Silvermuseet och sedan söderut.
Resan norrut är över, vi hinner inte åka längre norrut den här gången. Men en sak har vi kvar att göra här i Arjeplog. Vi skulle ha besökt Silvermuseet i går då vi kom tillbaka från att ha åkt Silvervägen, Då var det stängt, personalen vabbade. Vi slank in på Arjeplog Vilt & Kafé och köpte lite torkat renkött istället. Ett måste att ha med hem.
Ett litet tips för alla glömska, vi la in vår ost och renkött i kylskåpet på rummet. Vis av erfarenhet, att det är lätt att glömma att man har något där så la vi även in bilnyckeln. Ja, minnet är inte så gott längre upptäckte vi sedan. När vi stod nere vid bilen och började undra varför dörren inte gick att öppna, då kom vi ihåg våra godsaker i kylskåpet. ;)
Men i dag var det öppet, vi var lite för tidiga dit så vi hann med att titta på Doktorsgården före, stängt men fick lite historik om den och en bild. Där bodde Silvermuseets grundare, dr Einar Wallquist. Han flyttade till Arjeplog i början av 1920-talet för att tjänstgöra som läkare och blev kvar i 60 år.
Som jag redan sagt så var det doktor Wallqvist som grundade museet, han var intresserad av historia och började samla föremål från orten. Samlingsivern ledde så småningom till en ambition att inventera socknen och samla in minst ett av varje sorts föremål som använts. Hemmet fylldes med föremål och bodar och förråd i bygden användes till förvaring. År 1965 donerade Einar Wallquist sin unika samling till Arjeplogs kommun och var sedan själv verksam som museiman fram till sin död, nära 90 år gammal, år 1985. Samlingarna skildrar ortens historia, från förhistorisk tid till nutid.
Huset som nu är museum var tidigare en nomadskola.
Silversamlingen var verkligen imponerande och storslagen, ljuset där inne i silvervalvet var ganska klent så där nöjde jag mig med att bara titta, men i den historiska avdelningen tog jag några bilder. Här hur ett hem kunde se ut förr.
Lite speciell tvättmaskin. Men kan tänka mig att den var uppskattad av den husmor som fick den. Tvätta i kallt fjällvatten med söndervärkta reumatiska fingrar var nog smärtsamt värre.
I skolsalen satt den här skylten.
En lite annorlunda sjuktransport. Lite svårt, eller snarare omöjligt för ambulanser att ta sig fram i väglöst land.
Målad tapet.
Självklart så fastnade jag för handarbeten, stickar ganska mycket själv så det var kul att se de fina mönstren. Vantarna var bakom glas, så det blänkte en hel del.
Stickiga ullstrumpor som knäpptes fast i livstycket minns jag från min barndom, oj vad det kliade.
Samedräkterna är så härligt färggranna. Vet av en vän att mycket i dräkten är sytt i vadmal, hon berättade en gång hur hon och lillasyster skulle passa på och hjälpa mamma med tvätten då hon var upptagen med renarna och de var ensamma kvar vid kåtan. Elden brann och stora kitteln var full med vatten. Sagt och gjort så stoppade de ner vadmalskläder i grytan och kokade dem. Mamman blev inte glad då hon kom tillbaka och kläderna var helt förstörda.
Kyrkan i Arjeplog ligger fint, den var från början en rödmålad kyrka men är nu rosa. Jag har försökt ta reda på varför den är rosa, men har gått bet på det. Kanske spädde ut rödfärgen för mycket. ;)
Vi lämnar Arjeplog och ser att vi missar något gott, ingen fjällröding och vi åker därifrån innan palten börjar serveras.
Nuförtiden lyder
Svära är bevis på stort ordförråd och intelligens ;)
Ha en fin helg
Mvh N
Ja, hade jag glömt renköttet så hade det varit katastrof.
Den där skylten borde kanske sitta i alla skolor.
Minns sonen när han var liten och hörde vår granne svära och frågade honom om han hade dåligt ordminne.
Minnet sviker ibland och små knep är bra, som en sko i saftye boxen då man reser utan bil.
Jag väntade på att ni skulle besöka Silvermuseet och jag ser att de har ändrat lite i utställningarna sedan vi var där i juli. Det låg t ex inte någon docka i sjuktransporten och jag är osäker på om det hängde brödkakor i köket. Jag tog några bilder på silvret men det var inte lätt med ljuset där nere och blänket från glasmontrarna. Kyrkan försökte jag fota men det blev rätt platt när det var mulet. Den låg verkligen fint. Kul att få ta del av din upplevelse av museet.
Hälsningar Lena
Det är bra att lägga något som man inte kommer iväg med utan, tillsammans med det man inte får glömma.
De förändrar tydligen en del på museet, det mesta var intressant, men som du säger där silvret är var det svårfotat.
Ja, tänk så skönt det var när "kalasbyxorna" kom och man slapp livstycket.
HaD/Gunte..
...eller så har du tagit till dig av Ninis devis här ovan. 😀
Jag har försökt ta reda på hur det kommer sig att de valde en sådan färg.
Ha det gott/Stig
Då har jag haft tur i Bromma, har haft samma läkare på vårdcentralen i 37 år.