Piggvar till middag

En ny dykdag gryr och solen visar sej en kort stund. Flaskor för andra dyket lastas före frukost.

Efter stärkande havregrynsgröt, ägg och smörgåsar styr vi ut för dagens första dyk. Vi passerar en liten fiskebåt som precis börjat ta upp sina nät. 

Jag bjuder på några makrobilder t ex dessa två storbubbliga sköldnudingar som tycks trivas tillsammans.

En vacker virvelmask.

Samt en riktigt fin snäcka.

Med 60 mm makro på kameran finns det alltid motiv och på säkerhetsstoppet hittar jag ett par bägarmaneter. De ser kanske inte ut som typiska maneter men dessa sitter fast på t ex tareblad och viftar med sina armar ut i öppet vatten. 

Väldigt läckra i formen tycker jag. De är rätt små, 3-5 cm inklusive stjälken. 

Vid lunch är alla dykare jättehungriga. Denna lunch serveras grillad korv och det småregnar. Kockens fingrar har renats av saltvatten i mer än 60 minuter före servering så vi klarar alla av denna enkla form av utspisning. Den här dagen blir lunchuppehållet kortare än normalt men alla måste äta, dricka och gå ut bland buskarna. Johan (bilden) avverkar fyra stora korvar med bröd, det var han dock ensam om.

Sjön suger och mer än någonsin då man simmat runt i det 11 gradiga vattnet. En delikatess för dykare är pilgrimsmusslorna som man kan plocka under dyken och avnjuta när man kommer iland. Så här ser de ut om man fotar dem med makroobjektiv på kameran.

Här rensar Kenth snabbt några nyplockade pilgrimsmusslor som ska bli förrätt till kvällens middag. Vi äter dem som sashimi dvs råa med wasabi, soja och syltad ingefära. Det serveras också sjögräs med sesamfrön. Vi har även avnjutit musslorna i fiskgryta och curry under veckan. 

I Norge får man som dykare jaga och ta upp allt man kan fånga utom hummer. Det är tillåtet att använda harpun, ljuster eller kniv. På Tustna är alla middagar utom en baserad på råvaror från havet och de som vill jaga får gärna bidra. Här har man dock en del egna restriktioner så vissa arter tar man inte t ex havskatt, sjurygg som vaktar ägg, rocka eller fiskar som är för små. Plattfiskar som den ovan är bra matfisk men den måste vara rätt stor för att ens vara lönt att ta upp.   

Långa är en god matfisk men det här en ung individ som är på tok för liten för att äta.

Det här är en större långa och den har inte längre samma mönster på huvudet. God matfisk men inte helt lätt att fånga. Torsk ser vi ganska ofta och de är förstås smaskens men jag kan inte ens smyga mej på en stor torsk med kameran. Få lyckas med konststycket att fånga en med ljuster. Vi får ändå avnjuta panerad torsk och långa till middag en kväll och det är tack vare duktiga jägare från en tidigare vecka.  

Vi gör oss i alla fall redo för dyk och här är det Lorne som försöker kommunicera med sin parkamrat precis innan dyket. Inte lätt att höra vad någon säger med huvan på plats, regnet som smattrar och båtmotorn som surrar.

Hon ska dyka med vår kock och han har precis fått masken på plats. Det är inte lätt med tjocka trefingershandskar. Lägg märke till morakniven som han har fästad på armen. Alla dykare ska ha någon form av skärinstrument eller sax på sej för att kunna kapa fiskelinor eller annat som man kan fastna i. Den här kniven är dock i första hand tänkt till att fånga middagsmat. 

Kocken är redo och hoppar i vattnet. Han fångar ingen stor fisk på sitt dyk men det ordnar sej ändå...

Det var ett par dykare som valde att stanna vid bryggan denna dag och dyka på hemmaplan. Klas som är marinbiolog och ville fotografera olika typer av sjöstjärnor har gjort ett riktigt långt dyk vid kajen och förutom bilder även fångat ett piggvar. Han hade en morakniv och visste dessutom exakt var han skulle sätta den för att avliva fisken på snabbaste sätt. Fisken är imponerande stor för att vara en plattfisk.

Storfiskaren vill förstås gärna väga sin fisk innan den rensas och testar en digital våg. Det är slut på batterier i den lilla vågen så man måste hitta en annan lösning.

