Chemin de St Jaques

Vi vandrar med näsan  mot väster. Nån gång kanske vi kommer fram till Santiago di Compostela. Vi vandrar åter utmed Chemin de St Jaques, pilgrimsvägen. Den här gången en bit av anslutningsleden från Arles till Toulouse. Vi borde ha gått längre västerut och rent av nått fram till Saint-Jean-Pied-de-Por. Men som sagt, det finns nått som heter logistik även i denna enkla vandrarvärld. Vårt skäl och syfte är inte direkt religiöst, kanske mer det faktum att lederna är välmarkerade och har man tur träffar man trevliga människor. Särskilt om man som vi bor på Gites eller hemma hos folk. Då kan man tillbringa en kväll i ett franskt lantkök med massor av skratt och god mat ( det enkla franska bonnköket är inte att förakta). Vi övernattar  på en bondgård strax utanför Viviers-lès-Montagnes hos det här trevliga paret. De driver en gård med ett sjuttiotal mjölkkor och de lever med samma bekymmer och problem som de flesta bönder. Men som sagt, glädje och skratt är det som förenar.

MC-manifestation

MC-manifestation i Toulouse. 400 medelålders franska farbröder varvar samfällt ur. Hur kul som helst. Hur många decibel som helst. Syftet inte helt klarlagt.

Granada

Negativen minns. Granada. Siesta. Det är ingen som bygger gitarrer så här dags. Termometern står på trettiofem. Vi släntrar upp  till Albacín. Dricker Myntate. Det svalkar. (På kvällen lämnar vi den dammiga våningen vid Plaza del Carmen och tar oss upp till Alpujarras. En middag med alltför mycket lokalt vin. Vi står där och vaggar i nattsvalkan på det platta taket. Himlen är strösslad med stjärnor ända längst bort till yttersta kanten.)
Nkon FG 35mm. Juli 1993

I väntan på regnet

Livet på ön. Väntar på oväder. Ska komma i natt. En myckenhet regn. Gick en sväng i dag. Det är höst nu. Tog  en bastu. Såg en film om William Lawes. Se den här. Och tänker på musiken och bilderna ( "det har jag sett på tavlorna och hört i visorna"). Det viktiga som gör att vi förstår. Nu kommer regnet. Jag lägger på några vedträn till.

Oktober

Oktober. Fredagkväll. Kanske. Tiden gick åstad utan att det märktes. Var tog ärlan vägen? När flog hon? Det regnar, det solar, det är mulet. Ljuset är påtagligt lägre. Fullmånetid.
Jag tar en bild, bara därför att jag tycker om mörkret. Inget stativ, inga märkvärdigheter. Ingen ambition att få med varenda av månens kratrar. Inget annat. Det är örat, hörseln som ligger främst.

Båtarna är upptagna, stugan är varm. Det mojnade framåt kvällen.  

(Fuji Xpro1 Fujinon 35/1,4 sv direkt, jpg högsta tänkbara ISO, Åsså en snabbvända i Efex.)