Sista föreställningen från Teatern

Här kommer en sista samling mörkerbilder från Teatern, Bences stora gömsle med belysning. En kväll kom det en rejäl regnskur vilket gav fina effekter. Här har det precis börjat regna. Jag har svårt att bestämma mej för om bilderna ska vara i svartvitt eller färg, för det finns vissa detaljer som jag gillar färgen på, t ex näbben. I det här inlägget testar jag därför båda. Klicka på bilderna så du ser dem mot svart bakgrund.

Den här bilden har jag valt att göra svarvit med sparat näbben i färg. Fåglarna brydde sej inte nämnvärt om regnet utan plockade åt sej en fisk då det passade.

Det här är samma teknik med färgerna.  Slutartid 1/80 s och ISO 8000, f/5,0

Här en bild enbart i svartvitt för näbben är inte nämnvärt belyst. Ger er också några tumnaglar i detta inlägg. 

Jag hade hoppats på mer action bland hägrarna och det blev en del, men det var svårt att hänga med fast fåglarna är stora (och långsamma). De flaxade oftast ut ur bild.

Jag växlade slutartid för att få en del någorlunda skarpa bilder på fåglarna. Minst 1/640 s krävdes och ISO var ibland uppe på 10 000 eller 12400. Bilderna är brusreducerade i LR.

Ibland bjöd de på show helt själva och landade galant framför mej. Här är bländaren 2,8 och tiden 1/400 s, ISO 10 000. Det räcker inte riktigt för att få fågeln skarp och skärpedjupet är egentligen för kort. Nedan finns en variant i färg där det varma ljuset belyser vingarna. 

Det blev desto mer action när skarvarna dök upp och började fiska efter en tidig frukost.

Ibland satt även de stilla och här kan man ju undra om de tittat på "Linus på linjen" (som några av er kanske minns). 

Ofta satt hägrarna som åskådare när skarvarna fiskade. Lägg märke till näbben på vänster sida. 

Ibland trodde jag att hägern skulle lägga sej i skarvarnas fiskande, men det var få gånger vi fick se det. Men en del dråpliga bilder blev det ändå.

Skarvarna var bitvis väldigt aktiva och det testade jag förstås att fånga med lång slutartid, här 1/13 s. 

Skarvarna kunde också vara väldigt explosiva och skapa väldigt mycket stänkande vatten. 

Här är de mitt i frukosten den här festen var det ingen häger som stod ut med. Här gillar jag det varma ljuset och färgerna. Kanske för att jag vet att solen är på väg att gå upp, även om den inte riktigt nått över horisonten än.

Det regnade en kväll och blåste även en hel del, som gav krusningar på vattnet. Vind var inte alls bra för krusningar på vattnet gav kraftiga reflektioner av ljuset som förstås blev helt utbrända. Vindstilla gav istället fina reflexer om man riggat kameran tillräckligt högt. 

Hägrar kan konsten att stå väldigt stilla, det vet alla som fotat dem. 

Ibland kom en vindpust som rufsade till den stillasittande fågeln

Hälsningar Lena

Havsörn möter gråhäger, en annan förställningen i Teatern

Eftersom man tillbringar ett helt dygn i Teatern (eller flera) sitter man även där i dagsljus. Den här morgonen var det kallt och mulet till en början. Sothönan tyckte det var trivsamt på hyllan framför fönstret. Den har sovit där större delen av natten och har sedan gjort morgonputsningen precis framför "min plats". Det blev en selfie med mobilen och sothönan.  

Man släcker belysningen på dagen och denna morgon rådde ett mjukt ljus med lite dimma inledningsvis. Det var rejält med frost på marken, inte helt olikt Råstasjön, men inga familjer med barnvagnar passerade här. . 

Ägretter sitter inte heller vid Råstasjön vintertid, inte än i alla fall. För övrigt hade vi också fått sällskap av ett gäng skarvar, men aktiviteten var blygsam så jag drog för gardinen och öppnade upp bakom min rygg. 

