Marulk - en lurig filur

Under ett dyk vid Tustna hittar vi en liten marulk. Den ligger fint kamouflerad på den ljusa sand- och snäckskalsbotten. Jag såg den inte förrän Fredrik riktade sin lampa rakt på den. Belyst med blixtljus framträder den bättre än den gör i enbart lampsken. De här fiskarna är riktigt svåra att få syn på.

Jag sjunker ner mot botten för att komma i rätt nivå bredvid marulken men jag ser att den rör lite på sej. Det här är en ganska liten marulk, ca 25-30 cm, och då är de nog fortfarande rätt försiktiga. En stor marulk bryr sej inte om vare sej dykare, kameror eller blixtar och man kan fota ett öga på dem med makro utan att de rör sej ur fläcken. 

Den här tycker att jag är för nära och flyttar sej en bit, men inte särskilt långt, så särskilt hotfull var jag nog inte.

Den kommer faktiskt tillbaka mot mej och visar upp sej mycket fint väldigt nära kameran. Vi är på ca 15 m djup, vattnet är klart och har den där speciella gröna nyansen som man förknippar med kalla hav. 

Marulken väljer att simma bort från mej över taren och jag fortsätter vidare.

Dagen därpå och i slutet av ett dyk har vi kommit upp på ca 5m. Där stannar man alltid och gör ett sk säkerhetsstopp i tre minuter, för att vädra ut kväve. Det är inte alls så klar sikt som på djupare vatten, men det finns fullt med småfisk och jag tar ett par bilder för jag har inget annat för mej. Jag antar att ni inte ser marulken? Det gjorde inte jag heller då jag tog den här bilden. 

Här hade jag fått syn på den. Ögat är mitt i bilden men bara delar av fisken är synlig. Den här är mindre är den vi mötte dagen innan och jag antar att den ligger här och lurar på småfiskarna med sitt "metspö" på huvudet.

Jag smyger runt en del av växtligheten och tar mej närmare. Jag ser att den anar visst oråd för den har lättat lite från botten. 

Jag ligger lite vid sidan om fisken (det är tareblad i vägen) och har placerat kameran med den välvda porten mitt framför marulken. Den borde nu se sej själv i porten. Den ligger i alla fall kvar och jag får ta ett antal bilder. Jag kan inte titta i sökaren med den position jag har utan förlitar mej på att fokuspunkten är någorlunda rätt placerad på fisken. Den är ju dessutom inte så stor. Det blir några bilder med acceptabel fokus på fiskens ögon och främre del av ansiktet.

Den tröttnar på mej eller på sin spegelbild och simmar några meter åt sidan. Jag tar en bild när den ger sej iväg och sedan avbryter vi dyket. Dykdatorn visar 60 minuter och då har vi sagt att vi ska vara på ytan. Fredrik har skickat upp den röda bojen som markerar vår position, så de vet att vi är nära och på väg upp. 

När vi bryter ytan småregnar det. Men det blåser inte och det är inte ytströmt, vi har haft en fint dyk med en perfekt avslutning. Det är bara att klättra ombord och invänta övriga dykare. 

Hälsningar Lena

Annorlunda mat från havet

När vi är på Tustna är det mat från havet som gäller. Här plockar kocken pilgrimsmusslor tillsammans med ett par andra dykare. 

Här kommer Annu med en mussla. Om säcken blir full blir den tung och otymplig. Då fäster de en lyftsäck i den och pytsar in lite luft i säcken så den stiger till ytan. Lyftsäcken flyter upp som en gul ballong och båtföraren kan plocka ombord lasten.

När man hoppar i och dyker kan man ta med sej ett ljuster och en fångstkasse om man vill. "Guns and ammo" är sådana vapen. I Norge får man fiska med ljuster, kniv och harpun när man dyker. Det är inte tillåtet i Sverige. På denna bild står också en harpun och det var vår gästkock som hade den med sej. Han var dessutom mycket duktig på att använda den. 

