Iona och Dun Í
Vi är kvar på ön Iona och fortsätter med vår vandring upp på Dun Í. Tanken var att vi skulle se om det fanns några fåglar där uppe och här lär det finnas kornknarr, den skulle vara trevligt att få syn på en fågel jag aldrig sett förut. Fast tyvärr så var det tämligen ont om fåglar och någon kornknarr har jag fortfaraden inte sett, men den här lilla fågeln satt på en sten på vägen upp på berget. Kan det vara en grönsiska måntro?
En ganska brant stig ledde oss upp mot svindlande höjder och jag funderade på vägen upp hur jag skulle klara vägen ner med min stela fot. Ner kommer man ju alltid, sägs det, men jag ville komma ner helskinnad också. Det är jobbigt att gå uppför och halvvägs upp träffade vi på ett trevligt engelst par som satt sig för att vila och pusta lite. Vi passade på att pusta även vi och fick en trevlig pratstund och lite mer information om ön Iona och även om det stundande valet, om Skottlands självständighet, i september. 
Högst uppe på berget var utsikten strålande och man kunde se hela ön och långt ut över de närliggande öarna.
Vår fågelkännare Klaus spanar ut mot öarna som vi ska besöka på eftermiddagen.
Den lilla ön till vänster i bilden under, är ön Staffa dit vi ska allra först.
Och lärkan drillar högt i skyn.
Vi tog oss ner och jag klarade nedstigningen galant, med en liten stödjande hand av maken och Klaus då och då. Kul att se hur husen ligger som inbäddade i kullarna i landskapet. Är nog nödvändigt med lite skydd då höstvindarna sätter i.
Kan man ha det så mycket bättre, vackra Iona, sol och hav. Njuter i fulla drag av allt det vackra.
Eller hur Maria? Visst är det vackert och visst har vi det bra. 
Vi återvänder till vårt skepp.
Fortsättning följer och då ska vi till Staffa...
Föregående inlägg om resan - Fortsättningen som handlar om Staffa.

Tack Måns! Att hålla värmen? de får väl kramas eller sticka varma goa tröjor av all ull som de inte kan sälja och eldar upp nu. Slämt å sido så finns det mycket torv och den eldar de med.
Imponerad av vad du klarar med din fot !
ing-marie
Det var värt mödan att ta sig upp på berget och foten klarade sig på nedvägen också även om mina tår var helt blå efter den ansträngningen.
Den lilla fågeln är ej en grönsiska dom har gult streck över ögat kanske en bergssångare
eller annan sångare näbben är smal och spetsig man behöver se mer av teckningar av
dräkten.
Kul att följa med berättelsen och bilderna.//blj
Tack Bo-Lennart! Jag chansade bara på fågeln, kan mest bara de vanligare fåglarna som kommer till mitt fågelbord. Vår fågelexpert sa vad det var för fågel men jag fick namnet på danska och minns inte vad det var.
Tur att vi har dig så vi lär oss lite! =)
Ha det så gott och ta väl hand om dig!
Tack Heléne! Jag tycker det är kul att få med lite fakta av allt det jag fått lära mig på resan. Vi hade många kunniga och duktiga experter med på resan som hade föredrag och förmedlade massor av kunskap.
Tack Sören för att su vill följa med.
Underligt sätt att bygga men är väl för vädrets makter förmodligen som du skriver.
En annan sorts berg är där vad jag kan se.
Helt klart många fina stränder också för de som vill ligga där.
Ja ni har det bra på alla sätt.
Lycka till
Gun-Inger
Kan kännas märkligt att folk bosatte sig på dessa öar långt ute till havs. Men de fann tydligen något de kunde livnära sig på. Vackert var det i alla fall.
Hälsningar Lena
Tack Lena! Det är nog tämligen kärvt och blåsigt på hösten här ute. Den huvudsakliga näringen här på ön är nog turismen. Men även fiske och får var viktigt. Men ullen var inte lönsam utan det var köttet.