Där hände det inte heller så mycket till en början. Jag tog inte ens en översiktsbild denna morgon. När jag suttit och spanat en stund insåg jag att det var örn i luften och att det låg någonting ätbart ute på isen, en bra bit ut.

Mina två gömslekompisar var inte särskilt intresserade av örnar utan passade på att äta frukost, men jag kan inte motstå de stora rovfåglarna. Det var en ung havsörn som flög fram och tillbaka vid vassens kant. Den visade också visst intresse för maten som de lyckats dra ut på isen. Det fanns fler rovfåglar än örnar och de hade nog "jobbat" med den mat som var utlagd sedan gryningen. Jag följde örnen i sökaren när den kom in för landning. Ljuset började bli varmare för solen fanns någonstans bakom tunna molnslöjor. 

Jag hade dock bara koll på havsörnen i sökaren och såg inte att det satt en annan örn på isen. Inte förrän havsörnen var på väg att landa och den betydligt mindre örnen insåg att den nog skulle dra därifrån. 

Nu blev det ganska rörigt med vingar och stora fåglar men det hände inget mer än att havsörnen slog sej ner och den andra örnen drog. Jag hade kameran på stativet och hade svårt att få med mer i nederkant. På den här sidan var det faktiskt bättre att handhålla, vilket jag gjorde efter denna akt.  

Fågeln som drog var inte en havsörn utan en mindre skrikörn. Den är avsevärt mindre än en havsörn men större än en vråk. Den flög flera gånger framför gömslet och visade upp sej. 

Den här gryningsbilden tog jag ett par dagar senare då jag återigen satt i Teatern. Sothönan har varit här och ni kan se en del prickar på fönstret. Det var låg aktivitet även denna morgon och det liknar vilken gömslesittning som helst. 

Men när solen började då upp kom örnarna. Det var två unga individer och de flög runt en hel del. Lite nöjesflygning verkade det som och jag fick en hel del bilder. Men örnar har ni sett förut så jag begränsar utbudet. Jag ville gärna ha bilder med båda två samtidgt men det var inte så lätt. Det blåste dessutom och de kom nästan uteslutande in framför gömslet vända bort från mej. 

Här kommer i alla fall en ner för landning i det varma ljuset.

Svårt att motstå den pampiga fågeln som landat förvånansvärt nära gömslet, utan att det ligger någon attraktiv mat där. 

Den stannar bara en kort stund och ger sej sedan av. Det blåser rejält och jag följer den i sökaren en stund. Den förvinner bort....Jag fortsätter titta ut över den vajande vassen och sänker kameran som jag nu handhåller. Det går ungefär en halvtimme och det rör sej några hägrar framför gömslet, en bit ut, samt några kråkor och måsar. Jag ser att örnen kommer tillbaka och höjer kameran nästan reflexmässigt (det är ju en örn)...

Då uppstår plötsligt en röra av vingar i luften och jag har ju fingret på avtryckaren. Wow, vad är det som händer! 

Jag tror inte örnen anföll utan att hägern av någon anledning flög upp och SMACK!

Det här går nästan lika fort som när koltrastarna ryker ihop hemma. 

Båda fåglarna tappar höjd och jag hinner inte följa med.

Hägern faller mot marken...

...men den har kontroll och kommer att landa på fötterna. Bilderna är från en serie som bara varar ett par sekunder.

Örnen ryttlar på plats och spanar efter hägern. Nu verkar den uppriktigt intresserad av den och det händer inget under ett antal sekunder.

Sedan kommer hägern uppflygande och den får förstås örnen efter sej. Den blir jagad och båda försvinner bort, men jag ser att hägern drar ifrån och örnen kommer tillbaka bara någon minut senare så den kom antagligen undan. Jag pustar ut och undrar om det finns några skarpa bilder på minneskortet från detta spekatkulära event. Jag inser också att jag är ensam i gömslet. Mina två kompisar (Brutus och Mikael) äter frukost eller vad de nu gör. Det är i alla fall bara jag som fått se detta.