Olika sorters plattfiskar kan man ta ganska lätt men de måste vara stora för att ge något att äta. Vi är oftast 12-14 personer som ska ha kvällsmat. 

En stor långa är inte heller så tokigt. Den här höll inte måttet och fick simma vidare. Vår kock höll sej ffa till sej och det är en konst att ta dessa med harpun. Han behärskade tekniken men jag var aldrig nära honom då han jagade och kan inte visa detta på bild.

Fisk och pilgrimsmusslor brukar vi äta på Tustna, men vem trodde att de här gröna strimlorna i en grop på klippan gick att äta. Det gröna heter rörhinna och är en typ av tång. Gästkock Johan och hans fru Katarina har specialiserat sej på att plocka och tillreda tång. De har också ett familjeföretag som säljer olika sorters tång. 

De större runda snäckorna på denna bild är skålsnäckor. De sitter på klipphällar och är ätliga enligt Johan och Katarina. 

Katarina samlar skålsnäckor på lunchen en dag då solen inte sken så fint på oss (men det var uppehåll). Det är lättare att plocka skålsnäckor med en tunnare kniv, typ en skalkniv, men hon fick ihop så det räckte till en provsmakning samma kväll.

Så här ser skålsnäckan ut när den släppt från klippan. Det är många olika sorters tång som går bra att äta men det var för sent på säsongen för att skörda flera arter.

Så här såg det ut på rensbordet efter en dykdag. Pilgrimsmusslorna är öppnade och ska plockas rena. I bakgrunden ligger två av de fyra sejar som blev dagens fångst.

Gästkocken filear fiskarna med van hand. Till vardags jobbar han som kock på Pater Noster, en gammal fyr i Bohuslän som numera är om- och utbygg till en lyxig hotell/konferensanläggning med havsutsikt åt alla håll.    

Utsikten är fin vid rensbordet och det regnar inte. Ibland händer det att den som rensar fisken eller musslorna får stå här ute i torrdräkten och rensa i ösregn. Köket är som en liten skrubb och där går det inte att rensa något. 

Jag tror att detta kallas sammet horn eller kodium. Det är också tång. De sköljde bara av den och tog med den in till middagsbordet. Skalen från musslorna är ju fina att servera i och det finns skal i överflöd. De går tillbaka till havet efter att vi ätit på dem.

Skålsnäckorna hamnade på en plåt och gratinerades några minuter med vitlökssmör. Det blev ett gott snacks att plocka i sej före maten.

Till vänster sashimi på pilgrimsmussla med ingefära och friterad rörhinna, serverades med soja och wasabi. Det gröna nystanet är alltså friterad tång och den var både god och vacker. Till höger tre gratinerade skålsnäckor. Allt smakade fantastiskt gott. 

En annan kväll såg förrätten ut så här och det är pilgrimsmussla igen med wasabi, ingefära och den gröna tången kodium. Till middag åt vi nystekta sejfiléer med smörstekt grönkål (vi hade med en stor kasse från vår odling) och en mycket smakrik bulgur (kockens hemligheter, men det kanske var lite tång i den också). 

En kväll avrundades med en liten men mycket speciell GT gjord på "sjögräsgin". Efter varje middag spelade vi tärning om vem som skulle diska (det finns ingen diskmaskin). Jag klarade mej varje gång denna vecka. 

Hälsningar Lena

Möten i djupet I

Vi gick ner i det mörka men klara vattnet med lamporna tända. Det är alltid lika spännande för man vet inte vad man kan stöta på. 

Vi simmade ut och ner mot djupare vatten. Jag skymtade en stor ljus anemon under mej och sjönk ner bredvid den. Dykdatorn visade 30 m och jag tog raskt några bilder. Det fanns inte så mycket annat liv där som lämpade sej för vidvinkelfoto och vi simmade ganska snart upp till ca 25 m där landskapet öppnades upp med en ljus snäckskalsbotten.

jag insåg plötsligt att det låg ett djur på den ljusa botten. Wow, en bläckfisk! Det är en av de roligaste och mest spännade djur man kan möta under vatten i Norge. Den var ljus  i färgen och väl kamouflerad mot underlaget. 

