Fina skridskoisar.
Puumala är en kommun i Savolax, på 1500-talet utvandrade det många härifrån till Sverige. De flesta bosatte sig i de områden västra Mellansverige som vi kallar finnbygder.
Här stannar vi till för att sträcka på benen lite grann. Hittade en fin rastplats med utsiktspaviljong uppe på en liten höjd. Vi klättrar upp för trapporna till paviljongen för att beundra utsikten ut över Lietvesi. Fast det var nog ett tag sedan de röjde busk och sly här så det blir till att klättra över staketet ut på berget för att få fri sikt ut över sjön.
Isen ligger tjock på sjön och jag är ganska säker att den håller för skridskoåkning eftersom jag sett att det är folk ute på isarna och pimplar. (9 april).
Någon glass blev det inte i dag Kiosken är inte öppen.
Vi åker vidare och kommer till en pampig bro, Saimaa bro. Där finns en hiss upp till broplanet och det ska även finnas en servering eller restaurang i tornet. Men som vanligt då man är ute på udda tider och inte sommar så är inte serveringen öppen. Men hissen är till för fotgängarna och cyklister .
...och ner igen. Klart de ska ha en puma som symbol om stället heter Puumala.
Här är det isfritt. I tusen sjöars land är det verkligen många sjöar att hålla reda på men jag antar att den här sjön heter Saimen.
Färden fortsätter och vi åker över bron.
Stora Enso gör sig bättre på bild än i verkligheten, det är hit en stor del av allt timmer transporteras.
Eftersom vi är ute och åker på småvägar så tar vi en av dem som går relativt nära ryska gränsen. Förra gången vi var i det här området var före innan järnridån föll och då mötte vi soldater patrullerandes på cykel och alla vaktkurer var bemannade med både soldater och hundar. Nu var det ganska tomt här. Vaktstugan står tom och inga soldater träffade vi på.
Men området allra närmast gränsen, dit vill de inte ha några besökare.
Vi är ganska nära ryska gränsen.
Mycket skog och få hus i de här trakterna.
Vid gränsen är det lång kö för att ta sig igenom. Vi får inte åka över eftersom vi inte ville boka hotell på ryska sidan och därför inte får något visum.
Vi tar vägen som leder tillbaka till Lappeenranta. Utefter den vägen ligger köptemplen tätt och vi ser att många nya växer fram. Så gränshandeln här frodas men många väljer att åka vidare in till Imatra eller Lappeenranta för att handla.
Vi har hört att på torget i Lappeenranta ska det vara marknad på morgnarna. De öppnar 6:30 och stänger ganska tidigt, så nästa morgon traskar vi ut före frukost för att få uppleva marknadsvimlet. Där ska dessutom finnas en köttpaj som kallas för "vety ja atomi" ( väte och atomer) som är speciell för det här området, den har till och med en egen sida på Facebook. Det ståndet som har den pajen, säljer bara den som enda rätt. Fast ibland hjälper det inte att vara morgontidig.
Den speciella maträtten verkade inte serveras den här morgonen och inte var det speciellt livligt där heller.
Vi går tillbaka till vårt hotell och äter frukost. Ser att Stora Enso borta i Imatra i alla fall har vaknat. Känner det på doften också.
I dag ska vi åka vidare till Joensuu.
Mv/Gunte..
Ha en fortsatt bra resa!!! Och, skönt att ni fick frukost på hotellen... ett livsviktigt mål :) //Peter
Hälsningar Lena
Ha det bra!
Jon Anders