Fåglar i strålkastarljus, kan det bli något?

Sista kvällen i San Diego åt vi middag på favoritstället nere i hamnen. Det började skymma och det "fina ljuset" var borta. Jag hade stoppat ner kameran när den här båten kom in men tog fram den igen.

Besättningen skulle städa och pelikanerna höll sej framme. Kolla hur de snaskar i sej av överbliven betesfisk i högra hörnet. Förstora gärna.

Båtens strålkastare av äldre modell gav ett varmt ljus och jag tänkte att det kanske går att göra något av det. Jag gick ner på bryggan...och började testa lite längre slutartider.

Hoppsan, för nära. Jag hade 70-200 på kameran.

Dessa två var snabba att plocka åt sej av resterna.

Gillar hur den skakar den blöta fisken.

De unga fåglarna hade gråbrun fjäderdräkt och de blev gyllene i skenet från strålkastarna.

Synd att jag inte kommit på detta tidigare. Det här blev vår sista kväll och jag fick inga fler chanser. Stativ hade inte varit fel heller.

Jag hade gärna experimenterat mer med "Golden" och hens polare.

Avslutar med en bild från Mitch´s Seafood. Här kunde man sitta länge och bara titta på allt som hände i hamnen. Vädret var som en varm sommarkväll hemma och det var sista kvällen på vår höstsemester.

Hälsningar Lena

En annan sorts matstation

Under vårt korta besök i San Diego tillbringade vi en del tid i hamnen utanför vårt hotell. Fiskebåtar för turister kom in och la ut morgon, eftermiddag och kväll. När en båt kommit in och turisterna embarkerat med sina spön och fångstpåsar, samlades det lokala fågellivet för att festa på resterna.

Förutom måsar och trutar fanns det vita långbenta fåglar som jag tror är snöhäger. Mycket mindre än gråhäger (som ofta stod i vattenbrynet), med svarta ben och gula fötter. De såg lite roliga ut när det blåste.

Dessutom fanns det förstås en hel del pelikaner. Brun pelikan är vanlig i södra och västra USAs kustregioner. De är stora fåglar med ett vingspann på mellan 1,8-2,5 m som kan väga drygt 5 kg.    

Storleken och vikten gör att de är både vingliga och klumpiga vid t ex inflygning och landing.

Pelikanerna var väldigt intresserade av det som spolades ut från båtens däck vid rengöring. Vattnet och fiskresterna rann ut genom ett par hål i aktern. En konkurrent om dessa rester var förstås sjölejonen, som visste precis var maten brukar komma ut.

" - Vad tycks? Är jag inte stilig ? "

Inte riktigt fullvuxen än tror jag men ganska pampig ändå.

" - Hur dumma tror dom att vi är? Skulle inte Jag kunna hantera en larvig lina på mitt favoriträcke. " 

Om någon har ett förslag på vad detta är får ni gärna skriva en rad. Den hade inte heller några problem med linan som satt uppspänd på räckena (som vi tror var uppsatt för att förhindra fåglarna att sitta där).

Från vår utkiksplats på Mitch´s Seafood såg vi pelikanerna posera för fotografer.

Om man var mindre än en pelikan och lagom kaxig fanns det andra sätt att livnära sej än att bara äta betesfisk och rens. T ex genom att slå sig ner på verandan utanför Mitch´s Seafood. 

Hälsningar Lena