Fina skridskoisar.

Puumala är en kommun i Savolax, på 1500-talet utvandrade det många härifrån till Sverige.  De flesta bosatte sig i de områden västra Mellansverige som vi kallar finnbygder.

Här stannar vi till för att sträcka på benen lite grann. Hittade en fin rastplats med utsiktspaviljong uppe på en liten höjd. Vi klättrar upp för trapporna till paviljongen för att beundra utsikten ut över Lietvesi. Fast det var nog ett tag sedan de röjde busk och sly här så det blir till att klättra över staketet ut på berget för att få fri sikt ut över sjön.

Isen ligger tjock på sjön och jag är ganska säker att den håller för skridskoåkning eftersom jag sett att det är folk ute på isarna och pimplar. (9 april).

Någon glass blev det inte i dag Kiosken är inte öppen.

 Vi åker vidare och kommer till en pampig bro,  Saimaa bro. Där finns en hiss upp till broplanet och det ska även finnas en servering eller restaurang i tornet. Men som vanligt då man är ute på udda tider och inte sommar så är inte serveringen öppen. Men hissen är till för fotgängarna och cyklister .

Så vi åker upp...

...och ner igen. Klart de ska ha en puma som symbol om stället heter Puumala.

Här  är det isfritt. I tusen sjöars land är det verkligen många sjöar att hålla reda på men jag antar att den här sjön heter  Saimen.

Färden fortsätter och vi åker över bron.

Stora Enso gör sig bättre på bild än i verkligheten, det är hit en stor del av allt timmer  transporteras.

Eftersom vi är ute och åker på småvägar så tar vi en av dem som går relativt nära ryska gränsen. Förra gången vi var i det här området var före innan järnridån föll och då mötte vi soldater patrullerandes på cykel och alla vaktkurer var bemannade med både soldater och hundar. Nu var det ganska tomt här. Vaktstugan står tom och inga soldater träffade vi på.

Men området allra närmast gränsen, dit vill de inte ha några besökare.

Vi är ganska nära ryska gränsen.

Så skyktarna duggar tätt här.

Mycket skog och få hus i de här trakterna.

Dags att välja väg,

Vid gränsen är det lång kö för att ta sig igenom. Vi får inte åka över eftersom vi inte ville boka hotell på ryska sidan och därför inte får något visum.

Vi tar vägen som leder tillbaka till Lappeenranta. Utefter den vägen ligger köptemplen tätt och vi ser att många nya växer fram. Så gränshandeln här frodas men många väljer att åka vidare in till Imatra eller Lappeenranta för att handla.

Vi har hört att på torget i Lappeenranta ska det vara marknad på morgnarna. De öppnar 6:30 och stänger ganska tidigt, så nästa morgon traskar vi ut före frukost för att få uppleva marknadsvimlet. Där ska dessutom finnas en köttpaj som kallas för "vety ja atomi" ( väte och atomer) som är speciell för det här området, den har till och med en egen sida på Facebook. Det ståndet som har den pajen, säljer bara den som enda rätt. Fast ibland hjälper det inte att vara morgontidig.

Den speciella maträtten verkade inte serveras den här morgonen och inte var det speciellt livligt där heller.

Vi går tillbaka till vårt hotell och äter frukost. Ser att Stora Enso borta i Imatra i alla fall har vaknat. Känner det på doften också.

I dag ska vi åka vidare till Joensuu.

Villmanstrand

När barnen var små och vi åkte på bilsemester brukade vi antingen tälta eller övernatta i det som norrmännen kallar för "Hytter". Då var det inte bestämt på förhand var vi skulle övernatta utan slumpen fick avgöra var vi hamnade. Då passade låten som vi ofta sjöng i bilen väldigt bra, nämligen "Var ska vi sova i natt". Det var spännande att se var vi hamnade till natten men även lite osäker och det var inte så skönt den gången då vi kom till Bergen i Norge och allt var fullbelagt och vi fick tillbringa en natt i bilen. På den här resan visste vi i alla fall var vi skulle sova vår första natt i Finland. Vi var på väg till Villmanstrand eller Lappeenranta, som den heter på finska, och eftersom man är lite bekvämare av sig på gamla dar så hade vi bokat hotell där. När vi checkat in ville vi se vad staden Lappeenranta hade att erbjuda.