Efter lite stökande i det gamla båthuset hittar de en gammal mekanisk våg och nu gäller det bara att lista ut hur vågen fungerar. Det småregnar förstås men med torra ombyten nära är det ingen som bryr sej så mycket. Det är ju ett praktexemplar av förstklassig matfisk som fångats. 

Piggvaren väger 10,5 kg och här fileas den av Kenth som är den som är mest kunnig på området.

Vi ser på när Kenth skär loss stora fina filéer och vi vet att den här fisken kommer vi att få till middag en kväll.  

Den stora piggvaren blir avslutningsmiddag på fredagen och serveras ugnsbakad med smör och kapris, kokts potatis, stuvad plasternacka och selleri samt smålökar i smör. Köket är pyttelitet men med fina råvaror och en duktig kock avnjuter vi en förstklassig middag. Efter varje middag spelar vi tärning om disken. Jag klarade mej även denna gång.  

Hälsningar Lena

Ett sällsamt möte under ytan

Efter en dryg timme under ytan smakar det väldigt gott med lunch och varm tomat/böngryta sitter fint. Vi har gått iland på en liten ö och tack och lov regnar det inte. Det finns ju vissa behov som gör att man absolut måste kränga av sej torrdräkten. Det är också mer behagligt att äta om man inte behöver ha en tajt latextätning runt halsen...

Bröd, smör, pålägg, skorpor och kaffe samt en dunk med dricksvatten. Allt smakar förträffligt.

Det är extra gosigt att ha det tjocka understället på sej. Som en korsning mellan en sparkdräkt och en sovsäck. 

Efter maten är det skönt att vila en stund. Det gäller bara att hitta en bekväm position i någon lämplig klippskreva.

Evelina är yngst i gänget och är här med sin pappa som är en av arrangörerna. Dunjacka ovanpå understället och man är rustad att sova på klipporna fast det bara är ca 10 grader ute. 

Något som de flesta av oss måste göra under lunchuppehållet är att byta flaskor till nästa dyk. Om man inte har ett väldigt stort dubbelpaket eller använder en rebreather (som renar och återanvänder luften) måste man ha ett extra flaskpaket med sej.

Snart är det dax för ett nytt dyk och nu har det faktiskt börjat småregna. Vår skeppare Kenth ger oss en orientering över dykplatsen, lämpliga djup och var det kan vara bra att göra uppstigning med säkerhetsstopp. Om det råkar vara strömt, ta det lugnt och följ med, båten kommer att hämta upp oss om vi driver iväg vilket känns skönt. Vi hoppar i och sjunker ner i det gröna vattnet...

Jag har vidvinkel på kameran och spanar efter lite större motiv än nakensnäckor och eremitkräftor. Vi hittar inte så mycket men det gäller att ha tålamod och efter drygt halva dyket rycker Fredrik tag i mitt flaskpaket och pekar mot botten. Trots att den delvis är gömd bakom ett tareblad syns den ändå tydligt mot den ljusa botten, en bläckfisk!

Åttaarmade bläckfiskar är bland det coolaste man kan möta under ytan. Det har bara hänt en gång tidigare i skandinaviska vatten och det var här på Tustna för flera år sedan. Bläckfiskar är också mästare på att gömma sej och det gör dem oftast svåra att upptäcka. Den här stack dock fram en del och Fredrik smyger nära för att se om den är intresserad av att hälsa på honom. Alla ni som sett dokumentären om bläckfisken och fridykaren vet att de mycket väl kan göra det.   

Efter någon minut skickar den ut en undersökande tentakel. De har smaklökar i sugkopparna så den smakar av vad vi är för ena. De kan dessutom registrera att handen är varmare än omgivningen. Jag håller nästan andan och följer händelserna väldigt nära på motsatta sidan. Bläckfisken verkar inte bry sej inte om min kamera eller blixtarna. 

Till slut kryper den fram med hela kroppen och den fortsätter "hålla Fredrik i handen". Det här är ju nästan för bra för att vara sant. Om ni funderar över vad den stora ljusa klutten till höger är så håller F en kamera i den andra handen och blixten är vit. Han har 60 mm makro och tog bara ett par närbilder i början. Det är mysigare att försöka interagera med bläckis. 

Vi är på ca 16 m djup och jag vet att minuterna tickar. Vi har gott om luft men eftersom vi simmat betydligt djupare tidigare under dyket kommer vi inte att kunna stanna här tills vår totala dyktid är slut (60 minuter). Dessutom måste vi få till ett tre minuters stopp på ca 5 m och skicka upp en röd uppblåsbar boj så Kenth kan se oss. 