Solen är på väg att gå ner och jag väntar på att någon skall komma med middag. Det är också byte av gömslekompisar. Brutus och Mikael ska lämna och två nya ansluta, ett trevligt par från Portugal som delar denna vecka med oss. 

Hälsningar Lena

Teatern

Tillbaka i Pusztaszer, Ungern och ett av Bences finaste gömslen, Teatern. Tyvärr kan jag inte visa hur det ser ut från utsidan för jag kom till detta gömsle i mörkret och jag lämnade när det var mörkt. Vilket är normalt när man sitter i gömsle. Till detta gömsle åker man bil en stund sedan följer en promenad på ca 1,5 km i lerig terräng. Det var fruset då jag kom hit första gången. Nina har varit här ett par dygn och ska följa med tillbaka. Jag och Brutus har anlänt. I den här delen äter man och sover. Ni kan se ett rum med våningssäng bakom Brutus. Det blev mitt rum. Gömslet tar bara tre personer och det finns separata sovplatser för var och en. Till vänster om Nina ser ni locket som man öppnar för att komma till Teatern.

Man lyfter på locket och går ner för en kort trappa. Det är helt svart när man stängt locket, men tar man bara ett steg till i mörkret tänds den röda belysningen. Här får man huka sej rejält och tassa fram på den mjuka mattan. Inga skor, men raggsockor är skönt. I slutet av denna gång öppnar sej Teatern.

Jag har hittat min plats och ska rigga två kameror på det befintliga stativet som är en rörlig "arm" som jag kan reglera så att jag antingen fotar ut genom fönstret framför mej eller, när det är dagsljus, väljer att vrida runt  så att jag kan titta ut åt rakt motsatt håll. Den bekväma stolen (som man kan slumra skönt i) går förstås också att snurra runt. Csaba är ute för att fylla på fisk på några olika ställen som vi kommer att ha framför oss under kvällen. 

Helt obeskuren ser scenen ut så här. Csaba fyller på fisk och ni kan se de två starka strålkastare som kommer att vara vårt fotoljus denna kväll. Csaba står på en balk som är fästad mitt i dammen. På sidorna om honom är vattnet betydligt djupare. 

En ganska dålig bild tagen med mobilen, men så här ser scenen ut när Csaba lämnat och hägrarna börjat inta sina positioner. Av de tre platserna man kan ha i Teatern sitter jag denna kväll längst ut till vänster.

Föreställningen börjar stillsamt...

Ett litet skvätt blir en fin effekt med ljus bakifrån. Det är ganska mörkt och jag har ISO 8000, f 5 och 1/500s när jag tar denna bild. 

En häger fångar en fisk och det blir mycket skvättande. Det är förstås en balansgång mellan skärpa på fågeln och fina effekter av vattenstänken.

Ett par timmar senare har temperaturen sjunkit ytterligare och det bildas en del dimridåer på vattnet. Hägrarna tar det lugnt...

Det händer faktiskt inte särskilt mycket alls, vilket är vanligt då man sitter i gömsle, ändå är det magiskt vackert. 

Lite stretching...

Ooops, plötsligt händer det faktiskt något, en utter visar sej på scenen. Vi vet att den kommer ibland, men klockan är bara strax efter tio på kvällen och det är ovanligt tidigt.

Den stannar upp och verkar fundera en stund. Fisk, den är absolut ute efter fisk. 

Uttern dyker och kommer snart upp igen. Då ruskar den sej. Jag har ändrat inställningarna något och har nu 1/100 s slutartid och ISO 3200.

Den kalasar på sin nyfångade fisk och bjuder oss på flera dyk med påföljande skak och fisksmaskande. Det här är mycket tidigare än den brukar dyka upp och vi kan njuta av utterbesöket innan det blivit alltför sent på natten.

När uttern lämnat oss blir det lugnt igen och jag tittar på hägrarna som sitter framför oss. Det är fem stycken. En bjuder på några försiktiga danssteg i natten...

