Vraket i Krakhellesund

S/S Ferndale är ett vrak som ligger vid Krakhellesund i Sognefjorden. Hon var lastad med ammunition och ledde en konvoj under tysk flagg. Kaptenen hette Karl Wagner och året var 1944.

Den 15 december var vädret mörkt och dimmigt. Ferndale går på grund mot Seglestenen i Krakhellesund och blir liggande. Den 16 december beordrar kaptenen dykare till platsen för att få en uppfattning om skadorna på fartyget. Dykbåten Parat anländer och lägger sig mot Ferndale. Klockan 11:47 anfaller 19 Mosquitos från Skotska Banff Strike Wing...

Både Ferndale och Parat börjar brinna våldsamt. Besättningen försöker släcka bränderna men en timme senare kommer attack två från luften. Båda fartygen sjunker men besättningen lyckas sätta sej säkerhet.

SS Ferndale ligger nu i 45 graders lutning med akter däck på drygt 40 meters djup. Hon är 116 m lång och 16 meter bred och ett imponerande vrak att dyka på. Precis brevid ligger den betydligt mindre Parat. Däcket är på ca 55 m djup vilket för djupt för mej. Jag har därför inga bilder på Parat.

 På denna bild är det ca 30 meter djupt och sikten är förvånansvärt bra. Just denna bild är tagen i april och det är fortfarande riktigt kallt i vattnet. Som finast är det i januari och februari, då kan sikten vara upp till 50 meter och man kan se Parat från ovan, utan att behöva gå ner på hennes däck.

 När man kommer upp på grundare vatten ökar påväxten på vraket. Sjöpungar, död mans hand, tareblad mm. Denna bild och de påföljande är tagna i januari 2011.

 Djupet på denna bild är ca 15-18 meter och det växer fullt med anemoner och död mans hand på vraket. Går man grundare blir påväxten så omfattande att det blir svårt att skönja vraket. Dykbåten synns till vänster.

När man kommer till denna nivå på vraket vill man hellre ha makro på kameran. Det finns mängder med roligt smått blande dessa anemoner t ex många fina små nakensnäckor. Men det går inte att byta objektiv under vatten, enda lösningen är två kameror....

 När vi till slut bryter ytan är det inte ovanligt att det ser ut så här. Det här är från ett januaridyk som bjöd på mycket fin sikt under vatten, med molnen låg väldigt lågt ovan ytan. Det snöade i alla fall inte...

Hälsningar Lena

Svartvitt under vatten - går det ?

Det publiceras en hel del svartvita naturbilder, även på fåglar och djur, och då blir man ju lite frestad att testa om det kan fungera på undervattensmotiv också. Traditionell ser man ofta vrakbilder i svartvitt och det har även jag visat tidigare.

Vrak fotograferas ofta utan blixt med höga ISO och hela bilden får en blågrön, ibland lite grumlig, färgton. En konvertering till svartvitt tar bort det blågröna samt ger kanske lite mer spänning och mystik till vraket. 

Den här bilden har jag publicerat tidigare här på FS för jag gillar motivet. Kvalitén är urusel och jag försökte komma runt det genom att konvertera till svartvitt. Någon kommenterade att det grumliga vattnet bidrog till spänningen i bilden och kanske det svartvita kan göra det också i detta fall.

 Fungerar ett motiv som detta i svartvitt? Det här är en typisk vy från västkusten, ganska grunt och med ett stimm av småsill.

 Som ett exempel på ett makromotiv väljer jag denna räka som sitter på ett tareblad. Jag har svårare att hitta lämpliga makromotiv att testa på er, för det känns lättare att ta t ex

en bild av ett sjölejon. Avslutar med denna. Det vore roligt att veta vad ni tycker. Jag ska testa lite mer och gräva i mina mappar efter lämpliga motiv.

Ha en fin kväll

Lena

Mönster under ytan

Ibland hamnar man i någon pöl som kanske inte har så mycket spännande liv att bjuda på. Eftersom man ändå är i vattnet kan det löna sej att titta mot ytan. De simplaste vassruggar kan nämligen ge fina effekter på ytans undersida.

Effekterna blir lite olika om ytan är lätt krusig eller helt blank. Att det blir speglingar även på vattenytans undersida känner nog bara dykare till (och ni som läst i min blogg tidigare).

