Rom analogt

Tillbringat de senaste veckorna "under trappen". Jag tycks åka på en rejäl smäll var tionde år. Då gör man inte många knop. En liten stund vid datorn och Photoshop passerar väl ändå. Hittade några gamla negativ från en resa till Rom i början av åttiotalet. Lite semester men med ett uttalat syfte att teckna en del. På den tiden tog en del tidskrifter fortfarande in tecknade illustrationer, och jag hade ett löfte om att få sälja några bilder till en text av en i dag helt okänd skribent. Men det blev en del fotograferande också, bilder som kunde tjäna som förlagor för bilder skapade hemma på ritbordet. Det kan vara ett skäl till varför bilderna fick ganska låg kvalitet, ren tekniskt men också i komposition. Sånt kan man som sagt greja med i efterhand vid ritbordet. Med lite mer framsynthet hade jag kanske lagt ner lite mer möda i framkallningen även om rullarna inte rymde några direkta mästerskott, om man säger så.
( Undrar över bästföre-datum på filmerna i lådan. Det var nog lite si och så med den saken. Väggar och torg översvämmades i de åren av fascistsymboler och slagord. Det var inte alltid sån där mysig italienstämning man ser på TV nuförtiden. Nikkormat 35mm Tri-X och D-76 säkert som amen i kyrkan.)

Quiberon +32°

Det drog iväg fram på eftermiddagen. Mot trettioåtta. Ok eller uthärdligt tyckte parisaren på semester. Men jobba hemma i Paris, njäe...
Ja det är det där med klimat, man ska leva i det också.

(Tour de France 2023)

Tour de France 2023 IV

Lite grann av omgivningens stränder. Jo vi tar en och annan simtur i Atlanten. Biscaya, det stora havet, nog går en tanke till morfarn vars atomer är rejält utspädda i världshaven (Morfar gick överbord i Stilla havet i början av 1930-talet). Och så är det det här med tidvatten. Väldigt påtagligt. Det är ett par meter. Havets andetag. Och en faktor att ta med i beräkningen när man resonerar om havsytehöjning. Och några grejer till.
Alldeles oavsett, Bretagnes granitklippor är lång ifrån "våra" av inlandsisar mjukrundade klippor. Hårt, skrovligt, brant.

La Maison Musée du Pouldu är ett litet trevligt museum i den lilla staden Pouldu. Ett rätt lyckat exempel på hur man med rätt enkla medel kan skapa stämning med ljud, ljus, föremål och associationer. Här i huset höll Paul Gaugain och andra konstnärssjälar till när det begav sig. Ett stativ och några reflexskärmar hade naturligtvis varit bra att ha med i ryggsäcken. Ett ställe som inbjuder till miljö och objektfotografi.

Önskas kanske en absinth? Lite avlägset kökslammer, en sång, lite stim och avmätt stoj bidrar till miljön.
(Fuji Xpro2, en kamera som med  rätt objektiv utan större krångel kan utnyttjas för beräknat skärpedjup och dess placering.)

Tour de France III Bretagne

Av olika skäl blir det bil till Bretagne. Gasdriven. Billigare, aningen bättre ur klimatsynpunkt. Men att ta sig till en liten by vid atlantkusten låter sig inte göras med vare sig tåg eller andra kollektiva färdmedel. Och vi är på väg till Saint Tharmec, en pytteliten by med Atlanten i fonden. Där träffar vi Brigitte, husägare, atlantseglare och ytterligare ett tillskott till den stora franska familjen.

Vi bor i ett stenhus byggt nån gång i början av 1800-talet. Massivt. Det har det goda med sig att om man bara stänger fönsterluckorna på morgonen hålls inomhustemperaturen hyfsat anständigt. Bretagne som haft snart två månader av regn, blåst och allmänt väderelände fick precis dagen innan vi anlände 33 grader varmt, sol och allmänt turistväder.
   Huset blir vår bas för olika utfärder längs kusten. Inte minst för att handla ostron. Ostron gillar man eller inte. Jag gillar ostron.

Vi besöker Pont Aven och går på museum som jag skrivit om tidigare (när uppkoppling och andra teknikaliteter fungerade som de skulle) och avslutar kvällen med en sjuttiofemårsmiddag på krogen. Ja, vi lever ett gott liv.

Som sagt, en skaldjursplatå innehåller både det ena och det andra. Och, såna här excesser är i Frankrike helt enkelt ett sätt att servera på. Ett fat med de skaldjur man hittat under dagen. Gissningsvis en krabba, langustin, ostron, små snäckor som man pillar ut med en liten nål. Räkor och lite annat. Väldigt långt från en Stureplans-ängslig hurra vad jag är rik-manifestation.

Brigitte till vänster. Gill till höger. En liten rolig detalj är att Brigitte som är geolog har jobbat med oljeindustrin i sitt hela yrkesliv. Vi undviker närmare diskussion om detta, men vad vi kan förstå har hon rätt många synpunkter om fossilindustrins bekymmer och nackdelar. (Flaskan i bild är från Sverige. Nån slags bubbel gjort på björksav. En liten ton av björkfanér skämmer det hela.)

Tour de France 2023

Att kliva på lokaltåget till Stockholm för vidare befordran Paris Est är förknippat med en alldeles särskild känsla. Att resa med tåg är så nära resandets essens som man kan komma (hästanspänd diligens möjligen ett strå vassare, eller så klart fotvandring). Att resa med tåg är att träffa människor, att slumra, läsa en bok eller bara låta blicken fyllas av ett förbiilande landskap. Och även om tågen går fortare och fortare är man ändå i kontakt med jordytan.
   Vi är på väg till Paris, till Frankrike och vår stora franska ”familj” som den här gången utökas med ytterligare några stycken, mer om det senare. Vi gör ett stopp i Hamburg. Äter tysk mat (Har ni vägarna förbi är restaurang Nagel alldeles intill Hamburg Hauptbahnhof något man inte bör missa. Lokal kundkrets trots läget, mycket humana priser, bra ölsortiment, trivsamt. En Bierstube värd namnet.) 

   I Hamburg ska så klart det nya konserthuset besökas och utsikten från en balkong som går runt hela byggnaden beses. Inget för mig som sedan trettio år lider av yrsel vid höga höjder. Hamburg är inte min favoritstad oklart varför men det kan ha att göra med spänningen mellan det Hamburg som Anders Petersen skildrade i Café Lemitz och den oförblommerade Mercedesrika handelstadens rikedomar. Och som alla större städer gentrifierad. Kan vara så. Något att möjligen fördjupa sig i. Och det är kanske de utslagna som flockas i morgonen på Steintorplatz och kvarteren runt omkring. De där hypernervösa, kliandet innan den morgonens första fix.

Vi rullar vidare mot Paris. Få se om det blir mer fotograferande där.