Jag smög närmare och såg att den rörde lite på sej. När jag sneglade på min dykdator såg jag att tiden jag kunde vara på detta djup började ta slut. Bläckfisken sträckte plötsligt ut sej i sin fulla längd och flyttade sej en bit, tack och lov uppåt, mot något grundare vatten. 

När den slog sej ner igen hade den blivit lite rödare om tentaklerna men var fortfarande ljus. De kan ändra färg blixtsnabbt men den var fortfarande på en sandig botten med snäckskal så den behöll sin ljusa färg. Vi var nu på 22 m och jag fick några minuter dyktid till. 

Bläckfisken rörde sej sakta in bland tarebladen och en bit ifrån låg Fredrik och tittade på den. Den har nu bytt färg och blivit helt röd. Frågan var nu om denna bläckfisk skulle vara så social och nyfiken av sej som den vi träffade förra året.  

Han smög fram och sträckte ut ena handen. Bläckfisken verkade fundera en stund men flyttade sej sedan genom att promenera med tentaklerna ca en meter. Den verkade inte rädd för oss men var helt klart inte intresserad. Det var också hög tid för oss att gå mot grundare vatten så vi lämnade bläckfisken och simmade vidare.

Ca 10 minuter senare och på 15 meters djup låg ytterligare en bläckfisk. Jag trodde knappt mina ögon. Det kunde förstås vara samma men vi hade gått upp 10 m och dessutom simmat åt ett annat håll. Den här låg på en underlag som var lite blandat och hade valt att vara spräcklig i färgen.

Den reste sej upp när jag kom närmare. Mitt objektiv är en fisheyezoom och den var ställd på 12 mm. Närgränsen är 14 cm och tentaklerna nuddar nästan i porten på denna bild. Bläckfiskar har i allmänhet inget emot att vara med på bild och tycks inte uppleva bubblande dykare som något hot. Tvärtom kan man ibland få kontakt med dem och det har hänt att de också "hälsat" på oss genom att skicka ut en tentakel för att smaka av t ex en utsträckt hand (de har smaklökar i sugkopparna). Senast det hände var i Norge förra hösten som det går att läsa om här. 

Fredrik tar av sej ena handsken för bläckfiskar reagerar ofta på varmare objekt. Han närmar sej sakta men bläckfisken är inte intresserad av oss så han backar undan och tar på sej handsken igen. Det är 12 grader i vattnet och handskar är nödvändigt om man simmar runt en timme.  

Den sitter kvar på botten och en liten snultra sveper förbi när jag tar en sista bild. Vi lämnar bläckis för denna gång och går upp mot taren på grunt vatten för att avsluta vårt dyk. Vilken upplevelse, två bläckfiskmöten på samma dyk!

När den sista dykaren kommit ombord på båten är det dax att hitta ett lämpligt lunchställe. Daniel har varit längst tid i vattnet av alla och djupast (90 m). Han hade mer utrustning på sej än vad som syns på denna bild, som han häktat av sej innan han klättrade upp på stegen. För att göra den typen av djupa avancerade dyk krävs mer utbildning, prylar och träning än vid vanlig sportdykning och då kallas det teknisk dykning. 

Vi lägger till vid en liten ö och vädret är fortfarande helt underbart med strålande sol och kanske nuddar vi 15 plusgrader i luften. 

På gasgrillen ligger korvarna och alla tillbehör är framplockade. Såna här gånger smakar grillad korv extra gott. 

Vår kock Johan sköter grillningen med van hand och vi väntar på första servering. 

Naturligtvis ska det vara senap på korven. Daniel, som gjort längsta dyket (och är störst) sätter ledigt i sej tre korvar med bröd och tillbehör.

