Hos nötkråkorna

Johnny och jag lyckades åka till samma matning dagarna efter varandra (innan snöfallet), för att spana efter nötkråkor. När man kommer fram är det full fart på småfåglarna och de flyger runt när man lägger ut frön och, viktigast av allt, hasselnötter. Om nötkråkorna är på hugget sitter de ganska snart i ett av träden och kollar in vad man lagt ut. Finns det inga nötter kommer de inte ner.

Från en gren flyttar de ofta ner till en lägre nivå och spanar av igen. Samtidigt flyger nötväckorna i skytteltrafik med nötterna som jag lagt ut. Vid ett tillfälle hade jag inte klart för mej att de hunnit ta slut, men det visade nötkråkan tydligt.

När jag väl hade lagt ut mer nötter kom den ner ganska omedelbart. Jag hade åkt tidigt för att hinna fram till när solen gick upp och en stund badade matplatsen i gryningsljus. 

De är inte särskilt skygga av sej och när det väl finns mat har de en glupande aptit. Bjuder man på skalade hasselnötter plockar de snabbt krävan full samt tar så många de kan i näbben.

Även om de inte är skygga, ser de sej omkring ordentligt innan de börjar äta och man kan få bilder på dem utan nötter i näbben.

Jag såg också hur den ibland vred på huvudet för att titta upp mot träden ovanför. Den enda fågel jag märkte av som möjligen skulle kunna komma ner och störa nötkråkorna i kalaset verkade vara vanlig gråkråka. Men ingen kom nära så länge jag var där.

Som vanligt ville jag gärna ha actionbilder, eller i alla fall flygbilder, av nötkråkorna och efter en stund hade jag insett att det nog var två individer. När jag la ut oskalade hasselnötter ändrade de beteende och började flyga iväg med en nöt i taget. Den enda som konkurrerade med nötkråkorna om dessa nötter var ekorren, men den kunde också bara ta en i taget. 

Fågeln kom ner och landade i närheten av där det fanns nötter, klev fram några steg och valde en. Sedan flög den iväg. För det mesta åt samma håll. 

Jag flyttade runt och stod på olika ställen samt la ut nötter på olika platser, men det enda ställe jag lyckades fånga bilder på nötkråkan flygande var framför dessa granar. Solen hade nu försvunnit helt bakom molnen som ökat i omfattning under morgonen och jag hade inte tid att vara kvar längre.

Jag la ut mina sista nötter och swishade ett bidrag till Daniel Green som håller igång denna fina matning. Nötkråkor är ju inte fåglar som man ser särskilt ofta och det här är i alla fall ett ganska säkert ställe om man vill se och fota dem.

Hälsningar Lena  

Nötkråkan

En nötkråka har uppehållit sej några dagar vid en privat matning i ett bostadsområde ett par km från mitt jobb. Jag trotsade regnet en dag och tog en tur dit på lunchen. Med en ungefärlig position och en bild på hur husen i området såg ut promenerade jag runt på vinst och förlust. Det var många huslängor som såg likadana ut så jag hade nog väldig tur när jag plötsligt fick syn på en stor fågel i en matare. 

Det är ju inte så kul med bilder på fåglar som sitter i en automat men det var lite kul att se hur kråkan pillade ut jordnötter genom nätmaskorna. Det var också fullt med grenar från buskar och träd samt begränsat med vinklar som man kunde se mataren från. Den satt trots allt i en privat trädgård bakom en radhuslänga. Men nötkråka hör ju inte till det vanligaste så jag stannade en stund när jag hade hittat den.

Här testade jag en annan vinkel där jag snabbt upptäckte att mataren var skymd av för många grenar, men plötsligt hoppade fågeln upp på nätkorgen och jag fick några skott genom buskaget. 

Det småregnade och ljuset var bedrövligt, för jag hade stora granar bakom mej, men med dagens kameror och brusreducering går det ändå bra. Alla bilder är tagna med ISO 5000 eller 6400.

Den här bilden är tagen med ISO 6400, rejält beskuren och brusreducerad, samt att jag har klonat bort delar av automaten på två ställen. Jag ville verkligen testa allt för att se vad som gick att göra. Så här blev det.

Jag hade hoppats på några bra bilder på nötkråkan då den drog från mataren och satte sej i något träd, men då var den väldigt snabb och grenverket alltför tätt. Granarna kunde lika gärna ha varit tält. 

Hälsningar Lena