Att simma i en undervattensdjungel

En bit utanför Strömsholmen, ute i Norska havet, finns en plats med klippskrevor där det växer mängder med tare. Första gången vi försökte åka dit gick det för stora dyningar så vi fick ta en annan dykplats. Nästa dag var förhållandena bättre och vi fick hoppa i vattnet. Vi sjönk ner i en skreva, under taren, och började sakta simma.

Vi "smyger" fram bland de stora bladen...det är lite bökigt ibland,... men så öppnar sej växtligheten...

....solen strålar ner i kanalen där vi befinner oss. Det simmer lite fisk framför oss men den skingras när vi kommer för nära.

Vi svänger runt "ett klipphörn" och ett större rum öppnar sej. Det är helt täckt med tare och fiskarna trivs här.

Vi börjar leta efter en ny öppning att simma in i....det ser väldigt tätt ut....

....men det finns en skreva att smyga in i så vi fortsätter. Anledningen till att det bara är stående format på bilderna i detta inlägg är att det är det enda sättet jag kan hålla kameran med blixtarna på sina utstickande armar.

Ni anar inte hur mysigt det här är !!! Vattnet är visserligen bara 8 grader men vi har tjocka overaller under torrdräkterna.

Här lutar det en del och ni kan se ungefär hur smalt det är mellan klippväggarna.

Man "simmar" genom att vicka lite på fenorna. Vi rör oss långsamt för att inte virvla upp grums från botten eller väggarna.

Vi avslutar på 5-6 meters djup uppe i "tareskogen". Sikten är otroligt bra och vattnet har mer en blåaktig ton än  grönt, som är vanligast i kalla vatten.

Ett exempel på dykning i Skandinavien när den är som allra bäst.

Hälsningar Lena

Strömsholmen

Strömsholmen är en av öarna som hör till Atlanthavsvägen och där kan man stanna några dagar och dyka eller åka på fisketur om man gillar det. Vi var där en vecka och ägnade oss enbart åt dykning och lite promenerande i området.

Vattnet var kallt för årstiden och sikten mycket bra. Under första dykdagen hittade vi denna sjurygg på ett vrak. En hanne som vaktar ägg flyttar sej inte men vi kunde inte se någon äggsamling. Stationär var den i alla fall.

Hannen, som också kallas stenbit, har en stor sugskiva på buken som den kan fästa sej på olika underlag med när den vaktar äggen. Den satt inte fast utan verkade mest vakta platsen.

Från dykcentrets brygga ser det ut så här. I det vita huset bor ägaren med sin familj. Den lilla röda stugan var vår under veckan.

Det lilla fönstret på gaveln är sovloftet. Där medger inte takhöjden mer än knappt sittande ställning så i denna stuga kryper man till kojs på kvällarna.

Stora fina öronmaneter fanns det gott om.

Här kam man också stöta på knaggrocka. Vi mötte flera olika individer under veckans gang.

Här "smyger" Fredrik mot en rocka med 60 mm makro. Man måste komma betydligt närmare för att blixtarna ska räcka till, men det gäller också att ta det försiktigt.

När han kom närmare vände rockan och där låg jag med en vidvinkelzoom. Den hade lätt kunnat sväva iväg genom vattnet och lämnat oss men den höll sej kvar och lät sej fotograferas.

Fredrik fick också sina portträttbilder.

Hälsningar Lena

Från Runde till Ålesund

I sommar var vi på Runde vilket jag visat tidigare. Sedan kom blixtnedslaget som avbröt den tänkta rapporteringen från resten av sommarens resa i Norge. Vi drog i alla fall vidare till Ålesund. 

Om man klättrar upp för de 418 trappstegen man kan se i bakgrunden kommer man upp till den plats där man kan se vyn från första bilden (som dock är beskuren). Stärkta av allt vandrande på Runde traskade vi glatt upp för dessa steg och bokade bord till kvällens middag. Jag hade läst på i förväg och det här var ett givet ställe att äta "klippfisk" i Ålesund (dessutom den enda kvällen på semestern som jag inte själv lagade middag).

Vi hade flera timmar till nästa klättring upp till restaurangen så vi gjorde ett besök vid Atlanthavsakvariet. Det liknar Havets hus i Lysekil och visar bara arter som finns längs den egna kusten. På bilden är det en dykare som är nere i den stora tanken med bla sej, torsk, havskatt, hälleflundra och knaggrocka. Han har med sej mat och det får fiskarna att flockas, mest sej ser det ut som.

På denna bild matar han en rocka. De har munnen på undersidan och kan inte se maten. Bland glupska sej- och torskfiskar kräver det lite särbehandling. Jag blev mest bara dyksugen av att se detta...

Vi vandrade sedan runt i Ålesund som är känt för sin arkitektur. Det var dessutom något slags båtfestival denna helg och fullt med arrangemang och båtar längs kajerna.

Byggnaderna är jugendstil och de får tala för sej själva.

Detta hotell försökte jag boka rum på men pga festivalen var det fullbokat just den kväll vi valt att stanna i Ålesund. Vi fick istället en svit på ett annat stort hotell, för det var vad som fanns kvar när vi kom fram (naturligtvis till det pris som jag bokat för ett dubbelrum). Vi sov dock bättre i den lilla "svenshyttan" på Runde. Ingenting går upp mot att ha havets brus precis vid knuten.

Från Ålesund drog vi vidare mot "Atlanthavsvägen". På bilden ser man första bron och när vi åkt över den var vi framme på ön Strömsholmen. Där låg vår nästa destination, Strömsholmen Sjösportcenter, som bedrivit dykverksamhet sedan 1981.

Vi packade snabbt upp all dykutrustning och hoppade i vid kajen för ett första kontrolldyk. All utrustning fungerade som den skulle och vi njöt en stund i det kalla vattnet (8 grader). Vi plockade två pilgrimsmusslor trots att man normalt inte brukar ta av de musslor som finns runt ett dykcenter (vi släppte i några nya som vi plockade senare i veckan). Musslorna blev kvällens förrätt med lite smörstekt vitlök. Inga krusiduller eller dekorationer behövs vid servering, de smakar bäst precis så här. 

Hälsningar Lena