Nu får man fiska själv igen...

Strålande sol och flera plusgrader, all snö är i princip borta. Hittade en häger vid Råstasjön som insett vad det är som gäller, fiska själv...Som ni kan se var det rätt blåsigt.

På hägerns vis går den sakta i vattnet med blicken riktad rakt ner i det grumliga vattnet. Man undrar ju vad de kan se där egentligen...

Sedan går det blixtsnabbt och även om jag hade fingret på avtryckaren och hägern i fokus missar jag förstås precis när den dyker ner med huvudet.

Den rör runt under ytan ett par sekunder sedan kommer den upp...

...med en pytteliten fisk. På sin höjd ett litet "snack" för en hungrig häger.

Den slänger lite med fisken i näbben...

...sedan försvinner den ner i halsen på fågeln

Nu är det nog inte fullt så tufft att alla hägrar måste fiska själva, för en här har hittat något som misstänkt ser ut som en hel strömming. Det ligger fortfarande is på stora delar av sjön och hägrarna håller till runt platsen där de brukar matas. Fisk lämnas nog av här med jämna mellanrum.

Många hägrar stod längs vasskanten och verkade njuta av solskenet. 

Hälsningar Lena

Tidiga vårtecken och några bilder som blev över

Helgens besök vid Råstasjön blev ju inte bara hägrar utan vi mötte också en rödhake som gärna poserade för fotografen, precis vid stigen.  

De flesta som var där letade vattenrall på denna plats (den var där och vände rumpan till), men jag kunde ju inte motstå när en rödhake i princip sätter sej i bildfältet.

Gärdsmygen höll däremot avståndet med god marginal och satt stilla ungefär 3 x 2 sekunder.

Min favoritgås kom förstås och hälsade, fick lite smaskens och lät sej villigt fotograferas.

Den stora svanfamiljen har flyttat med den var fortfarande några kanadagäss kvar och hybriden. Lite fundersam över vad de ska leva av...gräsmattorna är snötäckta.

Den visade också upp sej i all sin prakt ute vid iskanten. Men det här var ju inga vårtecken direkt...

Men vad tror ni om denna? Gräsänder kanske gör det lite när andan faller in, men det känns ändå som lite i tidigaste laget. 

Den här blåmesen är minsann också tidigt ute när den spanar in denna etta vid Fyrisån. Fast den kunde inte riktigt förstå allt ståhej med alla fotografer och folk med kikare som stod längs ån. Det var visst någon liten and med gula kinder som de var ute efter. I morse vilade den, på fel sida om ån dessutom.

Hälsningar Lena

Hägrar anamma!

Nu är det vinter på riktigt och det betyder att hägrarna har flyttat från Djurgården till Råstasjön, där det brukar finnas fisk i lådor utställda av Solna kommun. Om man vill fotografera hägrar just nu finns det nog ingen plats i landet som är mer lämpad än Råstasjön, ett stenkast från Mall of  Scandinavia och Friends Arena. 

När vi kom dit hittade vi ett gäng hägrar som stod på isen, just som man kan förvänta sej. Sothöns, gräsänder och en ensam svan höll dem sällskap. Hybriden var också där men den får ni se senare, i ett eget inlägg. 

De är fina och ganska förutsägbara när de står på isen och tittar på vattnet. Ibland måste man rufsa till fjäderdräkten, lägg allt tillrätta, men sedan lägger sej lugnet igen...

Men det var också viss aktivitet i luften. En häger kommer inflygande mot iskanten och öppet vatten...

...det blir som en samlingspunkt där vattnet är öppet och många människor passerar. Gräsänderna får sitt "dagsbehov" av bröd från passerande dagisbarn vid denna plats.  

När vi står där och tittar på samlingen av fåglar passerar plötsligt två hägrar i luften. Den ena har något i näbben, en bit fisk...någon matar hägrarna en bit bort och det måste vi förstås titta närmare på. 

Några fotografer kastar ut strömmingsfiléer (för det var väl det enda de kund köpa) från klipphällarna en bit bort och lagom många hägrar kommer förbi denna plats för att ta sej en mumsbit. Lagom är bra ur fotosynpunkt för det är svårt om det är för många. Det är också uppenbart att Solna kommun fyllt fisklådorna till fåglarna så dessa små filéer är inte så attraktiva som de skulle vara om de var rejält hungriga. 

Men det som följer är mer som att vi får uppleva en dans än något som har med konkurrens om mat att göra...

... de trippar runt i snön...

...och visar upp sej på bästa sätt gentemot varandra. Här tycker jag det ser ut som att de bjuder upp till flamenco, minst...

Intensiteten tilltar men det leder inte till något annat än uppvisningar av potentiell styrka.

