Vårritualer.

Nässelsoppa. Om en vecka plockar vi ramslök och skogslök. Körveln står på tur. Det trodde man inte för ett par veckor sedan. Alltid lika förunderligt.

Trevlig sista april önskas.

En fråga om utrustning

Ibland händer det. Alfåglarna ligger på fotoavstånd från bryggorna. Om man har ett minst 600mm och kan beskära ett hundratal millimeter till vill säga. Men det har inte jag. Hade jag haft det, vilket dessutom inneburit i ett oförsvarligt stort hål i plånboken, hade jag slutat dagen med några fina alfåglar, fjorton gudingar men bara en åda, en häger, en korp, fru storskrak, paret strandskata och ett par svarthakedoppingar. Skäggdoppingar som parningspelar är inte dumt det heller. Och havsörnen, "GammelAnte", så klart. Och ett oräknat antal andra av alla de sorter stora som små. Men ingen sädesärla.
   Det är kanske inget att gräma sig över, andra gör det bättre och har säkert mer med tålamod. Och jag går dessutom omkring med ett zoom. Jag börjar bli lat, eller är det den där fotolusten som inte alltid infinner sig. Det finns att fundera över.
   

Mer konst på olika sätt

Så var det utställningar i Walmstedtska gården, Galleri Ett&Två. Anette Wixner och Linda Long Lidman med ett roligt projekt Garbnet. Kolla länken.  Vi tog med oss ett par små skulpturer, väl medvetna om var de ska placeras.

Elin Forsell ställer ut måleri. Väldigt bra. Nära huden. Okomplicerat. Sista dagen på söndag

terrorister, typ.

Vad som menas med terrorism är tydligen inte definierat. Sjungande mammor som stickar är numera terrorister. Och  ungdomar som sitter på riksdagshustrappor. Och att rebellmamma förmodligen hänger i hop med Helga Henschens bok  "Vägen till Rebella". Fast den har nog inte ansvariga ministrar läst. En söndagsbetraktelse i nådens år 2024. Overshooting day.

(Terrorist. Caught in action.)

Porträtt och en eller annan tanke om det

Den här exponeringen har femtio år på nacken. Ursprungligen en Kodachrome men gråskalad i dagens digitala värld. 135:an kort skärpedjup trots rätt mycket ljus. Och medljus dessutom. Jag gillar bilden på Lena. Och som kan förstås, jag trålar runt i negativpärmar, diabilder (de som  finns kvar), kopior.
   I porträttfotografi-genren finns en och annan maxim. Sålunda ska porträtt gärna fotograferas med så kallat Rembrandtljus. Då blir det bra. Garanterat.
   Men kan man fotografera porträtt i medljus? Eller strax intill. Kan man tolerera oskärpa, om än lite och mest beroende på ett kort skärpedjup. Vad tillåter den digitala världens bildnorm?