Hornborgasjön del II

Efter mötet med Joakim och Maja övernattade jag på parkeringen vid Naturum. När klockan ringde vid 04 på morgonen såg det ut så här. Det var vindstilla och runt nollan.

Jag kom ihåg att reducera larmnivån i bilen innan jag låste in mej kvällen innan men nu på morgonen glömde jag helt bort att låsa upp med nyckeln innan jag öppnade dörren. Hoppsan! Men jag fick tyst på det snabbt. Det var en strålande vacker morgon.

Jag gick på spången vid Naturum och lyssnade på alla fågelljud. Två rödbenor parade sej en bit ut i grönskan, men det var inte lönt att försöka få dem på bild. 

Passerade grågåsen som ligger på ägg precis vid Naturum. Jag är inte så nära som det ser ut. Fågeln ligger på en liten ö och man passerar ovanför, på en upphöjd spång. Byggnaden står på pålar i vattnet. Det brukar alltid ligga en gås här vid denna tid på året så platsen är nog populär, trots att den är på första parkett för besökare.

Jag gick till "doppinggömslet" och visst fanns där doppingar, men det var skrattmåsarna som bjöd på mest skådespel. De byggde för fullt och aktiviteten var hög fast solen knappt nått över horisonten.

Det fanns de som verkligen tog i när det gällde insamlandet av bomaterial.

Det var flera fåglar som försökte bärga denna pinne men som gav upp. Till slut är det en envis mås som lyckas dra den mot flotten med bon.

Där möttes den av förtjusta utrop (min tolkning, det var förstås höga skrän).

Mitt i byggandet var det också de som jobbade på att föra sina gener vidare, helt oblygt mitt i kolonin.

Naturum sett från doppinggömslet. Man kan ana gåsen mellan pålarna till höger. 

Precis innan jag lämnade gömslet kom ett gäng viggar inflygande.

Solen hade nu nått en bra bit upp på himlen och gryningsmagin var borta.  Jag letade upp en plats i lä och åt frukost med en sädesärla. Den byggde också på sin bostad.

Den här sädesärlan ser ut att ha hittat en tuss med hundhår. Den hade bråttom hem med sitt fynd.

Det var fortfarande full fart på rödbenorna när jag passerade på spången. Nu med betydligt mer ljus än i morse.

Förutom rödbenan såg jag grönbenor, skedand, drillsnäppa, brushanar, gulärla, kricka, olika sorters gäss, skarv, skäggdoppingar, knölsvan mm, men det räcker nog så här.

Strax före lunch påbörjade jag hemresan som inledningsvis gick längs småvägar genom ett fantastiskt vackert landskap. Jag kom inte så långt.

Hälsningar Lena

Öhrnmöte vid Hornborgasjön

Vädret verkade lovande och jag bestämde mej hastigt för att ta ledigt en dag och köra till Hornborgasjön. När jag kom fram vid halv sex mötte jag den här fina golden retrievern. Känner ni igen henne?

Visst är det Maja och husse var förstås också med. Maja gick inte lös som det ser ut på första bilden. Hon var så fin att jag kunde inte motstå att klona bort en bit koppel. 

Vi hade antagligen kunnat stå på parkeringen och prata hela kvällen men vi skulle ju även fota fåglar så första sittningen blev i måsgömslet. Skrattmåsarna hade redan ett bo och det var nog ägg där också.

Den som inte låg på boet fick jobba med att hämta mer bomaterial, det var helt klart inte färdigbyggt. 

Skrattmåsarna turades också om att vaka över gråhakedoppingens bo, oavsett vad gråhakedoppingen tyckte om detta. Här kunde man skymta minst ett ägg vid tillfällen då de reste sej eller byttes av på boet.

De unnade sej också en kort stund tillsammans och de verkade ha en hel del att prata om. 

Lite gulliga var de också mot varandra.