När vi andra avrundar med kaffe och en skorpa gör kocken något helt oväntat. Han tar av sej kläderna, går ut på klippkanten och hoppar i vattnet. Så varmt är det inte tycker vi andra, men han hoppar i två gånger och njuter. Våra dykdatorer har visat på 12 grader i vattnet en bit ner, men vi har alla känt att ytvattnet är kallare. Vi väljer att avvakta till andra dyk och behåller lager av kläder och tjocka underställ på. 

Hej så länge,

Lena

Tustna vecka 38

En tradition sedan flera år tillbaka är dykning vecka 38 på ön Tustna i Norge. Vi passerade in i Norge via Funäsdalen och vädret var strålande. 

När vi passerade över den här bron vid halv tio på kvällen regnade det. Den lilla hamnen och det vita huset till vänster var vår slutdestination. Veckan bjöd på mest regn men tisdag och ett par timmar på fredagen fick vi se solen. När vi körde ut på morgonen för en heldag med dykning åkte vi antingen under denna bro och ut åt lite olika håll.

Eller så åkte vi åt höger från hamnen och ut denna väg mot Halsafjorden. Det blir en betydligt längre resa men eftersom vädret var bra blev det den här vägen denna dag.

Vi lämnar hamnen vid halv tio.

Ordinarie kock (och dykare) Johan funderar över om allt som behövs till lunchen finns med på båten. Dagen innan hade vi ärtsoppa till lunch men senapen var tyvärr kvar  i köket. Denna vecka hade vi också en kock bland gästerna som bjöd på flera goda överraskningar från havet, mer om det senare.

Även om vädret är fint så ligger det en del låga moln längs fjorden.

En häger står och spanar på oss när vi passerar. Jag var säker på att den skulle lyfta men det blev inget av med det. Den har nog insett att båtar inte är ett hot.

Vi kommer långsamt ikapp denna fiskebåt som har en stora skara följare.

Det verkar som att det serveras något gott snask som fåglarna gillar, fisktarmar kanske...

På båten pågår en del "sista minuten service" och förberedelser inför dyk.

Det dyraste på en torrdräkt är dragkedjan och kanske också den svagaste punkten. Vår extrakock blev blöt dagen innan och en del provisoriska lagningar applicerades. Frågan är om han kommer att bli blöt även idag. 

Signalflagga A är uppe och första dykaren är i vattnet. Nu är det bara att kränga på sej utrustningen och hoppa i.

Regnet som har fallit den senaste veckan har lagt ett "lock" på ytan och sikten de första metrarna är nästan obefintligt. Väl nere på ca fem, sex meter blir sikten betydligt bättre och djupare ner är den otroligt bra, men det är mörkt. Vi tänder lamporna och simmar iväg. 

Hej så länge,

Lena

Piggvar till middag

En ny dykdag gryr och solen visar sej en kort stund. Flaskor för andra dyket lastas före frukost.

Efter stärkande havregrynsgröt, ägg och smörgåsar styr vi ut för dagens första dyk. Vi passerar en liten fiskebåt som precis börjat ta upp sina nät. 

Jag bjuder på några makrobilder t ex dessa två storbubbliga sköldnudingar som tycks trivas tillsammans.

En vacker virvelmask.

Samt en riktigt fin snäcka.

Med 60 mm makro på kameran finns det alltid motiv och på säkerhetsstoppet hittar jag ett par bägarmaneter. De ser kanske inte ut som typiska maneter men dessa sitter fast på t ex tareblad och viftar med sina armar ut i öppet vatten. 

Väldigt läckra i formen tycker jag. De är rätt små, 3-5 cm inklusive stjälken. 

Vid lunch är alla dykare jättehungriga. Denna lunch serveras grillad korv och det småregnar. Kockens fingrar har renats av saltvatten i mer än 60 minuter före servering så vi klarar alla av denna enkla form av utspisning. Den här dagen blir lunchuppehållet kortare än normalt men alla måste äta, dricka och gå ut bland buskarna. Johan (bilden) avverkar fyra stora korvar med bröd, det var han dock ensam om.

