Olofsborg

Ibland så lockar de där sevärdhetsskyltarna iväg oss till blindskär. Som då vi hamnade här.

Jag har ingen aning om varför det här är en sevärdhet för att information var på finska och det enda jag lyckades tyda ut var att det är ett fint naturområde här, Urpolan älvdalar. Men det var ett fint litet rosa hus så det får vara med ändå. Klockan vid huset gick i alla fall rätt, den var faktiskt kvart över elva. Fast den är ganska beroende av solen.

En liten  omväg spelar väl inte så stor roll och nu vet vi ju vad klocka är också. Vår färd  fortsätter och vi kommer till Savonlinna eller Nyslott som det heter på svenska, fast jag tycker att Savonlinna låter mycket mer romantiskt. Där vill jag återse Olofsborg, var där för en massa år sedan.

Även här var det svenskar som byggde och vaktade gränsen mot Ryssland. Inte så konstigt eftersom Finland tillhörde Sverige då. Från början hette det Sankt Olofsborg och byggdes redan 1475, det var först byggt i trä.

På parkeringen kom vakten genast fram och ville ha sin avgiften. Jag tror det kostade fem brödbitar att få stå där.

En av orsakerna till att det var just här borgen anlades var att det strömmande vattnet var isfritt även på vintern och att det stämde såg vi ju, nästan överallt i det här området låg sjöarna istäkta men här var det isfritt. Här förenades två sjösystem och att Finland kallas "De tusen sjöarnas land" det såg vi nu när vi reste runt i de östra delarna av Finland att det namnet inte är hämtat ur luften. Så jag kan tänka mig att det var viktigt att fienden inte kunde ta sig vidare och längre in i landet via dessa sjöar.

 En nackdel när man kommer under icke semestertider, förutom att det var kallt och blåste en snålvind som kylande kröp in under kläderna och inte ens solen kunde rå på, är att inget är öppet. Man kommer bara in till begränsade utrymmen men man kan kika runt i lugn och ro utan att bli omkullsprungen av andra turister och här fanns det informationstavlor som berättade vad man såg och de var även på svenska.  Därför vet jag att  det här tornet kallas för "Tjocka tornet" och det kom till 1560. 

Av all information att döma så har det varit mycket liv och rörelse här på den tiden. Det fanns bostäder till borgfolket, fest- och ekonomilokaler, kök och bageri, ett bryggeri och även baracker till soldaterna. Och naturligtvis, vi är ju i Finland, en bastu.

Skådespelerskan Aino Ackté kom på en bra idé 1912 om att ordna operaföreställningar i borgen. Främst finländska operor framfördes och även finländsk musik. Dessa höll på under fem år, fast efter 1916 var det ett uppehåll till 1930. En nystart av operafestivalerna blev det 1962 och än i dag kan man gå på opera här. Det såg lite spöklikt ut med det svarta taket som fladdrade i vinden när vi kom in på borggården men det var bara byggjobbare som höll på med arbeten inför sommaren operafestival. Balkarna som sticker fram till höger är ställningen till läktaren. Längre än så här fick vi inte gå utan bygghjälm och det hade vi ingen med oss.

Under årens gång har borgen byggts till och om en hel del gånger. Av alla svenska kungar, under den tid Sverige och Finland var samma rike, var det bara  Gustav II Adolf som besökte Olofsborg. Han hade varit i Polen och var på väg tillbaka till Stockholm 1622. Det var inga dåliga resor de gjorde på den tiden, skulle vara intressant att veta hur lång tid den resan tog. Men trots att borgen var så strategiskt placerad ute på Kyrönsaari holme så föll även det i ryska händer 1742. Men här i trakterna så var det inte stor mening att trycka upp någon stor upplaga av kartorna för 1788 var borgen åter svensk.

Tyvärr fick slottet förfalla under många år,  under mitten av 1800-talet var det fängelse. Två eldsvådor förvandlade det dessutom mer eller mindre till en ruin. Men tack och lov har finska staten sett till att borgen nu har bevarats från förfall och nu anses det vara Finlands vackraste fornminnesmärken.

<4

2014-04-19 08:24   tomazon

Det finns en skön ödslig känsla när man reser när det egentligen inte är säsong. Det märks i dina bilder.
Fortsatt trevlig resa =)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-19 22:46

Tack Tommy! Du har så rätt, det var inte många turister i farten den här tiden.