Bläckfisken släpper Fredriks hand men rör sej sedan över botten mot honom och till slut faktiskt in under honom. Jag har ett par bilder på det men de är ganska grumsiga så jag visar bara denna. Det verkade som att den röda bläckfisken tyckte att den här andra röda typen verkade OK att simma intill. Jag har blå och svart dräkt samt blixtrade ju hela tiden så åt mitt håll kom den inte.  

Bläckis simmade en kort sträcka och satte sej sedan igen och verkade iaktta oss. Jag smög nära och fick några bilder till. Nu hade vi bara ett par minuter på oss.

Ett sånt här möte i hemmavatten, även om det är Norge, är total lycka och det var utan tvekan veckans finaste upplevelse. Jag kände samma eufori som när Öhrnen fotar havsörn som äter hans utslängda fiskar.

Bläckis tar ett lojt "simtag"...

...och svävar iväg en liten bit över botten. Det är signalen för att vi måste avbryta och gå mot grundare vatten. 

Jag tar en sista bild lite ovanifrån. Vi lämnar bläckis och skänker hen ett tack för detta fina möte.

Hälsningar Lena

Årets Tustnavecka

Efter två års uppehåll styrde vi återigen kosan mot ön Tustna, strax norr om Kristiansund, i Norge. Vi åkte via Funäsdalen och vid gränsövergången ville polisen se legitimation och vaccinationsbevis. Men det var ingen kö och vi var snabbt inne i Norge. Bilresan tog drygt 12 timmar och när vi kom fram såg allt ut som vi mindes det. 

Det är förstås dykning det handlar om och efter en stor frukost på söndagen lastade vi våra dykpaket på båten för första utfärd. Vi hade sex dagars dykning och undervattensfoto framför oss. 

Vädret var fint på söndagen men sedan försvann solen och det blev mer ostadigt. Här är vi mest nöjda med att det inte regnar och att vinden håller sej måttlig. Förväntan var hög inför första turen. 

Efter en kort genomgång på båten hoppade vi i vattnet och sjönk ner i djupet. Det hade regnat en hel del tidigare och då bildas ett lager av vatten med mycket partiklar vid ytan och ca 4-5 m ner. Under detta lager var sikten bra men det var ganska mörkt och vattnet var smaragdgrönt. 

Vattentemperaturen var ca 11-12 grader och det är helt OK i en torrdräkt med varma kläder under. Vi "svävade" sakta fram i det gröna vattnet och stötte på ett sillstim. 

Så här kan en mycket välutrustad dykare/undervattensfotograf se ut. Han har en undervattensskoter som gör att han lätt kan ta sej fram över relativt stora områden utan större ansträngning, vilket håller luftförbrukningen nere. Logistiskt kräver det dock en hel del övning att hantera både en skoter och en kamera och för vissa typer av dyk avstod han från att använda skotern.

Vi simmade runt i sakta mak och spanade mot botten. Det var ganska mörkt, speciellt bland tarebladen. Men plötsligt fick jag syn på något....Ni ser den väl, den stora marulken?

Lite närmare och med aningens bättre riktning på blixljuset syns den bättre, åtminstone ögonen. Marulken är en mästare på kamouflage och ligger helt stilla. En stor marulk har inga egentliga fiender och man kan komma mycket nära den utan att den vare sej bits eller simmar undan. Bilden är tagen med en Tokina fisheyezoom på 12 mm så jag är nära.

Här syns den tydligt och jag håller kameran nästan precis vid nosen på fisken. Jag har fotograferat en hel del marulkar förut och valde därför att inte brassa på med en massa blixtljus denna gång utan försökte istället få till en bild som det faktiskt såg ut, dvs mörkt och ombonat.

Vi stötte på fler marulkar senare under veckan och så här kan de också se ut. Denna gång hade jag 60 mm makro på och då blir det bara närbilder på en fisk av denna storlek. Här kan man se sprötet på huvudet som den ligger och frestar småfiskar med, så att den kan hugga sej en måltid då och då. Den viftar med sprötet precis ovanför den stora munnen försedd med rader av hullingliknande tänder.

Med makro kan man också ta närbilder på t ex ögat. Den här typen av bild känner nog en del av er igen för jag har gjort det förut. Marulken brydde sej inte det minsta om att jag var så närgången och vill man absolut att den ska flytta på sej måste man putta på den. Då brukar den simma några meter och lägga sej tillrätta igen.

