Han finns över hela stan.

När man går runt i Kapstaden så ser man att Mandela är väldigt populär.

Här på Nobel Square står han staty tillsammans med Sydafrikas övriga nobelpristagare.

Det här är en stor väggmålning.

Går man nära så ser man att den är målad med handavtryck.

Han finns till och med tillverkad i hönsnät.

Somerset Hospital

Hittade en färggrann trappa...

..när jag linkade omkring i Kapstaden.

Gick uppför den trappen och där uppe låg ett hus som mer såg ut som en borg än ett sjukhus. Det är Somerset Hospital. Det här sjukhuset öppnade 1864 och har förklarats som ett provinsiellt världsarv. Det var det första sjukhuset som utbildade icke-vita sjuksköterskor. Det verkar råda delade meningar om på vilket sjukhus den första hjärttransplantationen utfördes. När man åker med sightseeingbussarna så berättar de att det var på Somerset Hospital som Dr. Christian Barnard utförde sin berömda transplantation och att man kan se operationssalen där, så som det såg ut i december 1967. Samtidigt så berättar de ungefär samma sak när man passerar stadens andra sjukhus.

I närheten träffar jag på en glad taxichaufför som väldigt gärna vill vara med på bild och det kan han väl få.

En bit bort håller den lokala frisören till.

Rakningen verkar vara till självkostnadspris.

Jag linkar vidare.

Fort Wynyard ligger inte så långt bort från sjukhuset, så då kan vi ta och spara på stegen och titta på det när vi ändå är så nära. Men vi är tydligen ute för museibesöks på helt fel dag, även det här är stängt på lördagar. Någon form av mönstring är det på gång där, många ungdomar står uppställda och fler och fler strömmar till. Antar att de är lite nervösa för en flicka i det främre ledet svimmar och jag ser på min bild att jag råkar ta bilden just när hon gör det. Här ser det ut som om hon tänker sätta sig ner.

Vad finns det att göra en dag i Kapstaden, med en bruten fot.

Ja, just det, vad hittar man på en dag i denna stad då man inte kan gå så långt och då det gör ont att gå överhuvudtaget. Sitta på balkongen och titta på båtarna och folket under kan väl vara kul ett tag. Jag linkar ut på stan och där träffar vi på en glad och även pratglad försäljare av helikopterturer. Skulle vara kul och eftersom det är lågsäsong, stålande fint väder och en flygglad pilot som vill upp i luften och priset på flygturen prutas ner en hel del så slår vi till och tar en tur. Det här är vår helikopter.

Jag får bli co-driver och sitta där fram.

Det är en fasligt massa knappar och instrument som piloten ska hålla reda på, så det är nog tur att jag inte får någon egen spak att ratta farkosten med.

Så bra att vi har en pilot som fixar den delen.

Upp i luften bär det av.

Kul att få se staden från ovan och få ett lite annat perspektiv på hur de olika platserna ligger. En nackdel med att fota från helikoptern är att det blir en massa reflexer och blänk från fönstret.

Där nere ser jag vårt hotell...

...lite längre bort stadion.

Kusten bort mot Camps Bay.

Här uppifrån ser man vilka rev det är utefter strandpromenaden, som vi gick en av de första dagarna.

Vi fortsätter utefter kusten med de många vikarna som inte har fått några namn utan heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

Utefter den här sträckan på havssidan så får man inte bygga högre hus än i nivå med vägen.

Det här är baksidan av Taffelberget och De Tolv Apostlarna som bergskedjan där bakom kallas för. Lite lustigt för det är sexton stycken och inte tolv. Högst uppe på Taffelberget syns kabinbanestationen som en liten fyrkantig låda.

Nedanför Taffelberget breder staden ut sig och upp mot sluttningen får man inte bygga höghus, men en byggherre lyckades hitta ett kryphål och byggde de tre höghusen som sticker upp i mitten på bilden. De anses vara en bland de fulaste husen i stan och kallas för salt, peppar och senap.

Lion's Head.

Bergskedjan som breder ut sig mitt i staden brukar kallas för lejonet. Silhuetten av berget liknar ett hukande lejon. Huvudet till höger och Lion's Tail (Singnal Hill) till vänster.

Hamnen och här uppifrån kan man se hur ombyggnaden av silon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, fortskrider.

Innan vi landar ser jag att ett stort kryssningsfartyg lagt till.

En sista blick över Waterfront. Efter landning var de så snälla så vi fick åka golfbil tillbaka till vårt hotell.

9:32 till Simon's Town

Nu ska vi ut och åka lokaltåg. Järnvägsstationen är stor men vi lyckas köpa biljetter till rätt tåg och även leta oss fram till rätt utgång och perrong för vårt tåg.

Jag har hört en del om att det inte är helt ofarligt att åka lokaltågen i Sydafrika och vi frågade personalen på vårt hotell om hur det var med det. Vi fick rådet att åka vardag på dagtid. Det var ungefär lika farligt som att åka pendeltåget här hemma i Stockholm om man väljer att åka på vardagar och på den ljusa tiden på dygnet.

Det är morgon och folk strömmar in till stan.

På perrongerna kan man köpa med sig reskost. Ser att det är de små chipspåsarna som är storsäljare.

