Silvermuseet och sedan söderut.

Resan norrut är över, vi hinner inte åka längre norrut den här gången. Men en sak har vi kvar att göra här i Arjeplog. Vi skulle ha besökt Silvermuseet i går då vi kom tillbaka från att ha åkt Silvervägen, Då var det stängt, personalen vabbade. Vi slank in på Arjeplog Vilt & Kafé och köpte  lite torkat renkött istället. Ett måste att ha med hem.

Ett litet tips för alla glömska, vi la in vår ost och renkött i kylskåpet på rummet. Vis av erfarenhet, att det är lätt att glömma att man har något där så la vi även in bilnyckeln. Ja, minnet är inte så gott längre upptäckte vi sedan. När vi stod nere vid bilen och började undra varför dörren inte gick att öppna, då kom vi ihåg våra godsaker i kylskåpet. ;)

Men i dag var det öppet, vi var lite för tidiga dit så vi hann med att titta på Doktorsgården före, stängt men fick lite historik om den och en bild. Där bodde Silvermuseets grundare, dr Einar Wallquist. Han flyttade till Arjeplog i början av 1920-talet för att tjänstgöra som läkare och blev kvar i 60 år.

Som jag redan sagt så var det doktor Wallqvist som grundade museet, han var intresserad av historia och började samla föremål från orten. Samlingsivern ledde så småningom till en ambition att inventera socknen och samla in minst ett av varje sorts föremål som använts. Hemmet fylldes med föremål och bodar och förråd i bygden användes till förvaring. År 1965 donerade Einar Wallquist sin unika samling till Arjeplogs kommun och var sedan själv verksam som museiman fram till sin död, nära 90 år gammal, år 1985. Samlingarna skildrar ortens historia, från förhistorisk tid till nutid.

Huset som nu är museum var tidigare en nomadskola.

Silversamlingen var verkligen imponerande och storslagen, ljuset där inne i silvervalvet var ganska klent så där nöjde jag mig med att bara titta, men i den historiska avdelningen tog jag några bilder. Här hur ett hem kunde se ut förr.

Lite speciell tvättmaskin. Men kan tänka mig att den var uppskattad av den husmor som fick den. Tvätta i kallt fjällvatten med söndervärkta reumatiska fingrar var nog smärtsamt värre.

I skolsalen satt den här skylten.

En lite annorlunda sjuktransport. Lite svårt, eller snarare omöjligt för ambulanser att ta sig fram i väglöst land.

Målad tapet.

Självklart så fastnade jag för handarbeten, stickar ganska mycket själv så det var kul att se de fina mönstren. Vantarna var bakom glas, så det blänkte en hel del.

Stickiga ullstrumpor som knäpptes fast i livstycket minns jag från min barndom, oj vad det kliade.

Samedräkterna är så härligt färggranna. Vet av en vän att mycket i dräkten är sytt i vadmal, hon berättade en gång hur hon och lillasyster skulle passa på och hjälpa mamma med tvätten då hon var upptagen med renarna och de var ensamma kvar vid kåtan. Elden brann och stora kitteln var full med vatten. Sagt och gjort så stoppade de ner vadmalskläder i grytan och kokade dem. Mamman blev inte glad då hon kom tillbaka och kläderna var helt förstörda.

Fiffig nåldyna.

Kyrkan i Arjeplog ligger fint, den var från början en rödmålad kyrka men är nu rosa. Jag har försökt ta reda på varför den är rosa, men har gått bet på det. Kanske spädde ut rödfärgen för mycket. ;)

Vi lämnar Arjeplog och ser att vi missar något gott, ingen fjällröding och vi åker därifrån innan palten börjar serveras.

Borttappade vårtecken

Tog en promenad i vårsolen och tänkte att jag kanske skulle se några vårtecken så jag tog min lilla kamera med mig. Det första som liknade lite åt vårtecken till var redan då jag kom till Nockeby torg, inte de vårtecken som jag hade i tankarna då jag gick ut. Kan det vara vårvärmen som fått någon att ta av sig strumporna. Torde ha blivit lite kallt om fötterna än så länge.

Nästa vårtecken var av en lite annorlunda art och växte i buskarna, den blänkte i solskenet bland fjolårslöven.

Något förundraad över att någon tar sig tid och plocka upp för att stoppa in i en påse och sedan slänga iväg ut i naturen. Jag tror att naturen klara av att bryta ner det där innehåller bättre utan påse (om man nu absolut inte klarar av att lägga det i närmaste papperskorg). Har sett att numera finns dessa påsar i alla möjliga färger de skulle kanske lysa upp lite i naturen nu innan blommorna slår ut, men kan det vara så att de som köper de färgglada påsarna är ordentligare av sig, för det är inte ofta jag ser en rosa eller lila påse ivägslängd.

Sedan var det lite mer färgglada vårtecken som dök upp, den här arten finns i en mängd färger och varianter och har lite varierande växtsätt.

Tummen upp för den här.

En hjärtlig art.

Den här är lite ovanligare och ses mest i alpin terräng.

Om någon skulle känna igen de borttappade vårtecknen så gå mot den här kyrkan så kan ni plocka dem. De är inte fridlysta.

För att se de verkliga vårtecknen fick jag gå in på min egen tomt. Fast den här är lite fusk för den såg jag redan för flera veckor sedan, innan snön kom. Den har bara vilat sig lite under snötäcket. Så den är inget nytt vårtecken.

Men här har vi något nytt.

- Ge rum, jag vill opp, sa Rabarberknopp.

De svarta runt om den lilla rabarberknoppen såg intressant ut, ska kanske ta min stora kamera och botanisera lite där en annan dag.