Livet som pingvin

Gruppbilden, ungefär som hos oss människor, inte alla som står stilla.

Ensam jag går...

Ibland bara står.

Möts ibland.

Samling vid fotbadet.

Vad de gör? Jag vet inte, kanske bara försöker bli lite smutsiga om magen.

Inga pingviner men lekande sälar.

När andra tar ett svalkande bad så tar elefantsälen ett sandbad.

St. Andrews Bay

Om Salisbury Plane kallas för pingvinmetropol så undrar jag var St. Andrews Bay då ska kallas. Här fanns det ungefär 500.000 pingviner.

Vi förde loggbok på resan och Mårten, en av mina medresenärer, tyckte att vi varje dag skulle kunna skriva: "Vaknade. Steg upp. Frukost. Kom iland. Hänfördes". Men när vi gjort den här landstigningen föreslog han en liten förändring, istället för hänfördes kunde vi byta ut det mot hänrycktes.

Pingviner, pingviner, pingviner överallt. Det verkligen vimlade av dem.

Massor av ungar på pingvindagiset.

Vem är du? Tycks ungen fråga mig.

När föräldrarna kommer tillbaka efter fisketuren, då gäller det att hitta tillbaka till sin unge. Eftersom de går efter lätet så är det ett fasligt oväsen på det här stället. De skriar och hojtar, verkar som om alla vill överrösta varandra.

De barnlösa pingvinerna och de utan någon partner är ute på friarstråt. Det är inte lätt att se vem som är hona eller hane av pingvinerna, men såg man en pingvin som var förföljd av några stycken så kunde man vara säker på att den första var en hona och de bakefter var uppvaktande herrar.

Om tycke uppstod så blev det lite intimare uppvaktning.

Man får inte visa sig alltför angelägen, det gäller att spela lite fjär.

Vandrar man en bit inåt land kommer vi till ett gäng som bara står där och väntar.

Vad de väntar på? Jo de väntar på att ruggningen ska bli klar. Här har det inte snöat utan det är fjädrar.

Det gäller att äta upp sig ordentligt innan de börjar rugga.

De ruggar en gång om året och det tar 3-4 veckor. Då det står och väntar på att fjädrarna ska falla av. Det krävs nog lite tålamod till det.

Elefantsälen han bara drömmer ljuvliga drömmar.

Fjäder i hatten

En pälssäl med fjäder i hatten.

Sover så skönt.

Kungspingvin med bra balans.

Fryser om tårna.

Stor slagskämpe med sårad stolthet.

Såg ni! Så här stor var fisken jag fångade.

Kan någon flytta på den där stenen.

Jag känner mig ganska mätt nu.

Var är min mamma!

Har du sett min mamma?

Mamma!!!

 Mamma var är du!

Maaammmaaaa!

Men mamma jag är hungrig, jättehungrig!

Har du sett min unge?

Pingvinmetropolen Salisbury Plain

Vi kommer iland på Salisbury Plain. Ser mig omkring och nog finns det många pingviner här.

Fler än vad man anar vid första anblicken.

Förstora bilderna så ser det bättre ut.

Sänker blicken lite och det fullkomligt vimlar av dem, undrar hur många det är egentligen.

Det känns nästan överväldigande, vet inte var jag ska fästa blicken.

Eller var jag ska rikta kameran. Det finns så mycket att se och det myllrar av pingviner. Lite svårt att tro det men det sägs att på Saint Andrews Bay finns det fler pingviner.

För att komma fram till pingvinerna måste man först kryssa sig fram mellan de stora elefantsälarna och se till så att man inte hamnar mellan dem och vattnet för får de  för sig att anfalla så hinner man inte undan.

Modiga pingviner som tar vägen mellan vattnet och elefantsälen.

Nybadat gäng.

När de ska ner i vattnet ser det nästan ut som om de har avdelat pingviner som står och dirigerar trafiken.

För sin säkerhet så går de oftast ner till vattnet i grupp.

När de lägger sig ner och simmar liknar de mer fåglar än då de går i upprätt ställning.

Hemma igen så gäller det att hojta till ordentligt så att ungar och föräldrar hittar varandra. Kan berätta att det var inget tyst ställe det här.

Ungarna ser mer ut som små dunbollar eller om de har tagit på sig en päls. De första upptäcksresanden som kom hit trodde det var en egen art och döpte dem till pälspingviner.

Alla ungar klarar sig inte till vuxen ålder. Det är ingen gammal golvmopp som ligger där uten en av de som inte klarade sig.

Genast blir de till mat för någon annan.

Håhå ja ja, då far de iväg igen. När vi äntligen fick lite hålligång på ön så var det så kortvarigt. Jag som hade siktat in mig på en framtid som fotomodell.