Som en kontrast till de första bilderna kommer här en marulk som låg på vit snäckskalsbotten. Den här var inte så stor och bilden är tagen med makroobjektivet. Här var det mycket ljusare tack vare sanden och då kan jag backa så pass att den i alla fall delvis "får plats" i bilden med 60 mm makro. Trots dubbla blixtar förmår de inte att ljussätta särskilt långt i mörka skandinaviska vatten.

Här syns "metsprötet" tydligt och den lilla vimpel som sitter i toppen och ser ut som något gott för en intet ont anande fisk.

Trots vit snäckskalsbotten var den här marulken inte helt lätt att se den heller. Bilden är ett gränsfall för var jag kan få till med 60 mm makro och färgerna är inte helt perfekta. Jag ville dock gärna visa hur den såg ut uppifrån och det är ju så här man ser den när man kommer simmande. Mer spännande undervattensmöten kommer snart.

Hej så länge,

Lena

Tustnas övriga djurliv

En morgon då vi lastar båten för dykning upptäcker vi en mink mellan kajens stenblock. Den kommer fram och tittar åt vårt håll...Jag springer in och hämtar "landkameran" som jag inte hunnit packa ännu.

Jag måste passera över kajen där minken håller till för att komma in i huset och sedan för att komma ut på bryggan igen. Minken gömmer sej tillf'älligt men är snart ute igen. Det är mulet och mörkt men avståndet är inte särskilt långt och jag har 100-400 mm på kameran.

Minkar är ett problem som jag är fullt medveten om, men det är ändå lite kul att få se den så här nära. Den här lever nog ganska gott på fiskrens och allehanda rester från fisket som pågår vid denna kaj.

Vi ger oss av och ganska snart lyfter en örn från trädtopparna. Det här är med stor sannolikhet en av de havsörnar som man kan fotografera på Smola, eftersom ön ligger nära och färjan dit passerar bakom oss när vi kör ut.

Det visar sej vara två örnar och den andra lättar från en liten ö när vi passerar med båten.

Vädret är inte det bästa. Det både blåser och småregnar. Eftersom vi dyker i en fjord blir det inte några större problem med vågor eller dyningar. Men det är svårt för båtföraren att plocka upp dykare eftersom båten driver i den hårda vinden och riskerar att gå på grund. Vi får i alla fall en genomgång vid dykplatsen "Avgrunden" och är snart i vattnet.

Fredrik hittar en stor hummer och ställer ifrån sej sin kamera (som tyvärr syns i bild). Han försöker få hummern att komma ut och kolla in honom lite närmare. Ibland går det med stora exemplar som kan vara rätt kaxiga. Den här törs inte riktigt komma ut men pejlar av med antennerna.

En stor vacker anemon kan man ju inte motstå och jag signalerar till Fredrik att stanna upp i bakgrunden. Blåstrålen som plötsligt vill vara med på bild blir en överraskning.

Jag möter en praktfull långa och den ställer upp på några bilder innan den vänder stjärten till. Eftersom bilden är tagen med fisheye gäller det att komma riktigt nära.

Vi hittar också en vackert mönstrad marulk som jag lyckas få några bilder på trots att dyktiden på det här djupet är på väg att ta slut. Vi måste bege oss upp mot grundare vatten...

När vi närmar oss säkerhetsstoppet (dvs 6 m) stöter vi på Stefan som kör undervattensscoter. Om man vill förflytta sej längre sträckor under vatten och inte göra av med luft på att simma själv kan man ha med sej ett sådant hjälpmedel. Inget för fotografer men på ett stort vrak kan det vara praktiskt eller i ett grottsystem (om man har utbildning att dyka där). 

Det är tillfälligt uppehåll i regnet och på väg till vårt lunchställe får vi syn på den här tvåhövdade fågeln. På håll var det svårt att se att det faktiskt var två individer. 

De lättar när vi passerar med båten.

Tyvärr ger de sej av åt två olika håll. Det var meningen att vi skulle avsluta veckan på Tustna med en fotosafari på Smola och fota havsörnar, men vädret satte stopp för det. Det blåste kuling och öste ner regn den morgonen vi skulle åka ut. Det här var de örnmöten vi fick hålla till godo med på denna resa.