Tur att vi var ensamma i gömslet så vi kunde småprata lite. Maja låg tålmodigt och väntade, men deltog även i samtalet emellanåt. Hon avslöjade att när husse sitter i en sån här låda kan han sitta länge. Gömslet är precis så stort att man kan ta en sån här bild med telezoomen på 100 mm på en fullformatskamera.  

Vi gick en sväng längs spången. Brushanarna hade flyguppvisning, men det var inte lätt att hänga med i svängarna.

Från vadargömslet såg vi inte så många vadare, däremot ett par mycket vaksamma föräldrar. 

De här två hade järnkoll på alla som kunde tänkas komma i närheten av deras småttingar. Maja passade på att påminna husse om att hon ville ha sin middag.

Den som kom för nära kunde få en stor simfot i baken, eller i alla fall ett tjuvnyp.

När solen var på väg att gå ner åkte vi till trandansen för jag ville gärna se om det var några tranor kvar. Det var en hel del, men inga som direkt ville posera för fotograferna i det varma kvällsljuset. 

Vi var ju också hungriga och när de sista solstrålarna var på väg att försvinna tog jag fram grillen, korvar, bröd och lite annat gott. Maja hade vissa åsikter om korvarna, hur de skulle serveras och framförallt till vem. Det kanske kommer någon till bild om det vid ett senare tillfälle. Det var i alla fall en toppenfin avslutning på en mycket trevlig kväll med Öhrnen och Maja bland fåglarna vid Hornborgasjön. Hoppas vi kan göra det någon mer gång.

Joakim och Maja åkte hem och jag åkte tillbaka till Naturum och parkerade för natten. Med baksätet fällt i bilen blir det en perfekt sovplats i bagageutrymmet. Jag kom ihåg att reducera larmnivån innan jag låste bilen och kröp in i dunsovsäcken, som verkligen behövdes på småtimmarna. Väckarklockan ställde jag på 04:00.

Hej så länge,

Lena

En het doppingaffär till...

Efter uppvisningen av tranparet satt jag en stund i måsgömslet, men där hände inte mycket....så jag tog en promenad längs vattnet mot ett gömsle lite längre bort. Alldeles vid kanten får jag plötslig syn på ett skäggdoppingpar som ser lite gulliga ut med varandra. Jag höjer kameran....fortfarande ISO 5000, klockan är ca 05:30 men tjocka moln skymmer soluppgången.

Som en vispande projektil kommer en tredje skäggdopping farande från höger och uppträder riktigt störigt.

Det hettar förstås till och snart är de (hannarna tar jag för givet) i full gång med att försöka dränka varandra, eller vad de nu är ute efter.

Det går ganska våldsamt till och det är egentligen inte mycket man hinner se när man står och tittar på dem genom kameran. Men jag smattrar på med 7 bilder per sekund och hoppas på det bästa.

Ibland ser de ut att dansa med varandra när man så här i efterhand tittar på stillbilder från deras möte.

Här är det ju rena pardansen...

....men det verkar vara ute efter att greppa varandra med näbbarna. Här är de i alla fall låsta och båda håller i allt vad de kan.

De böljar lite fram och tillbaka med näbbarna ihop. De har nu flyttat sej lite längre ut på vattnet men är fortfarande inom ett hyfsat fotoavstånd.

Plötsligt avbryts kampen och jag tror allt är över....men det tar bara några sekunder så stirrar de båda kombattanterna på varandra igen.

Om blickar kunde döda...

Så var "doppingdansen" i full gång igen. Nu var de en bra bit ut på vattnet och avståndet började bli väl långt.

Kolla in honan till vänster och hur trött hon verkar vara på detta skvättiga spektakel. Inkräktaren fick i alla fall ge sej till slut.

" - Ja älskling, vi är färdiga nu.....jag ska inte slåss mer...men du vet, han kom bara farande från ingenstans...DÅ KAN MAN JU INTE BACKA! .....nej jag förstår,...jasså, bara fem på morgonen...."