Här är det enspråkigt finska som gäller så det blev till att leta reda på alla finska ord jag kunde, men tyvärr så blev det mest "eivät ymmärrä" som jag fick användning av.

Vi började med att traska upp till fästningen. Solen sken som på den värsta vårdag men det var kallt som en vinterdag.

Först passerade vi ett monument som mest såg ut att vara en träbit omgärdat av två kanoner. Läste på en informationstavla att det var ett minnesmärke  av något av krigen. Lärkträdet i bakgrunden har ännu inte vaknat ur sin vintersömn.

Vad ryttaren symboliserade vet jag inte men träden i parken bakom honom såg så ståtliga ut. Mpste vara någon speciell sorts gran som växer så.

 Vi gick in genom Viipurin portti.

Där uppe hade man en fin utsikt över staden. Staden grundades officiellt 1649 av Per Brahe d.y., under drottning Kristinas regeringstid. Så även här känns det historiska vingslagen från svensktiden.

Som sagt så var det kallt och här syns det att våren inte kommit så långt för isen ligger tjock i viken. Vi hade en förhoppning och önskan att kunna åka över till Viborg i Ryssland. Men för att få visum dit så krävdes det en hotellbokning och bevis om att det var betalt. Eftersom vi bara vill dit över dagen så gav vi upp det försöket. Hade vi kommit hit under sommarmånaderna så hade det gått bra att ta en dagstur med båten M/S Brahe, på Saima kanal. Då ingick det visa i trippen.

Nu ligger fartyget och vilar sin vintersömn i den tjocka isen och drömmer säkert om sommaren och alla turister som kommer då.

Fästningen här uppe på kullen började byggas 1721 men det var lite knapert med pengar just då så bygget gick väldigt långsamt. Först i slutet av 1730-talet tog byggandet ordentlig fart. Men i de här trakterna så har kartan måst ritas om ett otal gånger för att visa var gränsen går och efter hattarnas krig (1741—1743 ) måste Villmanstrand avträdas till Ryssland. Inte förrän 1811 flyttades gränsen så att Vilmanstrand blev finskt igen. Det var två år efter Finska krigets slut. Under andra världskriget var det ett förödande bombardemang Av staden.  Numera är det en blomstrande gränshandel här och många ryssar åker hit för att shoppa loss.

Tror jag lärt mig mer om  nordisk historia under den här resan än vad jag gjort under hela min skoltid.

Det här är Finlands äldsta ortodoxa kyrka och den ligger här inne på fästningsområdet.

Här har vi Villmanstrands rådhus och det är ett av de äldsta rådhusen i trä i Finland.

Lappeen Marian kirkko eller Mariakyrkan som den heter på svenska. På vår karta stod det att det var "Lapp Church" vilket gjorde att vi trodde det var någon slags kyrka som hade med samerna att göra men så var det inte utan det kom från lapp i ortsnamnet.

Här är samma kyrka fast på kvällen. 

Det här tornet står på en höjd en liten bit ifrån kyrkan. Eftersom det inte låg i direkt anslutning till kyrkan så trodde jag att det var något annat än vad vi senare fick veta på turistbyrån. Det är klocktornet till Mariakyrkan.

Samma torn på kvällen.

Bredvid klocktornet och mitt inne i stan hittade vi denna gamla kyrkogård. Hittade tyvärr ingen förklarande skylt till de gamla korsen som såg mer eller mindre staplade mot varandra. Inte ens tjejen på turistbyrån hade någon förklaring.

På vår kvällspromenad kom vi till denna pampiga kyrka också. Det var ursprungligen en rysk garnisonskyrka vilket kanske förklarar varför det finns tydliga spår av något som ser ut som en vallgrav runt höjden.

  2 - 4