Vid ett tillfälle är det två som är ganska nära och kanske kan det leda till något spännande, men nej...de slår sej ner och kommer säkert att sitta så till gryningen. Man kan nog lugnt gå och lägga sej några timmar.

Hälsningar Lena

Utter

Vi gick ut till samma gömsle som vi fotograferade rördrommen från men nu är det sen efter middag och det skymmer snabbt. Det sista av solnedgången kan fortfarande anas bakom vassen. En häger landar när vi precis har kommit tillrätta i gömslet. 

Det är i början på veckan och jag har inte sett mej mätt på dykande häger ännu. Men jag visar bara en dykbild. Den bommade på första försöket.

Den bytte plats och lyckades bättre. Middag även för en häger denna kväll. Det här är bilder som man normalt bara skulle kunna ta med blixt. Här är det istället belysning både framifrån och bakifrån. Det är bara på vintern som man använder artificiellt ljus, eftersom många fåglars reproduktion stimuleras av ljus (långa dagar). Vintersäsongen sträcker sej till 28 februari. 

Vi sitter en stund i stillhet när hägern lämnat oss. Det går ett par timmar. Kombinationen av en rejäl middag, värmen i gömslet och det ombonade mörkret gör att den långa dagen börjar kännas i ögonen.... Plötsligt rör sej en mjuk mörk våg genom vattnet och en utter blir synlig. Vi blir klarvakna på nolltid.  

Den tittar åt vårt håll men känner nog igen rutinerna. Här är det lugnt att fiska.

Uttern är ute efter samma meny som hägern och en av Bences guider har sett till att det finns levande fisk i dammen. 

Uttern kalasar på fisken den just fångat...

...och ibland tar den till framtassarna för att hålla i maten. Uttern är främst aktiv på natten men kan ibland ses i dagsljus (om man har tur). I Sverige finns det ca 2000 uttrar och man ska ha mycket tålamod (och tur) om man ska få se en. De är också revirhävdande och hannens revir är stort.  

I denna vassrugge finns en hona med två ungar. Honan har också revir men det är mindre och ligger ofta inom en hannes revir. Vi ser alla tre individerna men ingen av oss lyckas få dem på bild samtidigt. Jag får vara glad för de bilder jag lyckas få med två uttrar. 

Ungarna är så stora att de jagar själv och snaskar nöjt i sej flera fiskar. 

Jag sitter med Nina från Norge och vi är båda helt överväldigade av mötet med uttrarna. De kommer tre gånger under kvällen och fiskar samt äter fisk mitt framför oss i gömslet. Det är i början på veckan och det är kallt. Det visar sej senare i veckan, när vädret blir mildare, att uttrarna inte alls visar sej så ofta och mycket.  

De har en skön stil och man inser att de är ganska långa. Enligt Wikipedia kan den bli en och en halv meter från nos till svansspets, men det är längden på en hanne. Det här är en hona och hon är mindre. 

Vid elva på kvällen kom uttrarna för tredje gången och vi bestämmer oss för att packa ihop när de har ätit klart. Vi är mer än nöjda.

Med en sista skakning försvinner utterhonan ner i vattnet och bort i mörkret. Vi sitter en stund för att försäkra oss om att den har gett sej av. 

Då dimper det ner en häger mitt i rampljuset och vi blir förstås sittande en stund till. 

Hägern tar några danssteg innan den intar sin fiskepose. Vi gäspar och låter den fiska. Vid halv tolv är den nöjd och vi kan packa ihop för dagen. 

Hälsningar Lena

Rördrom

En fågel med ett besynnerligt boooomande läte som hörs väldigt långt och som många har hört vid något tillfälle, men som man väldigt sällan får se eller fånga på bild. Utanför ett av Bences gömslen i Pusztaszer (Ungern) finns det två rördrommar som för tillfället var aktiva varje dag, dock inte båda samtidigt. 

