Stare

I en lövskog där bladen precis hade börjat slå ut mötte vi en stare som satt och sjöng på en gren. Stararna var i full färd med att bilda familj och den här satt antagligen nära sitt bo. Antingen sjöng den för att locka till sej en hona eller så kanske den redan hade en sambo och bara sjöng av hjärtans lust.

Den burrade upp sej och flaxade med vingarna på bästa starmanér. 

Är man en stjärna i sin egen skog så är man. 

Eller så är man en uppgiven stare som undrar om det inte är någon som vill ha en...?

Här är det i alla fall en stare som redan har fixat både bostad och familj. Det satt fem holkar på denna husgavel och det var full fart i alla. Jag stod först med ryggen till men hörde och skymtade i ögonvrån hur fåglar hela tiden flög in och ut ur holkarna.

När jag vände mej om satt den här praktfulla jägaren på taket till sin bostad, med hela näbben full. 

Stare sjungande för full hals och med det lämnar vi Öland för denna gång.

Hälsningar Lena  

Ölands norra udde och en liten juvel i skogen

En dag bestämde vi oss för att åka från södra Öland upp till den norra udden. Där står också en fyr, Långe Erik. Här fick vi också uppleva just hur ombytligt vårvädret kan vara på Öland.

Vi gick runt fyren och övervägde att stanna och spana här en stund, det var någorlunda lä på den sidan fyren. Ett tärna uppvaktar sitt blivande gemål med en perfekt överlämning i luften.

När vi kom runt på den andra sidan såg det ut så här och det var bara att huka sej. Råkall dimma blåste in från sidan.

Det vackra vårvädret försvann och det här var inte det minsta mysigt. Vi hade ändå underställ och vind/regntäta jackor. Vi gav upp ändå och åkte några kilometer till Trollskogen. 

Det fanns fina promenadvägar och inne bland träden märktes inte vinden alls. Den 900-åriga eken var ju ett måste på denna promenad.

Om man fortsätter gå kommer man till ett område med trolska krokiga tallar. 

Här skulle jag förstås haft ett annat objektiv men det hade jag inte riktigt förutsett. Tallarna var otroligt läckra i sina former.

Det fanns även döda träd som var svåra att motstå. 

Från de krokiga tallarna tog vi en genväg och hamnade på en annan stig med höga pampiga granar, klättrande murgröna och även en del lövträd. Riktigt mysig skog. Harsyran hade slagit ut och mossan lyste klargrön på marken. Efter ett tips från några andra besökare stannade vi upp och lyssnade med jämna mellanrum. Plötsligt hörde vi de höga klara sångstroferna från en väldigt liten fågel...

Det tog ett tag innan vi hittade den och upptäckte att det faktiskt var minst två brandkronade kungsfåglar som hoppade runt uppe i de höga granarna. Den här livliga lilla fågeln har vi hört förut men aldrig lyckats få syn på. 

Här var den plötsligt och även om den satt högt upp fick jag några bilder (och många suddisar då den knappt satt stilla mer än ett par sekunder i taget). Norra Öland har också sina pärlor, även om det verkar vara lite väl mycket turister här för att passa oss. 

Hälsningar Lena

Vad gör svalorna???

Peter visade en antal fina bilder på flygande ladusvalor och vi såg förstås mängder med ladusvalor på Öland. Min första tanke var att fånga några i flykten och jag fick chansen en tidig morgon. Det var en massa svalor som landade i en svacka men jag kunde inte se vad de gjorde där. Mat var väl första tanken, men vad kan det finnas där att äta för en svala?

Just den där svackan var väldigt populär och flygande svalor fick jag mer än jag bad om. Här började jag dock ana vad de var ute efter och man kan se det på några av dessa om man tittar noga på näbben. De bär på något.

En delförstoring avslöjar att de samlade lera från den halvblöta gropen. Leran som används i bobygget. Eftersom den bästa leran fanns i en fördjupning kunde jag aldrig få en bild då de tog den från marken. 

Om man har fått en sån här fin bostad behövs det inte så mycket lera för att piffa upp den till full ladusval-standard. 

En kväll då vi satt ute och åt middag hade vi det här charmiga paret som underhöll på taket alldeles intill. Det är honan som sitter i bakgrunden och hanen som mentalt förbereder sej för ett försök till uppvaktning.