Sjön suger och mer än någonsin då man simmat runt i det 11 gradiga vattnet. En delikatess för dykare är pilgrimsmusslorna som man kan plocka under dyken och avnjuta när man kommer iland. Så här ser de ut om man fotar dem med makroobjektiv på kameran.

Här rensar Kenth snabbt några nyplockade pilgrimsmusslor som ska bli förrätt till kvällens middag. Vi äter dem som sashimi dvs råa med wasabi, soja och syltad ingefära. Det serveras också sjögräs med sesamfrön. Vi har även avnjutit musslorna i fiskgryta och curry under veckan. 

I Norge får man som dykare jaga och ta upp allt man kan fånga utom hummer. Det är tillåtet att använda harpun, ljuster eller kniv. På Tustna är alla middagar utom en baserad på råvaror från havet och de som vill jaga får gärna bidra. Här har man dock en del egna restriktioner så vissa arter tar man inte t ex havskatt, sjurygg som vaktar ägg, rocka eller fiskar som är för små. Plattfiskar som den ovan är bra matfisk men den måste vara rätt stor för att ens vara lönt att ta upp.   

Långa är en god matfisk men det här en ung individ som är på tok för liten för att äta.

Det här är en större långa och den har inte längre samma mönster på huvudet. God matfisk men inte helt lätt att fånga. Torsk ser vi ganska ofta och de är förstås smaskens men jag kan inte ens smyga mej på en stor torsk med kameran. Få lyckas med konststycket att fånga en med ljuster. Vi får ändå avnjuta panerad torsk och långa till middag en kväll och det är tack vare duktiga jägare från en tidigare vecka.  

Vi gör oss i alla fall redo för dyk och här är det Lorne som försöker kommunicera med sin parkamrat precis innan dyket. Inte lätt att höra vad någon säger med huvan på plats, regnet som smattrar och båtmotorn som surrar.

Hon ska dyka med vår kock och han har precis fått masken på plats. Det är inte lätt med tjocka trefingershandskar. Lägg märke till morakniven som han har fästad på armen. Alla dykare ska ha någon form av skärinstrument eller sax på sej för att kunna kapa fiskelinor eller annat som man kan fastna i. Den här kniven är dock i första hand tänkt till att fånga middagsmat. 

Kocken är redo och hoppar i vattnet. Han fångar ingen stor fisk på sitt dyk men det ordnar sej ändå...

Det var ett par dykare som valde att stanna vid bryggan denna dag och dyka på hemmaplan. Klas som är marinbiolog och ville fotografera olika typer av sjöstjärnor har gjort ett riktigt långt dyk vid kajen och förutom bilder även fångat ett piggvar. Han hade en morakniv och visste dessutom exakt var han skulle sätta den för att avliva fisken på snabbaste sätt. Fisken är imponerande stor för att vara en plattfisk.

Storfiskaren vill förstås gärna väga sin fisk innan den rensas och testar en digital våg. Det är slut på batterier i den lilla vågen så man måste hitta en annan lösning.

Efter lite stökande i det gamla båthuset hittar de en gammal mekanisk våg och nu gäller det bara att lista ut hur vågen fungerar. Det småregnar förstås men med torra ombyten nära är det ingen som bryr sej så mycket. Det är ju ett praktexemplar av förstklassig matfisk som fångats. 

Piggvaren väger 10,5 kg och här fileas den av Kenth som är den som är mest kunnig på området.

Vi ser på när Kenth skär loss stora fina filéer och vi vet att den här fisken kommer vi att få till middag en kväll.  

Den stora piggvaren blir avslutningsmiddag på fredagen och serveras ugnsbakad med smör och kapris, kokts potatis, stuvad plasternacka och selleri samt smålökar i smör. Köket är pyttelitet men med fina råvaror och en duktig kock avnjuter vi en förstklassig middag. Efter varje middag spelar vi tärning om disken. Jag klarade mej även denna gång.  

Hälsningar Lena