Dessa bilder kommer från ett vattenfyllt grustag som är ett bra ställe för nybörjare att träna med sin utrustning. Sålunda har jag tillbringat ett antal timmar här med min lokala klubb, men även när vi själva behövde testa nya prylar.

 Fortfarande på dagtid men i en mörkare del av dammen. Speglingarna blir spännande när vattnet rör sej lite.

 Vass är inte bara raka strån som ni ser.

Hälsningar Lena

När solen kom fram

Efter en god natts sömn i ett lite stuga i Rättvik åkte vi återigen till sjön Storaxen. Morgonen var krispig och marken frostig. Jag tänket på de som åkt till Säter för att fotovandra. De hade nog samma väder som vi dvs mulet och ganska kallt. Vattnet var dock helt blankt när vi kom fram till sjön och det låg lite dimslöjor precis ovanför ytan. Kanske kan det bli några bra motiv ändå...

I dagsljus valde jag Tokina 10-17 mm fisheyezoom och ställde den på 10 mm. Så här såg det ut under den lilla privata badbryggan. Vattentemperaturen var 8 grader, vilket även den kvarglömda termometern visade.

I vassen precis vid kanten experimenterade jag lite med Snell´s fönster, som finns förklarat ett tidigare inlägg. Blev egentligen inte nöjd med något men visar ändå denna bild för att ni ska få se hur liten och söt en gädda kan vara. Den pyttelilla gäddan ligger strax under skaftet till näckrosbladet, lite till vänster om mitten. Just i detta läge önskade jag förstås att jag valt makro på detta dyk istället.

 Simmade vidare och hittade dessa gamla störar som satt fast i botten. Passade också för några experimentbilder med Fredrik simmandes mellan dem.

 Försökte mej sedan på att få bilder med fina speglingar på undersidan av vattenytan men också med lite gula och gröna träd i ovankant. Vi höll oss hela tiden väldigt grunt för fiskarna hade gömt sej och så mycket mer finns det inte i denna sjö.  

 Det börjarde bli kallt och vi var på väg upp när solen plötsligen kom fram. Ljuset i den lilla sjön blev med ens magiskt. Jag mixtrade med vinklar och exponering och blev faktiskt betydligt varmare, åtminstone tillfälligt. 

 Solljuset varade bara en kort stund och sedan var magin som bortblåst. Det hade även börjat blåsa så den blanka vattenytan var nu full med krusningar. Det var definitivt dax  att gå upp och packa ihop för denna gång.

Njut av söndagen

Lena

Mörkret har lagt sej...

...och ytan ligger spegelblank på den lilla skogssjön. Termometern visar på noll och några stjärnor lyser på den mörka himlen som snart kommer att vara nattsvart. Vi kränger på oss full dykmundering för vinterbruk, tänder lamporna och smyger ner i den klara vattnet.

Det första vi stöter på är en stor kräfta. Den är blåaktig i färgen och har röda markeringar på klorna, antagligen en signalkräfta.  Vattnet är fullt av små räkor som svärmar i ljuset av våra lampor. Räkor i en insjö? Inser att jag måste kontakta en god vän som är marinbiologi och förhoppningsvis kan klargöra detta för mej.

En hel del fiskar ser ut att "sova" och denna lilla abborre vilade nog riktigt gott tills den fick ett par stora blixtar i ansiktet. Den låter mej hållas ett tag men drar sej sedan tillbaka. Jag låter den vara och simmar vidare.

En liten gädda lurar i växtligheten och jag testar porträtt med samma korta skärpedjup som på abborren (f/4).

 Hittar sedan den här lilla babygäddan som är knappt en decimeter. Den är mycket försiktig av sej och sjunker snart ner i den gröna växtligheten så den knappt synns. 

Vi simmar vidare och kylan börjar tränga sej på. Det är åtta grader i vattnet och efter en timme känns det i fingrarna. Natten i en insjö tillhör helt klart den hungriga gäddan och vi simmar på flera exemplar i olika storlekar.

Mot slutet av dyket försöker jag fånga en räka på bild, men de är omöjliga att fokusera på. Dock hittar jag detta lilla djur, också något helt okänt för oss. En liten insjö kan bjuda på fler överraskningar än man tror, bara man tar sej tid att titta ordentligt. 

Hälsningar

Lena