Hur bor man?
Hur bor man när ens hemby nästan utplånats av jordbävningen.
En del har resurser att bygga nytt, men har man inga pengar är det inte så lätt att klara av att bygga upp något nytt hus.
Jag är i den lilla byn Khokana som ligger några mil utanför Kathmandu. Den och grannbyn Bungmati drabbades hårt av jordbävningen för två år sedan. Fortfarande sliter byborna med att försöka få ordning på livet efter jordbävningen, de flesta här lever ur hand i mun. Det vill säga de har bara det lyckas jobba ihop för dagen.
Överallt där vi går fram jobbas det med byggen. Det gamla teglet tas om hand och återanvänds.
Mitt i allt det så bor det dessutom folk, för de har inget alternativ.
Vattenledningarna har blivit förstörda och vatten får man till de stora svarta tankarna som står uppställda lite överallt. Mycket av vardagslivet sköts ute på gatan, som tvätt och disk.
Några har fått hjälp från Danmark och bor i små hus.
I våra ögon liknar de kanske mest små skjul.
Men de som fått ett sådant hus är ändå glad för att slippa bo i tält. Den här kvinnan jobbade med att färga garn. Hon bjöd in mig och visade upp sitt hus och poserade gärna framför kameran också. Jag hade inget med mig att ge henne som tack, men kom på att hon kunde ju få min sjal som jag hade på mig.
Andra har byggt sig små hyddliknande hus på platsen där deras hus stod.
Många bor fortfarande i plasttält och den allra sämsta byggnaden som jag såg var nog den här riskojan. jag trodde först att det bara var en rishög som någon samlat ihop för att ha som ved, men det bodde någon i den. Lite tegel var ihopsamlat för att stötta upp plåttaket.
Ja, vad gör man då ytterväggen rasat, tydligen är själva lägenheterna ganska intakta så då bor man kvar ändå.
Ett till hus utan yttervägg till trappuppgången.
En kvinna är på väg upp till översta våningen.
Det jag fascinerades mest av i de här byarna var alla dessa glada och vänliga människor.
Jag har registrerat mig på Svenska resebloggar.
- hawk
Minnet av hur de hade det där och alla människor som jag kom i kontakt med i de två byarna kommer tillbaka då jag går igenom bilderna. Dessa vänliga människor som lät mig komma och besöka deras område och alla leenden de bjöd på, veta att de kämpat med tillvaron så här i två långa år, tufft.
Nä som du säger, de har liksom inget val. Jag har ändå svårt att förstå att de orkar.
Ont om lägenheter har vi i Sverige och många bor trångt, men ingen bor så många gör här.
Så lite hjälp de får.
Men så länge det finns liv så finns det väl hopp...
Det här är nog den resa som berört mig allra mest av alla. Helst hade jag velst stanna och hugga i och hjälpa till, önskar så attjag kunde göra något. Dessutom är de här två byarna inte de enda som drabbats så här hårt. På vägen upp mot Tibet lär det vara ändå värre, bilvägen är förstörd så de har svårt att få dit hjälp dessutom.
Hälsn!
De stora husen som byggs ny är ordentligt armerade, men de små som byggs av återvunnet tegel ser inte så jordbävningssäkra ut. Många är bara travade tegelhögar.
Fascinerande se glädjen klart förenad med tacksamhet de överlevt.
Hur skall de kunna bygga upp utan hjälp från de rika länder som finns.
Är där mycket kallt en viss årstid.
Jag är lycklig som får se dina bilder. Vi har det så bra i vårt land.
De flesta kan bo bra jämfört med de hus du visar.
Du borde ha bildvisningar för då kommer betraktaren närmare
Än i massmedia.
Sov gott
Gun-Inger
Som gått igenom en cellgiftskur i ansiktet som gör mig helt utslagen
Många känslor på denna promenad, det som gjorde att man inte deppade ihop helt var nog möten med alla dessa underbara människor. Så mycket hjälp behövs där, men omvärlden verkar ha glömt bort deras lidande. All hjälp går åt annat håll.
Vet inte om det finns intresse för bildvisning av dessa bilder, verkar inte som man vill se så mycket elände mer nuförtiden.
Stackare som måst gå igenom den behandlingen, såg på instagram att du drabbats. Hoppas du mår bättre nu.
har gått igenom något liknande, men inte i ansiktet och slapp cellgift, fick operation och strålning i stället. Inte så kul det heller, men det är ju historia nu.
I dag har jag inte orkat stå på benen men rensat min mobil
som jag aldrig skulle haft tålamod till annars.
Brukar du rensa sms efterhand..jag rensade för två år..
Tusen mer än det?
Har så mysigt nu med min padda...har eget sovrum Skönt skönt.
Natti på sig.
Gia
SMS rensar jag lite då och då, spar bara de som jag behöver ha kvar för minnet.
Eget rum är skönt, har även jag och får läsa och sova när jag vill.