Utställningar

Idag hänger jag en liten utställning, ”Skärgårdsklotter-mestadels akvarell” i Brukets målarskola på Blidö. Målarskolan som Mats Åkerman drivit i över trettio år. Och nu lånar jag den. Öppet lördag-söndag. Det här är rätt långt från fotografi kan det tyckas. Men det finns en beröring, om än svårfunnen.
Så något besök vid planket i Gnesta denna helg blir det inte, detta trots att jag passerade Gnesta senast i går. (Handlade siffror och röda pluppar, som den obotlige optimist jag då och då är.)
  Och sökte på politisk bild i FS sökfunktion. Det var inte mycket att hitta…
(bild direkt ur Iphone 6. Jag hade Fujin med men var lite lat.)

Klimat och väder.

Väder är ett samtalsämne eller hur? Och väder och klimat är inte riktigt samma sak. Vädret rör sig liksom inom klimatets ramar. Men eftersom klimat är genomsnittet av väder under en överenskommen period händer det då och då att klimatet ändras. Vilket just nu händer rätt ordentligt och påtagligt. Därför blir det en nyhet. Det ständigt pågående är sällan en nyhet. Avvikelser är alltid nyheter. Det är nyhetens logik och följaktligen också nyhetsmedias logik. Just nu ändras klimatet till lite mer besvärligt, åtminstone om man tänkt sig leva ett bekymmerslöst liv i det bästa av hörnen i den bästa av världar. Om man lever i ett annat hörn blir det dessvärre j-ligt bökigt. Vilket det kanske var redan innan.
    I skuggan under vår sjustammiga lönn. Den sänker temperaturen med ett par grader. Till ett annat klimat just där. Det är mycket skönt att sitta under den och äta lunch. Eller nåt annat.
  Vi toppade +32,9⁰ i förrgår vilket nog är rekord härute på ön. Vilket har ett visst nyhetsvärde i sig. Vi ligger oftast tre fyra grader under inlandet.
   Och länken här ovan, ”How is the weather in Paris?” Soundtracket till  Jacques Tati: Semestersabotören. Snitsig låt, kompositör Alain Romans. En låt som hängt i örat hela sommaren. Öronmask kallas det. Apropos väder och klimat. Ett kärt samtalsämne…

Värmebölja per telefon

Man skulle gärna vilja tro att fotografiet är en dokumentär historia, Avtrycket, ögonblicket talar verkligen för det. Men, fotografiets historia är från början snarare landskap, porträtt och stilleben.   Måleriet, grafiken och tecknandets huvudgrenar. För det är viktigt att hålla det i huvudet att fotografiet, allt sen dess början är en ytterligare teknik i ett klassiskt sätt att tänka runt bild.
    Men nånstans i det tidiga förra seklet, då tekniken och materialet faktiskt  uppmanar till ett dokumentärt tänkande. Ögonblicket som fotografiets signum. Och då kan man undra om den omsvängningen handlade om att tekniken utvecklades till snabbare utrustning och snabbare material. Eller om det handlade mer om uppfattningen om bilden som sanningsvittne. En bild ljuger som bekant inte. Ett fotografi är ögonblicket fångat. Kanske var det så. En sekund eller vad nu exponeringstiden var är onekligen kort jämfört med tiden att åstadkomma en gravyr, en teckning, en oljemålning. Eller ett våtplåtsförfarande för den delen också.
   Det var ungefär dagens morgonfundering på löprundan. Fortfarande rätt kyligt i det avslutande doppet. Vardagsrutiner och allt däromkring.

Vi talar med en dotter på väg till Paris för konferens. Hon åker tåg bara så ni vet. Kommer att anlända till Gare dÉst i dag förmiddag. Konferenser och seminarier, sen middag med Christian vid sextiden. Han har lovat något ställe nära Seine. Det är fyrtio grader varmt i storstaden Paris. Och tanken som skjuter genom hjärnan- oavsett vem som är skyldig, naturens nycker eller mänsklig påverkan på klimatet så kommer en hel del människor missta livet på grund av detta. Om det nu är på grund av alternativet människan så finns ju rimligen en möjlighet att göra nåt åt det, alltså det att rätt många människor misster livet på grund av värmeböljor. 
Det handlar om att ta chansen.