På väg tillbaka till kajen efter veckans sista dyk lättar några småskrakar. Vinden har tillfälligt mojnat något.

Nästan framme kommer en röd gummibåt farande. Det är Kent som bytt om till Hawaiikostym inför kvällens obligatoriska hawaiifest. Musiken från den stora högtalaren ljuder över hela fjorden och han bjuder på kalla öl laget runt. Eftersom många skulle åka hem tidigt nästa dag blev det en ganska stillsam fest, men vi tittade på alla inlämnade temabilder från veckan, åt god mat och hade en rolig prisutdelning. Sedan följde veckans sista tärningsspel om disken,  jag klarade mej även denna kväll.

Hälsningar Lena

Skräp, spöknät och en gäng befriade krabbor

Oftast vill man inte som naturfotograf fotografera det "fula" som t ex  skräp och sopor som vi spritt omkring oss i naturen, om det inte handlar om att dokumentera precis det. Under veckan på Tustna anordnar Jonna Bergström undervattensfotoworkshop och ger oss olika teman att jobba med. I år var ett tema "Miljöpåverkan" och plötsligt blev det väldig fokus på skräp i havet. Två bilder var skulle vi visa upp i slutet av veckan och denna golvlampa var en av mina. Bilden är tagen på en dykplats mitt ute i en fjord, dvs den har dumpats från en båt.

Det har varit (och är för många fortfarande) särskilt enkelt att städa bort oönskat skräp genom att slänga det i havet. Det försvinner ju så bra. I synnerhet om man gör som i den gamla informationsfilmen och ser till att soporna sjunker ordentligt. Bilden ovan är tagen vid en bropelare där det bl a ligger en motorsåg. Det orangegula bakom fisken är bladet från sågen.  

Här har en liten firre simmat in i delar av motorsågen. Det fanns gott om småfisk runt den. Det var bara att ligga still och vänta på ett bra fototillfälle. Jag hade hellre haft vidvinkel för dessa bilder men Fredrik ville ha den för att fota bropelaren.  

Det fanns en del annat svårdefinierat skrot under bron. Här en rödnäbba med en del av skrotet i bakgrunden.

Tomflaskor finns det gott om i havet.

Vi dök också utanför den hamn där dykbåten ligger och där finns förstås mängder med bråte. Gamla däck, järnskrot, maskin och båtdetaljer etc. Just denna hamn var inte extremt nedskräpad, det såg ut som det gör mest. Det finns massor med skräp i varenda idyllisk båthamn och många djur tycks trivas där, i synnerhet om det också kastas i en del fiskrens. Alla asätare stortrivs och hittar dessutom fina ställen att gömma sej på bland bråten.  Ormsjöstjärnorna på bilden ovan ligger runt en rörmynning som vi hittade en bit från hamnen. Det mörka som kommer ur röret är antagligen bara smutsigt färskvatten, hoppas vi i alla fall....

Jonna och hennes parkamrat Daniel hittade ett gammalt spöknät under en del av bryggan och bestämde sej för att det skulle tas upp. Carl och Stefan hjälpte till från ytan att dra upp nätet som hade fångat en mängd krabbor och andra smådjur.

De lyckades befria två krabbor under ytan men minst åtta satt så svårt insnärjda att de fick följa med upp. Inledningsvis verkade de döda men det visade sig att de flesta levde när de började befria dem från nätmaskorna.

Det var inget lätt jobb att få bort nätet från dem. Först fick de genomgå en grovrensning med kniv.

Sedan blev det finare puts med saxen. Den tillfälligt försvunna "kökssaxen" insåg vår kock när han kom ut och tittade. Jonna jobbade envist för att få bort all nylon och belönades med flera nyp av krabborna.

Nu börjar det likna något. Vi pratade en stund om att äta upp krabborna men kom ganska snart fram till att just dessa hade förtjänat att få komma tillbaka till havet.

Förutom krabborna innehöll spöknätet mänder med andra små djur som följde med upp på bryggan. Många små djur som denna pyttelilla trollhummer satt inte fast, inte än i alla fall... Alla småttingar som kröp eller krälade på bryggan plockades upp och åkte i havet igen. 

Krabborna fick ta igen sej i en balja en stund innan alla levande var rensade och rengjorda från nylonmaskor. Sedan släpptes de tillbaka i havet och kunde förhoppningsvis återhämta sej efter vistelsen i nätet. Det här spöknätet hade i alla fall slutat fiska.

Hälsningar Lena