Han ser lite oförstående ut när han får ett bestämt nej från svalfröken. Han har faktiskt inte ens hunnit säga sin öppningsfras...

Det här passar henne inte alls och det talar hon om mycket tydligt. Han ser lite stukad ut, eller hur?

Hanen ger upp och lättar från taket för att tänka över sin situtation och vad som kan ha gått fel. Han hade ju fått tydliga signaler att hon verkligen gillade honom...

Fem minuter senare gör han ett nytt försök. Lite tuffare inflygning denna gång....men nej.

Han är fortfarande inte välkommen men får lite svårare att "backa" denna gång. Hans "pang på rödbetan" taktik fungerade inte heller och han är helt oförstående.

Tillintetgjord får han lämna taket igen...

Han försöker först sätta sej ganska nära på stuprännan men det gillas inte och det slutar med att han slår sej ner i bakgrunden. Honan tycker att han ska hålla avstånd, punkt! Ett nej är ett nej, även om man är nyputsad och fin.

Senare samma kväll står vi vid vattnet på södra udden och jag spanar på några svalor. Ljuset börjar bli sämre och jag kan inte ha de korta tider som är bäst för svalor, men måste ändå ta några bilder. Vad gör de nu? Fiskar svalor??? De dricker väl ändå inte det bräckta vattnet? Det är inte bara en ladusvala som lågsniffar över vattenytan utan ett helt gäng.

Det verkar som att hussvalor håller på med samma sak...

Nästa dag fick vi se detta. Det är inte samma svala på de två bilderna utan bara de som jag lyckades fånga i bästa läge och någorlunda skarpa. De plockar insekter från vattenytan. De här bilderna är tagna på en annan plats, faktiskt på Ölands norra udde, men beteendet var detsamma. 

Det går förstås utmärkt att förstå vad svalorna gör genom att titta på dem i en handkikare. Ju längre man studerar dem desto tydligare blir beteendena. Men det är lite extra kul att kunna frysa ögonblicket på bild tycker jag.

Nu är det fredag och vi får hoppas att den stukade svalhannen har fått ett ja från svalhonan :-)

Hälsningar Lena

Ölands södra udde

Klockan är halv sex på morgonen och så här ser det ut vid Ölands södra udde. Fyren Långe Jan är bakom ryggen på detta gäng som står och spanar ut över havet. Det är "långhelg" och fågelskådarna har samlats. 

Många av er tycker kanske att de här djuren har en mycket sundare inställning till vad man ska göra vid den tiden på morgonen en ledig dag. 

Det är lite moln och gryningsljuset ändras hela tiden även om solen har gått upp med råge vid den här tiden

Några ejdrar dra förbi men det här är det nog inte så många av skådarna som "registrerar". Med 400 mm på kameran är det dock ett rimligt motiv även om det inte är direkt ovanliga fåglar ute vid havet. 

Möjligen är det några som tittar i sina tubkikare och noterar dessa. Jag tror att det kan vara svärta. Det är inte lönt att beskära bilden mer för det blir inte bättre. Med en bra tubkikare ser man dock fåglar längre ut än dessa och jag hör småpratet i bakgrunden om lommarna som ligger där ute. Var tänker jag förstås? Jag kan inte ens se en prick på horisonten och att sätta på en 1,4 extender är ju skrattretande i det här fallet. 

Några har redan varit ute ett par timmar och beger sej av till en annan plats, kanske är det småfåglarna i Södra lunden som lockar.

Andra laddar med lite extra frukost. Rågmackor med räkost i tub, enkelt och smidigt även med vantarna på. Det var inte så varmt vid den här tiden på morgonen och jag hade faktiskt vinterjackan på mej.

Den här hunden har definitivt fått nog och plockat upp sin trofépinne för att dra från stället. En curly coated retriver som bara är drygt ett år gammal (fick jag veta vid ett senare tillfälle). För att vara så ung har den ändå uppvisat ett stort mått av tålamod vid det här laget. 

Den här hunden har varit med längre och tar det med ro. Här står husse och matte och stirrar in i en trädgård på väldigt små fåglar som hoppar runt i träden. En av dem är en mindre flugsnappare, som jag aldrig lyckades hitta. 