Middag på den egna täppans resultat, caprisen oräknad. Iphone 6S. Ingen riktig kamera idag. Det var mycket annat som pockade.

Och blåbären är på gång nu. 18-20 procent av landets yta täcks av blåbärsris. Plocka!

Rapport från skärgår´n

220717

Värmeböljan övergick till ett mer normalt sommarväder, läs omväxlande. Det tråkiga är att vi inte har nåt bra facit för hur det ska vara. Vi gissar oss till nån slags medelväder och ser inte de stora övergripande förändringarna.

Blidösund ska ut på lusttur till Brunnskär och anlöper vår brygga. Fuji Xpro2 Meike 12/2.0)

   Jag har plåtat med det nya 12mm vidvinkeln. Och jag finner det gott. Man ställer det hyperfokalt efter rådande situation och sen är det bara att köra. Trevligt. Som i gamla tider. Visst blir det rätt mycket nackar. Men det tecknar skarpt, så skarpt som behövs. Och distortionen är måttlig beroende på hur man riktar objektivet. Eller också köper man distortionen. Det fanns en tid när man utnyttjade distortionen som ett kreativt verktyg.  
    Har objektivet någon påverkan på färgåtergivning? Kanske, men absolut inte mer än valet av arbetsfärgrymd  eller valet mellan raw eller jpg.
    Vi är nu  i mitten av juli. Skärgårdssommaren som ligger lite granna efter sommaren i inlandet. Trastarna envisas fortfarande om än lite förstrött. De andra har stängt pipan nu. Fast det är faktiskt bara ett par dagar sen den sista talgoxen slog på sitt städ, tit-u, tit-u. Sånt hör februarivåren till. Och nog drog inte morkullan över taknocken i förrgår. Är tiden ur led?
   Så sitter jag i köket och en efterlängtad regnskur ligger som en dunkel fond på det alldeles nya plåttaket som är husets nya. Dyrt. Ja det är bara förnamnet. Men nu behöver inte jag, möjligen nästnästa generation bry sig om husets tak. Vem det nu är. Är bara taket helt är det lugnt. Jag gillar regn. På tak, eller presseningar. Eller på kojor. Man känner en slags trygghet i det.
   Förra veckan fick vi faktiskt fått över åtta millimeter regn, i två omgångar. Det är vi glada för. Våra odlingar klarar sig nog i år. För det växer så det knakar. Och vi har vatten i våra tunnor så vi klarar ett par veckors torka. Men om grundvattnet är det en annan historia.

I går kväll var vi och lyssnade på Drottningholms Barockensemble i Blidö kyrka. Kompetent. Inlevelsefullt. Sällsynt bra. Tio fullblodsmusiker med specialitet spelar ute i regionens ytterkanter. Det är kultur när det är som bäst.
(Och i kväll blir det Billie Holliday, John Coltrane eller Newport Jazz Festival på SVTplay. Ordningen är inte riktigt förhandlad ännu.)

I trädgården

Hemma i människobyn. Vi åker in för att städa trappor och källare, klippa gräset. En bostadsrättsförening sköter sig inte av sig självt. Fixa pass, antibiotika mot förmodad borrelia. Och en del annat.

Så blir det spontanträff i afton trädgården. En pava rosé och köpepizza. Och i slang med grannarna. Hans O Sjöström, översättare, bland annat av Naomi Klein ”Det här förändrar allt”, och en hel del annat är alltid trevlig att träffa.
Duvorna kuttrar på taken och tornseglarna svirlar däröver.

Spontanporträtt med Iphone 6.