Pingvinmetropolen Salisbury Plain
Vi kommer iland på Salisbury Plain. Ser mig omkring och nog finns det många pingviner här.
Fler än vad man anar vid första anblicken.
Förstora bilderna så ser det bättre ut.
Sänker blicken lite och det fullkomligt vimlar av dem, undrar hur många det är egentligen.
Det känns nästan överväldigande, vet inte var jag ska fästa blicken.
Eller var jag ska rikta kameran. Det finns så mycket att se och det myllrar av pingviner. Lite svårt att tro det men det sägs att på Saint Andrews Bay finns det fler pingviner.
För att komma fram till pingvinerna måste man först kryssa sig fram mellan de stora elefantsälarna och se till så att man inte hamnar mellan dem och vattnet för får de för sig att anfalla så hinner man inte undan.
Modiga pingviner som tar vägen mellan vattnet och elefantsälen.
När de ska ner i vattnet ser det nästan ut som om de har avdelat pingviner som står och dirigerar trafiken.
För sin säkerhet så går de oftast ner till vattnet i grupp.
När de lägger sig ner och simmar liknar de mer fåglar än då de går i upprätt ställning.
Hemma igen så gäller det att hojta till ordentligt så att ungar och föräldrar hittar varandra. Kan berätta att det var inget tyst ställe det här.
Ungarna ser mer ut som små dunbollar eller om de har tagit på sig en päls. De första upptäcksresanden som kom hit trodde det var en egen art och döpte dem till pälspingviner.
Alla ungar klarar sig inte till vuxen ålder. Det är ingen gammal golvmopp som ligger där uten en av de som inte klarade sig.
Genast blir de till mat för någon annan.
Håhå ja ja, då far de iväg igen. När vi äntligen fick lite hålligång på ön så var det så kortvarigt. Jag som hade siktat in mig på en framtid som fotomodell.
Det är kul att få se dessa stora populationer av brunrockar. Bra att de klarade dig från pälssälarna.
Ha en bra helg
Bob
Sten
Jag och min sambo ska flytta, till ingen särskild stans och leva som digitala nomader på obestämd framtid.
Vi har sagt upp oss från våra jobb, vi ska packa ihop lägenheten och vi kommer vinka adjö till nära och kära som vi inte vet när (eller var) vi återser igen. Vi följer en dröm!
Vill du följa med på äventyret? Kolla in: www.beccus.nu - text, bild & äventyr
Jag har granar som gjort likadant, lämnat allt och dragit iväg ut i världen med sin segelbåt.
Här kan du följa deras äventyr http://www.hmpge.com/ellinor/index.cfm
Jag ska kika in på din hemsida.
Hälsningar Lena
Vi kommer till ett ställe där det fanns ca. 500.000.
Sista bilden är så fantastisk ..hur kunde ta en sådan...jo för du är en fantastisk fotograf..
Tackar igen
Gun-Inger
Tack Gun-Inger för din fina kommentar.
Det var en överväldigande känsla att få kliva iland bland alla dessa pingviner efter att ha drömt om det i så många år.