Väldigt många av bilderna visade sej vara ärtsångare istället och den här har t o m en fästing vid ögat (det klarar man av med 400 mm).

Här står skådarna och alla håller väl inte 2 m avstånd, men viss spridning är det dock. En del är också helt klart vaccinerade om man gissar deras ålder, andra är sällskap som kommit tillsammans i samma bil.

"Ottenbyharen" kikar fram och funderar över hur gott det daggvåta gräset är utanför trädgården, där jag sett den tidigare. Haren visade sej senare vara minst två och det finns alltså potential för att det ska blir fler.

Här pågår också något intressant och för en gångs skull är det fåglar inom rimligt fotoavstånd. Gråsparvar visserligen men jag är inte så kräsen. 

Solen har kommit fram bakom molnen och värmer i ryggen. Det ger också en slutartid på 1/2000 s men det räcker inte för att frysa vingarna på sparven. 

Här är det uppvaktning på gång och de här två jobbar på att hålla gråsparvbeståndet uppe vid Ottenby. Eftersom de bor vid en fågelstation har det förstås fått en ring runt benet. Annars är nog inte ringmärkta gråsparvar en så vanlig syn vid t ex caféborden i stora staden. 

Här ser det ju ut att lyckas men hannen är envis och vill ha fler försök.

Här verkar det dock bli bra och kanske dessutom lite extra mysigt, mer privat i alla fall.

Jag lämnar Ottenby fågelstation för att åka och äta frukost (och väcka F). En sista titt ut mot vattnet och jag kan inte motstå knölsvanarna som kommer flygande. Två hägrar och en fisktärna kommer med på köpet. Eller är det möjligen en silvertärna? Eller en Kentsk tärna ?.....Eller småtärna?  

Hälsningar Lena

Öland, blandade glimtar

Beijers hamn bjöd på mycket varierande miljöer och en mängd olika fåglar. Ibland blir röda ben och röd näbb extra effektfullt, som t ex i vass.

Vi promenerade ända ut till "vassgömslet" och här var det inte direkt någon trängsel med folk.

När man gick längs vattnet (utan vass) var det mer vadare och gravänder. Här en flock kärrsnäppor som flyger över ytan.

Jag hade dvärgmås på min önskelista och här fanns det en hel del. Om man förstorar denna bild håller dvärgmåsarna till i mittenskiktet. De har svarta huvuden som skrattmåsarna men är minder. Flygande har de också mörka vingundersidor med vit kant. Det finns några flygande på denna bild.

En annan önskefågel var skärfläckan och vi fick en individ som kom ganska nära.

Det pågick en del andra aktiviteter på Öland under helgen bl a var det träff för vindsurfare vid Beijers hamns camping.

I en pöl på motsatta sidan om vindsurfarna hade en tofsvipa sin barnkammare.

Två små bedårande tofsvipeungar hade precis börjat kolla in allt märkligt som man kan hitta i en pöl med vatten. 

En morgon var det särskilt blött och dimmigt. Spindelnäten var prydda med droppar.

En törnsångare flyttade från strå till buske och sedan tillbaka till stråna.

Både vid Ottenby och Beijers hamn gick det köttdjur på bete. Lägg märke till staren som promenerar runt på det vita ungdjuret till vänster.

Vi hade också bokat en guidning på Ottenby fågelstation där vi fick veta mer om ringmärkning och arbetet på stationen av en mycket duktig kille som ansvarade för all märkning och den personal som jobbade på stationen. Här en trädpiplärka som fångats under förmiddagen.

När vi var inne på stationen jobbade även en doktorand med märkning av en större strandpipare.

De tog en hel massa mått på dessa fåglar samt monterade pyttesmå sändare på dem som skulle ge information om deras flyttvägar. Strandpipare återkommer till samma plats år efter år och de hade ungefär 50% återfångst (med sändare) av fåglar i projektet.

Dimman kom smygande när solen gick ner och förändrade miljön runt vandrarhemmet i Ås.

Jag hittade dessa två ringduvor som tog tillfället i akt att göra mer duvor i solnedgången.

Efter akten satt se länge i solnedgången och "gosade" med varandra.

Det får bli mina sista bilder från Öland. En fantastiskt plats som vi absolut kommer att återvända till.

Nu är det fredag. Ha en fin helg allihopa!

Hälsningar Lena