Vi börjar i Longyearbyen

Vi går in för landning i Longyearbyen på eftermiddagen den 8 maj och det ser lovande ut genom flygplansfönstret. Vädret är strålande.

På grund av något slags evenemang kunde vi bara få rum på Polarriggen, men det är bara för en natt.

Komplexet har en aningen konstlad stil som kanske ska föreställa vildmarkscharm men den går inte riktigt hem hos oss. Det visar sig senare att vår hytt ombord på Freya är aningen större än rummet vi hade på Polarriggen och den har dessutom egen toalett och dusch. 

Longyearbyen är sig likt från vårt besök förra året men det är mer snö och betydligt kallare. Förra året kom vi hit två veckor senare och våren var dessutom varmare då.

En ren plockar i sej av vad som börjat tina fram framför Radisson Hotel. Svalbardrenen är en vildren men just den här är inte särskilt skygg av sej. Den betar lugnt mellan bilvägen och skoterspåret.

Reglerna är tydliga. Inga skjutvapen på banken. Mataffären har vapenskåp vid ingången, liksom en del andra ställen t ex kyrkan.

Det ligger fortfarande is i Adventfjorden och fågellivet har inte alls kommit igång. Vi hittar dock några praktejdrar, men det var bara min sambo som bar runt på en tillräckligt teleobjektiv för att fånga dem på bild.

Uppe vid den nedlagda linbanecentralen, där kolet fraktades fram till 1987, är det rejält med snö.

En del exotiska inslag hittar vi också.

På eftermiddagen den 9 maj lastar vi vårt bagage i en hyrd skåpbil och Brutus pekar åt vilket håll vi ska gå för att hitta vårt fartyg M/S Freya.

I närheten av hamnen där båten ligger finns ett obligatoriskt fotoställe. En av varningsskyltarna för isbjörn och anledningen att man inte får gå utanför samhället utan att vara beväpnad. Men det var OK att gå till båten...den låg "innanför" denna skylt.

Freya ligger och väntar på oss. Vi är den första gruppen som går ombord efter en omfattande renovering och möts av en mycket fin miljö med hytter av hög standard. Vi skulle få vara med och "trimma in" det ombyggda fartyget och det medförde en del intressanta upptäckter. 

Det gick oerhört fort att lasta allt och packa upp i de rymliga och smart inredda hytterna. Vid femtiden på eftermiddagen lämnade vi Longyearbyen och styrde kosan mot Polepynten och resans första zodiaktur. På kartan ovan kan ni se var Svalbard befinner sej i förhållande till de andra landmassorna runt nordpolen.

Hej så länge,

Lena