Vårt tåg kommer in.

Ingen lyxklass, men det är gott om plats.

Man får inte vara för stor då man ska gå mellan vagnarna. Dörren är så smal så man får gå på tvären.

Man kan inte beskylla fönstren för att vara välputsade, de är så grå att om man vill se ut får man öppna dem.

Plötsligt hörs det sång, jag vet inte vad det är men gör mig beredd med kameran. Det tar ett tag innan jag inser att det är en person som leder en Blind person genom vagnarna och att de samlar in pengar. De sjunger bra, så hade jag förstått det innan de försvann så hade de fått en peng. Klicka på länken så finns det en liten filmsnutt.

Det är 28 stationer på vägen, tåget stannar vid alla så resan tar en timme och kvart.

Jag har hört att det ska vara en väldigt vacker tågresa, men i början av resan så ser det inte så speciellt ut. Lite hus...

...en hel del stationer.

...lite landskap.

Men så kommer vi ner till kusten.

Vi åker förbi små hamnstäder.

Vissa sträckor åker vi väldigt nära havet.

Här finns en liten Filmsnutt. Man får passa sig för stolpar då man sticker ut huvudet genom fönstret.

Ibland åker vi så nära så att vågorna slår in genom det öppna fönstret.

På en del ställen finns det små bassänger byggda. Jag kom aldrig underfund med vad de hade för funktion. De kanske var till för bad.

Det här är verkligen en vacker tågresa.

Så vacker så det är nästan lite synd att vi redan är framme i Simon´s Town.

Vad vi ska göra här och hur det ser ut i Simon's Town, det är en annan historia. Kommer kanske i morgon. ;)

14. Rovos rail

"Sedan starten 1989 har Rovos Rail gjort sig känt som världens lyxigaste tåg. Äventyret börjar ofta på Capital Park strax norr om Pretoria, Rovos Rails privata tågstation i kolonialstil, som är scenen för de flesta avgångar och ankomster. Här kliver ni ombord på Pride of Africa med de klassiska vagnarna, ombyggda och renoverade, och upplever romantiken och atmosfären från en förgången tid. Avnjut utsökta måltider i femstjärnig lyx alltmedan det mest varierande landskapen uppenbarar sig där ni sakta ringlar fram.
Rovos Rail har de rymligaste kupéerna i världen med all lyx och komfort ni kan tänka er. Med vackra träpaneler och inredning i edvardiansk stil. Det finns kassaskåp, rumservice dygnet runt och en minibar fylld med de drycker ni önskar, allt inkluderat i priset."

Så beskriver Rovos rail sig själva och jag kan bara hålla med i den beskrivningen. Har bara lite svårt att förstå hur kockarna klarade av att laga den utsökta maten i det lilla kök som de hade  till sitt förfogande och detta samtidigt som tåget skakade fram.

Ett litet smakprov på första dagens lunch. Fyra smakrika rätter som en vegetabilisk förrätt, huvudrätten som är en Zambisk fisk ,Tilapia. Fromage Blanch som mellanrätt före en Vappuccino creme till dessert.

Samtidigt som tåget fortsätter att tuffa fram och vi kan se hur det afrikanska landskapet förändras utanför.

För att inte hungra allt för mycket före middagen drar vi oss tillbaka allra längst bak till observationsvagnen för att avnjuta en afternoon tea.

Några drar sig tillbaka till sin kupé istället.

Det finns även en trevlig sällskapsvagn längre fram i tåget men populärast är det att sitt bak i observationsvagnen. Där kan man känna både dofter från landskapet, höra fåglarnas kvitter och se allt utan ett glas framför.

Ser en lite lustig skylt vid dessa silos, undrar just varför den finns där. Jag förstår att loken inte kan känna sig trygga bakom det stället men hur har de tänkt sig att få dit loken då det inte finns någon räls dit?

Ofta så hoppar det fram folk ur buskarna för att heja och vinka till oss.

Allt är dock inte idyll, nära en kåkstad fanns den här soptippen.

Inte bara människor som dyker upp bakom tåget.

Vi passerar små byar.

Adam, vår sommelier och bartender, undrar om det ska vara något mer att dricka före middagen:

Nu är det dags att byta om till middagen, för till middag råder det "dress code".

Middagen äter vi i restaurangvangen som är smakfullt renoverad i 20-talsstil.

Middagen är även den utsökt god och alla viner som serveras är utvalda med omsorg. Min favorit av desserterna under resan, var den här. En macadamia-nut parfait med likören serverad i en liten chokladskål.

Under natten kommer vi att passera gränsen in i Botswana, då sover vi så personalen kommer att sköta alla passärenden och även fixa vårt visa in till Zimbabwe. Tågets maximala hastighet är 60 km/h men järnvägsspåret är inte alltid i sitt bästa skick och ganska ojämnt underhållet så på vissa sträckor är hastigheten så låg som 20 km/h. Trots att det är ganska så skumpigt och hoppigt emellanåt så sover åtminstone jag bra, vaknar nog bara då tåget stannar till. Kanske så att det råd om att ta en extra sängfösare av favoritdrycken inte är så dum ändå.