Elefantsälar.
På Sea Lion Island finns det en hel del elefantsälar. Elefantsälen har liksom åsnepingvinen fått byta namn den kallades tidigare för sjöelefant. Eftersom det inte är någon elefant som lever till havs utan en säl så är det ett mer passande namn.
Här ligger en stor hane och gottar sig på stranden med hela sitt harem. Honorna har ganska nyligen fött sina ungar och det är parningssäsong och då samlar sig sälarna i stora flockar. En hane kan ha 10-20 honor i sitt harem och det är bara de största och vackraste hanarna som klarar av att skaffa sig ett harem. Hanen kan väga upp till 6 ton. Den stora hanen med sitt harem brukar skämtsamt kallas för "Beachmaster".
Ungarna är knubbiga och så söta. En nyfödd unge väger ungefär 50 kg. Den diar i 23 dagar och den feta mjölken gör att de ökar runt 5 kg per dag i vikt.
Söt eller hur. Sätter man sig ner på stranden är det inte helt otroligt att det kommer en sälunge och kravlar upp i knät på en. De är helt orädda.
De vuxna elefantsälarna ska man däremot akta sig för att gå för nära. Inte nog att de är stora de gillar inte att bli störda och kan bli rejält sura.
Här ser man hur de fått sitt namn, hanarnas nos liknar en elefantsnabel.
Även honorna kan surna till och visa upp hela tandgarnityret och jag kunde nästan se vad hon åt till middag.
Innan vi landsteg på ön fick vi information om att man inte skulle passera mellan vattnet och de stora elefantsälarna. Jag upptäckte också att man bör passera en bit ifrån dem också. De är inte bara stora och tunga, de är snabba också och vänder sin enorma kropp på en femörings yta. Kan berätta att det blev ett rejält skutt bakåt och bort efter att jag tagit den här bilden.
Den här caracaran vandrade runt bland sälarna, jag tycker att den hade en lite lömsk blick.
Det den spanade efter var de nyfödda ungarna, som den försökte stjäla.
Får väl hoppas på att sälhonorna klarade av att freda sina ungar. Men det var inte bara rovfåglar som var ett hot mot ungarna. Även deras egna föräldrar kunde vara en fara för dem. Det kunde gå ganska vilt till då de skulle para sig på nytt och ungarna kunde då komma i kläm.
Det här är vår Beachmaster. Vår mycket kunnige expeditionsledare, Martin.
Du skriver bra och har bra bilder, sedan reser du
till platser en själv förmodligen aldrig kommer till.
Daniel
Ha det gott!
ewa
Tack Ewa!
Hälsningar Lena
Det enda som är bra med foten är att jag inte kan göra så mycket och får då tid att gå igenom de gamla bilderna och även blogga med de som är från före 2008 då jag startade min blogg och att jag hinner läsa de andras bloggar också.
Dina inlägg har jag mycket glädje av. Djur och natur står mig varmt om hjärtat och det som fick mig att upptäcka dina bilder var hur fint du visade vad om finns under ytan, dit jag inte kommer.
Elefantsälarna ska man inte vara för närgångna, det märkte jag. Hanen där blev rejält sur när han tyckte att vi inkräktade på hans revir. Såg på en annan ö hur snabba de var. En ung hane försökte sig på att närma sig en av honorna och på ett ögonblick hade jättehanen snurrat ungt och jagat ut inkräktaren i havet.
Det var en otäck sak den där fågeln. Kanske inte så lätt för föräldrarna att köra iväg den.
Vilket lidande det måste vara för sälungen.
Tänk att de stora tunga sälarna är så viga och snabba. Tänk om du fastnat i gapet .........inte kul va...
Ungen är som ett mjukisdjur och känns så nära när jag sitter och kikar på den.
Härligt få se och läsa
Gun-Inger
Tror inte den här lyckades ta någon sälunge just då men den gjorde tappra försök hela tiden. De stora djuren hade de ingen chans mot men de nyfödda var så sköra och så blev det väl någon stackare som kom i kläm mellan kärleksfulla föräldrar och då var fåglarna snabbt på plats.
Tror inte den här lyckades ta någon sälunge just då men den gjorde tappra försök hela tiden. De stora djuren hade de ingen chans mot men de nyfödda var så sköra och så blev det väl någon stackare som kom i kläm mellan kärleksfulla föräldrar och då var fåglarna snabbt på plats.
Hände inte på den här ön men senare på resan fick jag se det.