Svara

2014-04-19 08:56   malmön

Kul att få följa med dig på dina resor i österlandet. Du har ett informativt och trevligt sätt att berätta om dina upplevelser. Är ibland förvånad att svenskarna vet så himla lite om denna sin gamla landsdel. Kungarna i Sverige var ofta på besök i Finland, bla var Gustav Vasa nästan ett helt år i den östra landsdelen. Tycker själv mycket om historia, så uppskattar mycket dina berättelse och bilderna från Savonlinna.. Hans

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-19 22:47

Tack Hans! Gläder mig åt din kommentar. Jag tycker om att resa runt i Finland. Lite lättare var det då vi åkte på västsidan eftersom det var fler som pratade svenska där.

Svara

malmön 2014-04-20 09:34

Hej Margareta. Min nu avline granne Eberhardt Krysen var mycket bekymrad, då han inte under sin släktforskningsresa till denna trakt Savonmaa, inte kunde kommunicera med folket. Ingen kunde i denna landsdel ute på landsbygden tala svenska. Folk flyttade under 1500 talet från denna trakt till Dalarna där de sedan i skogarna bedrev sitt svedjebruk. Eberhard han hade humor han. Kan du tänka dig Hans, sa han till mig : Jag var så långt inne i Finland under min släktforskningsresa, så jag till och med fick visa upp mitt Svenska pass där ! / Hans

Svara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-21 06:14

Låter som en härlig man din granne. Jo vi märkte arr svenskan inte var gångbar i dessa trakter. De vi pratade med valde hellre engelska. En del sa att de förstod svenska men inte klarade av att prata det. Hörde även på radio och TV att debatten är livlig ang. den obligatoriska svenskaundervisningen i skolorna. Många vill ha den frivillig istället.

Svara

2014-04-19 09:04   Gun-Inger Arvidsson

Återigen en spännande skildring med sevärda fina bilder till.
En sådan klocka vill jag ha i trädgården kan nog bygga på annat sätt med stenar.
fortsätt på er fina resa skön påskafton på er
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-19 22:49

Vi har ett solur i vår trädgård men inte så där fin som den här. Dessutom har den en förmåga att gå fel.

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2014-04-20 11:01

köpt eller har ni byggt detta
gia

Svara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-20 11:26

Nej vårt solur är ett köpt och det saknar sockel än så länge. Det är därför det går fel hela tiden.
Det här i Finland var mycket finare.

Svara

2014-04-19 09:38   Sten Björklund

Jag blir mer och mer sugen på att resa till de här trakterna ju mer jag ser dina bilder. I Rosa huset vill jag bo. Håller med Hans, tänk så lite man vet om grannlandet. Fina bilder som vanligt.
Sten

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-19 22:50

Tack Sten! Det rosa huset var så fint så jag skulle nog kunna tänka mig att bo där också. Helt otroligt, men fotosidan är fantastisk, jag har fått reda på vad det var för sevärdhet. Kolla på Thomas kommentar.

Svara

2014-04-19 11:53   niiiik

Trevliga bilder och en intressant berättelse! Kul att få i sig lite historia så här på påskafton!
Ha det gott!
/Niklas

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-19 22:51

Tack Niklas! Ja vad passar bättre än lite historia så här i påskledigheten.

Svara

2014-04-19 11:57   blj

En fin borgruin trots det tidigare förfallet,tornen är kvar i bra skick som bilden visar.
Det rosa huset kanske är födelse platsen för nån känd finsk medborgare inom
kultur eller annat.Trevligt reportage från trakten.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-19 22:53

Tack Bo-Lennart. Ett av tornen hade blivit förstört läste jag på en skylt, men jag vet inte vilket och gissar att det var därför som det nya tornet kom till. Det rosa huset har jag fått svar på. Kolla kommentaren under din.

Svara

2014-04-19 20:30   TRG

Det vackra rosa huset kallas Pikku-Urpola ("Lill-Urpola"). Det är byggt 1782 och är det äldsta bostadshuset i staden S:t Michel (fi. Mikkeli). Om somrarna är det nånslags naturutställningar där.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-19 22:55

Tack Thomas! Trodde väl aldrig men hoppades lite på att jag skulle få veta varför det fina huset var en sevärdhet. Helt fantastisk med internet och det är inte första gången som jag fått information via fotosidan. Tack än en gång!

Svara