Det började återigen med en tidigt morgonpromenad i ett krispigt fruset landskap.

Gömslet vi skulle till heter Biografen och det ligger omgivet av hög vass. Förutom rördrommen finns det även utter här, men den är nattaktiv så ett besök av den kan vi inte förvänta oss denna morgon.

En rejäl lucka leder ner i Biografen. För att få gå ner måste man ta av sej skorna och lämna dessa under en annan lucka. Det är helt OK för nere i Biografen är såväl väggar och tak som golv täckta med mörk heltäckningsmatta. Dessutom finns det golvvärme. 

Framför gömslet finns en damm med en del strukturer under ytan där fåglarna kan röra sej. Det kommer också att fyllas på med levande fisk i dammen. 

Inne i gömslet finns det plats för två fotografer och man kan välja att rigga en eller två kamerahus. Jag har Canon 100-500 mm på R5 till vänster och 70-200 på 5D mkIV till höger. Trots att objektiven i stort sett överlappar använder jag 70-200 för den har bländare 2,8, vilket visar sej vara mycket användbart på denna resa (men mest vid fotografering i mörkret).  Om ni tycker färgerna utanför ser konstiga ut beror det på att bilden är tagen med mobilen och jag har ingen "värstingmodell".

Här är det också glas som i kungsfiskargömslet och det tunna nätet täcker hela öppningen. Solen är på väg att gå upp men vi tänder också en del belysning som finns utplacerad. Det rör sej ett gäng rörhönor i dammen.

Inledningsvis får vi roa oss med dessa och en gråhäger som kommer förbi tillfälligt.

Det dröjer faktiskt inte alls länge innan det kommer en rördrom inspatserande. Min fotokompis Nina drar efter andan, den stod högt upp på hennes önskelista.

Den kommer ganska långsamt och stannar för att spana efter fisk ett par gånger. 

Jag väntar tills den kliver ut i ljuset. Där står den helt stilla en lång stund, precis som t ex gråhägern gör.

När den väl dyker gör den det mycket långsammare än hägrarna. Den snarare tippar i vattnet och tar också längre tid på sej att komma upp.

Den verkar ha något i näbben...

Det här dyket gav utdelning, vilket inte det första gjorde då den dök på "skuggsidan".

När krusningarna på vattenytan lagt sej blir det en perfekt spegling. På den här bilden och de ovan hade jag bländare 5, 1/1250 till 1/2000 s och ISO 1000, om någon skulle vara intresserad av sådant.

Det är inte bara rörhönor och rördrommar i denna pöl utan gråhäger och i detta fall två ägretter tittar också förbi ibland. Men det trångt och just den här kombinationen med två ägretter och en rördrom fungerade inte. Det blev bara en massa flaxande vingar och långa ben som försvann ovanför gömslet.

Senare på dagen blev det mulet och då krävdes ISO 4000 för att jag skulle kunna ha ungefär samma slutartider (f 4,5), trots att vi hade en del belysning tänd. Den här rördrommen bommade detta dyk med fick en fisk på nästa försök. 

Under andra sittningen fick jag också bilder på rördrom nummer två. Hur kan man se skillnad kanske ni undrar? 

Den här hade ett mycket mer showigt framträdande. När den stegade runt i pölen fällde den ofta upp hela halskragen (det blåste inte) och den kråmade sej på ett helt annat sätt än den första fågeln vi sett. Det här kände förstås Brutus till och de andra som satt i detta gömsle fick också se skillnaden i beteende mellan de två individerna. 

Den fiskade och visade upp sej på bästa sätt. 

Här är den precis nedanför gömslet och jag har vinklat kameran så mycket det gick. Sedan kom den andra rördrommen inklivande och då smög denna in i vassen till höger. Ingen häftig uppgörelse eller något bråk. De höll bara avstånd till varandra. Ingen lyckade fånga båda på bild samtidigt, men alla som var med på resan fick fota fiskande rördrom.

Hej så länge,

Lena