Den elfte i samlingen
Vi ska iland på Bartolomès strand för snorkling. Adam och Sven gör sig i ordning.
Jag är ivrig att komma iväg men eftersom det finns en liten chans att få se den första Galapagospingvinen så ska även kameran med. Maken ska inte snorkla, så han tar väskan med kameran. Här lär jag mig en viktig regel; se till att hamna i samma gummibåt som din kamera. Det blev inte så nu och det gjorde jag aldrig om...för naturligtvis så får vi syn på den allra första Galapagospingvinen redan på väg in till stranden. Jo, jag såg den och jag kunde inte fotografera den. Ni vet hur det känns.Det här är en bild med min kamera, men med Adam Rheborg som fotograf och det är ju inte det samma.
Snorklingen var helt underbar igen, fiskar som jag bara sett i akvarium tidigare, hade jag runt omkring mig nu. Helt fantastiskt. Nu var det bara att hoppas på att pingvinen inte gett sig iväg, det hade den inte. Den hade väntat troget på att vi snorklat klart och vår förare av pangan (som gummibåtarna heter här) var snäll att ta vägen förbi den även på återvägen, för min skull.
Pingvinen hade blivit lite trött och lagt sig ner, men det gjorde inget, viktigaste var att jag fick fota den.
Nöjda och glada återvänder vi till vårt flytande hem. Mest nöjd var nog jag som fått fotografera min elfte pingvinart.
Hälsningar, Bjarne
Ja, det var väldigt dumt att inte se till att jag hamnade i samma båt som kameran, fast jag anade inte att vi skulle ha sådan tur att få se den så tidigt på resan. Vet folk som varit dit och inte fått se någon och andra dom bara såg en enda. Tänkte då att det där är nog den enda och jag kan inte fotografera den.
Man lär sig sina läxor.
Mv/Gunte..
Vi skulle ju bara in och snorkla, skulle ju inte vara något att se på vägen in men Galapagos överraskar hela tiden.
Ha det gott/Stig
Ingen visste om det där skulle vara den enda vi såg. Det brukar inte vara så värst många på en resa så jag hade grämt mig enormt utan en egen bild.
Fina bilder blev det!
MvH
Johnny
Var ingen lång omväg, som tur var. Personalen var så busdiga hela tiden och de påpekade att de var där för vår skull. Nu har jag "bara" sju kvar. Om det nu blir några fler.