Om sätt att se färg och lite annat.

Bortsett från att betraktningsmiljön nog har större betydelse än huruvida betraktningsskärmen är kalibrerad intill decimalnivå är det här med att kalibrera sitt eget färgsinne nog så viktigt. Att förstå färgupplevelsen utifrån RGB är en intellektuell utmaning. Jag förslog tidigare att man kanske kan tänka färg utifrån det sätt som NCS arbetar med. Och naturligtvis med vetskap om att NCS sysslar med färg i måleri och liknande sysselsättningar vilket är något helt annat än fotografi.
   Men varför inte använda sig av Lab-färgläge? Cie Lab kan användas i de flesta bildprogram och  baserar sig på hur människor uppfattar färg, alltså rätt likt det NCS . Men det gäller främst normala människor, den så kallade "normalmänniskan". Och vad värre är, Lab är milt sagt bängligt att arbeta med och dessutom mycket instrumentellt. Det har fler parametrar att ta hänsyn till än en vanlig rgb-modell. En utgångspunkt, nollan, i ett medelvärde som översatt till rgb ligger motsvarar medelgrått, men använder två axlar, rödgrön axel och blågul axel. Plus ljushetskomponenten som går från noll till hundra. Det behövs mer intellekt och det är tveksamt om bilderna blir bättre.
   Nä, hellre lite förnuft. Är den här färgen rimlig? Som exempelbilden nedan, och jag tänker då på den gula. (Det är en ganska liten korrigering gjord som i huvudsak handlar om mättnad och en nypa klarhet i. Och jag ändrar mättnad och ljushet i den röda och gröna kanalen. Här är dessutom lagermasker ett mycket bra verktyg.)

Eller den här gula? Det är skillnad på plastbojar och mirabeller. Syntetisk gul eller organisk. (Man kan göra en mycket välsmakande marmelad av mirabeller sagt som en parentes alltså.)

Men färginställningar och pyssel med bilder gäller väl också vardagens bilder, dokumentationen av livets lunk. Man kanske inte behöver ta det allt för blodigt, och var och en hittar med tiden en metod och en alldeles egen kalibrering av synen. Med lite övning...
   Den här bilden, som flimrade förbi på skärmen härom kvällen fick mig att associera till målningar av Vermeer van Delft, lugnet, vardagssysslorna innanför hemmets väggar. Ryggarna som sluter händelsens utrymme. Vad som händer har jag  egentligen ingen aning om annat än att jag anar ett avlägset muller från en skördetröska långt bort. (Serge, som gick ur tiden för något år sedan, Marine och min fru. Hugo i bakgrunden. Fuji Xpro2 18/2.0)

2023-08-13 21:15   Måns H

I första bilden tittade jag först på plastbollarna eftersom du skriver om dom, men sen på den DS 19 som har baken i vattnet och sen på fler bilar i det som verkar vara en översvämning.

Gillar färgskalan i sista bilden, de lågmälda färgerna skapar ett lugn.

Svar från mombasa 2023-08-13 23:36

Tack! Lugnet i bilden som jag också uppfattar har kanske en stor del i färgskalan. Har jag månde lyckats. (Men var kommer den halvsjunkna DS 19 in?)
/Gunnar S

Måns H 2023-08-14 00:34

Uppe till vänster i första bilden! Men jag kanske ser i syne.

Experimenterade lite med LAB. Fattade inte nåt egentligen, men det gick att spaka fram en bättre bild än vad jag klarat med RGB. Men ett påfallande lurigt spakande, varje ändring påverkade allt möjligt. Intressant att testa i alla fall. (Bilden återfinns i bloggen "Fast på Gotland", stenskeppet ser bättre ut nu.)

Svar från mombasa 2023-08-14 22:22

Det var roligt att lab ledde till experimenterande. Och visst är det ett lite knepigare sätt att förhålla sig till färg. DS 19 är nog bara en sån där modern motorbåt "Tuppeware" kallas de av träbåtsägare. Men visst ser det ut som en DS 19. Lite mindre beständiga saker än stenskepp.
Gunnar S