" - Jag lovar! Vi kan ägna hela dagen åt bobygge och heminredning. Du får bestämma allt älskling! "

" - Vänta...jag måste bara fixa frisyren..."

Hälsningar Lena

Trandansen...i gryningen efter efterfesten...

Jag hade fällt baksätet i vår Volvo kombi och då får man en fin sovplats på diagonalen i bagageutrymmet med en madrass och en dunsovsäck. Men.... jag hade glömt kudden hemma...och hur bekvämt är det att sova med det mesta av kläderna på (det finns ju inga gardiner i dagens bilar). Jag vaknade alltså strax före fyra och kravlade mej ut, åt några kokta ägg och gav mej ut till ett gömsle vid Hornborgasjön. Ljuset var alldeles för dåligt och det verkade helt öde....tills jag fick syn på de två tranorna långt borta.   Varning ISO 5000 och beskuret, men lite underhållande ändå tyckte jag. 

De hade precis landat efter att ha lämnat efterfesten, efter själva "Trandansen", där de blev utröstade i tävlingens slutskede. Jag kunde ganska snart se vad som var på väg att hända... 

Nu började en annan sorts "dans". Tranor är stora fåglar med långa ben och när de tar sej för att sitta på varandra blir det ganska vingligt.

Först gäller det att hålla balansen...

...sedan ska kloak möta kloak....Det borde vara en väldig massa fjädrar och dun som stör men de fixar det ändå...för det blir ju tranungar varje år.  

Avslutningen är inte så gallant. Honan tycker tydligen att det räcker och böjer sej fram...

...vilket får hannen att tumla ner över hennes hals. Jag ser också att hon passar på att lägga "en liten hög" så troligen hamnade ca 98% av spralliga DNA förpackningarna snabbt på backen. Men 2% räcker gott och väl, till flera ägg faktiskt.

När de båda fixat såväl tilltufsad frisyr som värdighet sträcker de sej mot skyn och annonserar att nu var det minsann klart.

Hälsningar Lena

PS. Fotofika i Uppsala i morgon eller?

Hornborgasjön, men inte som Ni tror....

I går morse, efter tre timmar i olika gömslen vid Hornborgasjön, kände jag för att röra på mej. Jag hittade en skylt vid Naturum där det stod tog Vässtorpsåsen 2 km och bestämde mej för att det verkade som en lagom promenad. Först följer man sjön en bit men efter ca 700 m blir det mer kuperat och landskapet ändrar karaktär.

Jag hade som tur var ett 24-105 i ryggsäcken och fick byta ut min 100-400. Jag var ju trots allt där för att spana på fåglar och brukar inte tynga ner packningen med alltför många gluggar, men just 24-105 brukar vara användbar till lite blandat.

Jag blev fullkomligt överrumplad av det böljande landskapet och tänkte både en och två gånger på vad en landskapsfotograf hade kunnat åstadkomma på denna plats. Jag kände mej som en riktig amatör....Jag störs dock av de orangefärgade märkena, men det var stigens markering.

Jag fortsatta min promenad och de täta molnen började spricka upp...solen kom fram och småfåglarna sjön ikapp.

Hornborgasjön fanns där hela tiden i bakgrunden och jag hörde en del större fåglar. En och annan kvardröjande trana passerade över mitt huvud.

Träden blommade ikapp...

...och bland ännu kala grenar skymtade jag flera gulärlor (här är det 100-400 igen men bara kortvarigt).

Jag kom upp på det som måste vara Vässtorpsåsen och följde den med sjön på höger sida.

Det var bedårande vackert och jag tog en paus i solen. En mulen och kylig gryning hade nu övergått i solig och varm förmiddag. Jag fick trycka ner två klädlager i ryggsäcken.

Jag kom ner på andra sidan åsen men valde att vända efter ca 2,5 km. Ibland blir en promenad inte alls det man väntat sej och jag kan varmt rekommendera denna tur till de av er som åker till Hornborgasjön.

Hälsningar Lena