Stenegård

Nästa ställe som fick ett besök av oss var Stenegård i Järvsö

Stenegård har i tusentals år varit en plats där människor möts och där har de tagit sig en paus på resan. Här fanns gästgiveri på 1600- 1700-talet.

Uneskos officiella namn på Världsarvet Hälsingegårdar är "Decorated Farmhouses of Hälsingland." det syftar alltså på det unika med dessa gårdar att det finns dekorerade interiörer i boendemiljö som väggmålningar och tapeter.  Det fantastiska och fantasifulla måleriet, de starka och vackra färgerna, berättelserna i målningarna och de pampiga salarna gör Världsarvet Hälsingegårdar helt unikt i världen. Alltså det är gårdsmiljöerna och målningarna som är det unika med Hälsingegårdarna.

Att hälsingarna prytt sina hus med väggbonader har gamla anor. I vår del av världen finns fragment av bonader bevarade från järnåldern. En textil bildvävnad från Överhogdal har kol-14-daterats till 800-1100-talen. Vi håller oss till coronaregler och går inte in för att titta, det får bli någon annan gång.

Just nu är det coronaanpassat på Stenegård , men man kan vandra runt och titta på odlingar och alla kulturminnesmärkta byggnader.

Julius Brun, heter den man som (1818-1901) grundade Stenegård så som den är idag. Han påbörjade omvandlingen av gården 1856 och det var ett omfattande arbete som pågick in till mitten av 1880-talet. Julius Brun var en riktig renässansmänniska, han var verksam som apotekare, politiker, affärsman, författare och filosof. 

Här på Stenegård finns numera Lill-Babs museum.

Tunnbröd gräddat i vedeldad ugn kan man köpa här, vi gjorde det. Visst var det gott, men slog inte det från Rättvik i smakupplevelse.

Behövs mycket ved till ett sådant bageri.

Ett lite speciellt träd.

Ser att de har en liten gårdstomte som vakar över området.

Även nere i själva Järvsö kan man se spåren efter Lill-Babs. Vem kommer inte ihåg Klas-Göran!

Lill Babs Caffär har numera blivit Järvsö gårdsbageri där de även har champagnebar.

Delsbo

Passade på att besöka Delsbo och upptäckte att där är de riktiga fågelvänner. De här holkarna är bara en liten del av alla vi såg.

Tittade också på några Hälsingegårdar som vi inte besökte förra gången vi var här uppe.  Första var Hälsingegården Ol-Ers. Den ingår i Västerängs kulturreservat och är en av Hälsinglands mest värdefulla bymiljöer. Gården har en huvudbyggnad samt två flyglar och är från perioden 1840-1860, men Västeräng var en fullt utvecklad by med fyra gårdar redan 1542. Ol-Ers har tillhört samma släkt sedan 1766. Här kan man även övernatta.Lilla M tyckte att det var fint här och hade gärna stannat kvar och lekt en stund.

Vi for vidare till den närbelägna Forngården. Där har Delsbo Hembygds- och Fornminnesförening samlat gårdar och andra byggnader från trakten. Huset i mitten är Per-Nilsas gården från 1700-talet.

Visserligen duggregnar det lite, men ett litet fint duggregn ska vara bra för hyn så vi går ändå runt och tittar. Ett härbre håller på att få ett nytt spåntak.

Inget är öppet men allt går att se utvändigt. Fina fönster med pelargoner.

Förstukvisten på Per-Nilsas gården.

Prästkragar.

Sedan 1952 arrangeras Delsbostämman på forngården, Sveriges äldsta spelmansstämma.

Fin gärdsgård har de runt området.

Nere i själva Delsbo, om man besöker järnvägsstationen så kan man starta ett dessinäventyr. 

Lilla M tjatade och tjatade om att vi skulle ta en tur, men när han insåg att hans små tassar inte räckte ner till tramporna gav han upp. I nedförsbackarna hade det nog fungerat, men blivit ganska jobbigt i övrigt.

Vi nöjer oss med att titta på stationen och prata med grabbarna som håller i dressintrampningen. De berättade att man kan trampa ända till Hudiksvall.