14. Rovos rail

"Sedan starten 1989 har Rovos Rail gjort sig känt som världens lyxigaste tåg. Äventyret börjar ofta på Capital Park strax norr om Pretoria, Rovos Rails privata tågstation i kolonialstil, som är scenen för de flesta avgångar och ankomster. Här kliver ni ombord på Pride of Africa med de klassiska vagnarna, ombyggda och renoverade, och upplever romantiken och atmosfären från en förgången tid. Avnjut utsökta måltider i femstjärnig lyx alltmedan det mest varierande landskapen uppenbarar sig där ni sakta ringlar fram.
Rovos Rail har de rymligaste kupéerna i världen med all lyx och komfort ni kan tänka er. Med vackra träpaneler och inredning i edvardiansk stil. Det finns kassaskåp, rumservice dygnet runt och en minibar fylld med de drycker ni önskar, allt inkluderat i priset."

Så beskriver Rovos rail sig själva och jag kan bara hålla med i den beskrivningen. Har bara lite svårt att förstå hur kockarna klarade av att laga den utsökta maten i det lilla kök som de hade  till sitt förfogande och detta samtidigt som tåget skakade fram.

Ett litet smakprov på första dagens lunch. Fyra smakrika rätter som en vegetabilisk förrätt, huvudrätten som är en Zambisk fisk ,Tilapia. Fromage Blanch som mellanrätt före en Vappuccino creme till dessert.

Samtidigt som tåget fortsätter att tuffa fram och vi kan se hur det afrikanska landskapet förändras utanför.

För att inte hungra allt för mycket före middagen drar vi oss tillbaka allra längst bak till observationsvagnen för att avnjuta en afternoon tea.

Några drar sig tillbaka till sin kupé istället.

Det finns även en trevlig sällskapsvagn längre fram i tåget men populärast är det att sitt bak i observationsvagnen. Där kan man känna både dofter från landskapet, höra fåglarnas kvitter och se allt utan ett glas framför.

Ser en lite lustig skylt vid dessa silos, undrar just varför den finns där. Jag förstår att loken inte kan känna sig trygga bakom det stället men hur har de tänkt sig att få dit loken då det inte finns någon räls dit?

Ofta så hoppar det fram folk ur buskarna för att heja och vinka till oss.

Allt är dock inte idyll, nära en kåkstad fanns den här soptippen.

Inte bara människor som dyker upp bakom tåget.

Vi passerar små byar.

Adam, vår sommelier och bartender, undrar om det ska vara något mer att dricka före middagen:

Nu är det dags att byta om till middagen, för till middag råder det "dress code".

Middagen äter vi i restaurangvangen som är smakfullt renoverad i 20-talsstil.

Middagen är även den utsökt god och alla viner som serveras är utvalda med omsorg. Min favorit av desserterna under resan, var den här. En macadamia-nut parfait med likören serverad i en liten chokladskål.

Under natten kommer vi att passera gränsen in i Botswana, då sover vi så personalen kommer att sköta alla passärenden och även fixa vårt visa in till Zimbabwe. Tågets maximala hastighet är 60 km/h men järnvägsspåret är inte alltid i sitt bästa skick och ganska ojämnt underhållet så på vissa sträckor är hastigheten så låg som 20 km/h. Trots att det är ganska så skumpigt och hoppigt emellanåt så sover åtminstone jag bra, vaknar nog bara då tåget stannar till. Kanske så att det råd om att ta en extra sängfösare av favoritdrycken inte är så dum ändå.

2012-03-22 18:09   Olle

Det var ett program på SVT1 igår eftermiddag som jag antar handlade om samma järnväg. På tur med Torben hette det. Tyvärr hade jag bara möjlighet att se några minuter i mitten av det. Kanske finns det på SVT Play om någon vill se det.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-03-23 09:41

Missade tyvärr det programmet, kollade på play och det verkar inte finnas där. Såg nu i programtablån att de åkte prån Pretoria till Kapstaden.

Svara

2012-03-23 09:05   enanse

Vilken vacker matsalsvagn! Där skulle jag gärna sitta och se landskapet passera förbi. :)
Intressant att se alla bilder från landsbygden också. Och, den där skylten var ju lite dråplig. :)
/Anna

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-03-23 09:42

Det var inte alls så dumt att få sitta i den matsalsvagnen och dessutom få god mat och goda viner serverade.
Den skylten blev jag inte riktigt klok på, hur i hela friden skulle de få loken till det osäkra området utan räls.

Svara