Utan särskilt stora åthävor avgår en häger med segern och kan plocka åt sej en fin strömmingsfilé.

Har man lyckats få en sådan fångst är det nog bäst att dra och avnjuta den på någon annan plats.

Det kommer nya hungriga, eller kanske mest nyfikna hägrar. 

Jag har tagit bilderna med 100-400 mm på min Canon fullformat, men avståndet till hägrarna är inte särskilt stort och jag har fått zooma ut för att få med fåglarna ibland. Hägrar är väldigt stora när de börjar flaxa runt och om det är mer än en fågel fyller de ut mer än man kan förvänta sej...

Jag visar därför en bild när jag inte hann zooma ut...då blir det som det blir. Hade jag vänt kameran till stående format har det också funkat men ibland hinner man inte tänka så långt. 

När de här stora fåglarna börjar flyga upp i sina attacker blir det svårt och det går förstås väldigt fort.

Men det blir ju rätt coolt ändå, eller hur?

Återigen en som lyckas fånga fisken...

Hägrarna verkar mätta och belåtna och vi ser dem lämna utfodringsplatsen åt olika håll.

Vi har också fått se mer än vi förväntat oss på denna tur och promenerar vidare mot den luriga vattenrallen, som inte alls är så villig att visa sej för fotografer som den gamla var. Hur som helst blev det en fantastisk tur till Råstasjön, ett naturreservat så nära Stockholmspulsen så man knappt tror det är möjligt.

Hälsningar Lena

Lucka 19. Klart att hybriden ska ha en egen lucka

Det blev en tur till Råstasjön och efter en stunds promenad möter vi hybriden som kommer simmande,.... ensam förstås. 

Här har den fått syn på oss och att jag har plockat fram en liten påse. Två gräsänder har insett att det finns smaskens så de får en liten smakbit, men det är hybridens godis som den plockar fint ur handen. 

Sedan får den förstås finna sej i några porträttfoton. ISO 5000 är det enda som ger fungerande tider.

Men en stund senare händer det otroliga. Ljuset förändras gradvis och solen kommer faktiskt fram. Första solglimten i december för oss.

Eftersom jag nu plötsligt kan gå ner till ISO 1250 (rekord denna månad) bjuder jag också på en fin rörhöna som putsat upp sej vid vattenbrynet.

Ingen brusreducering här inte och ett helt annat utgångsläge när jag öppnade bilden i LR. 

Rörhönorna är inte särskilt skygga här heller så den kom mot mej när jag satte mej på huk och fotade. Femton gräsänder kom också för de trodde förstås att jag hade något gott till dem.

En kort stund fick vi se solen denna dag. I morgon utlovar SMHI mulet, lätt regn på förmiddagen och fem plusgrader.

Hälsningar Lena

PS. Knölsvansfamiljen med alla 10 svanarna är på plats och verkar ha det bra.

Ibland behövs det inte så mycket

Så här såg det ut när jag parkerade bilen i morse dvs solen är precis på väg att gå upp. Inte så tidigt längre, man får faktiskt sovmorgon eller så hinner man jobba lite innan man går ut. Jag jobbade två timmar sedan tog jag en paus...

Det var rejäl frost på marken. Första frosten av den kalibern i våra trakter.

Från en annan vinkel men delvis samma hus som på första bilden. Inte direkt vad jag brukar visa, men den här vyn kunde jag inte motstå.

Det var krispigt i vassen...

...och egentligen ganska njutbart att bara promenera runt i den långsamt stigande solen. Jag kände att det behövdes inte så mycket för att verkligen förgylla morgonen...

...det kan räcka med upptäckarglädjen och den ivriga aktiviteten hos en ekorre som just gjort morgonens fynd bland de frusna löven.  

OJ! Den måste ju hålla koll på omgivningen också.

Men det var ju något gott här inne bland löven som precis hann smita undan...

...eller lyckades den flyga iväg??? 

Här måste ekorren fått världens uppenbarelse,... även om jag inte märkte något. Jag stod ju dock med ryggen till, vilket kan förklara saken.

Ekorren var inte ensam bland löven.

Flera koltrastar rafsade runt och letade efter godsaker. Här är faktiskt ekorren med i bakgrunden.

" - Ähhh, en snigel....Jag skulle ju hålla mej till enbart vegetariskt idag....det där med klimatet ni vet..."

Koltrastarna rafsade på bland bladen och min paus började lida mot sitt slut...

...ibland behövs det inte så mycket. Lite solsken, några koltrastar och en ekorre. Jag är nöjd.

Hälsningar Lena

PS. Hybriden betade gräs med några kanadagäss, men den fick också en liten fullkornsmacka av mej, med extra mycket smör.