Om korn

Jag gillar korn så är det sagt på  en gång, och en del ruffighet, kontrast och vacker berättande oskärpa. Och det går såklart att åstadkomma på flera sätt. Att efterlikna filmkorn med Silver Efex låter sig göras eller med PS filter.
Bilden här har fått sitt korn i  Photoshop genom att utnyttja bitmapp. En rent svartvit bild, gråtonerna skapas av ögat precis som när vi  läser av en tidningsbild. Jag använder diffusionsgitter och  600ppi upplösning. ( Det har den fördelen att det passar rätt bra om och när bilden  ska vidare till fotopolymer och koppartryckspressen. Men det är en annan historia.)
   En bitmappsbild sparas i tiff-format men det är inte webbens format. Därför gör jag bilden till  gråskala för att senare kunna spara den som en jpg-fil. I den processen blir bilden gärna lite blaskig, därför avslutar jag med en rejäl dos kontrast och lite minusvärde på intensitet. Det går faktiskt att skruva kontrasten ännu hårdare men nånstans passerar man gränsen mellan fotografiet och reproduktionen. Bilder är de dock oavsett vilket.
   Ja, ett av många sätt att mixtra med bilder.

Japansk aprikos och en liten tanke om färgrymder

Nu är det tid för den japanska aprikosen att blomma i Botaniska trädgårdens orangeri. Och också årets tillfälle att kalibrera luktsinnet. Den här blomman har en svårslagen subtil doft. Men det är även tillfälle att prova ett gammalt manuellt objektiv, ett Vivitar 90mm 1:2.8 macro på min D800. En kamera som blivit medelålders och ett objektiv som om inte är direkt veteran så dock med frontlinsen riktad mot pensionen.
    Och man kan så klart fråga sig vad poängen är med gamla objektiv. Bortsett från en i mina ögon rätt snygg bokeh även om de oskarpa cirklarna inte infinner sig här. Det  finns en kromatisk aberration som inte är så lätt att trolla bort. (Lite skakningsoskärpa får trots enbent stativ skyllas på operatören.)

Om uppsåtet med en bild är att beskriva en doft, hur går man då tillväga? Liljors kamferartade doft gör sig bäst med lite underexponering och en dos oskärpa. Den japanska aprikosen har en friskare doft, men ändå mjuk, kanske lite mer kontrast? Lite ljusare? Och här slirar jag in på parfymörernas professionalitet, ett område som är fullständigt outforskat i min värld. Bäst att hålla sig utanför.
   Men frågan kan vara berättigad. Vad är syftet med en bild? Vad vill fotografen beskriva? Något mer än en välexponerad bild, något mer än en förväntad komposition? Oavsett motiv.

( Med raw-format har vi som bekant en fil som kan användas på alla upptänkliga sätt. Att börja med att tilldela bilden en färgrymd. Det är ofta frestande att använda Prophoto i tron att den gör underverk med färgåtergivningen, men Prophoto pysslar så att säga mycket med färgtoner som inte kan ses på de flesta bildskärmar. Profilen ska helst användas med det i bakhuvudet. I många fall är de här stora färgrymderna onödiga då man inte alla gånger vet hur stor färgrymd fotografens öga kan tänkas ha registrerat i fotograferingsögonblicket. Färg är ingen exakt vetenskap. Det blir nog fortsättning följer på det här. När tiden och andan faller på.)

En dokumentation 2004-2024.

Jag är inne på sluttampen av ett mer än tjugoårigt projekt: konstnärer-publik-händelser-möten, en dokumentation av Uppsala Konstnärsklubb 2004-2024.
    Montera bilder, med tilltagande skrivkramp försöka få till nån slags ledsagande text. Finputsa ett bildspel och allt som oftast drabbas av den där "gör om-gör rätt"-rösten. (Så tänker man att det är väl ingen j-vl som ser att det klickar på en sekund i en övergång. Eller gör de?)
    Spontanporträtt-porträtt som är tagna i stunden i befintligt ljus och en spontan överenskommelse med den fotograferade. En del har jag som sagt låtit printa.

Hursomhelst, på lördag blir det utställning. Spontanporträtt och bildspel. Galleri 2 Walmstedtska gården i Uppsala . Alla använda bilder har digitalt ursprung och ser man det inte annars så ser man det nu. Den enormt snabba utvecklingen inom digitalt fotografi. Vem minns till exempel en Sony Mavica idag?
    Samtidigt i denna vånda dyker frågan upp, hur mycket ska man retuschera? Digitalt foto drabbas ju sällan av dammkorn eller andra brister i negativen. Eller ska bristerna i bilderna få hänga med. Som tidsmarkörer för hängivna fritidsfotografer. Nån trycksak lär det inte bli, då hamnar ribban på en annan nivå.

Istvan Varga, skulptör.

Om att hänga bilder

Jag kanske uppfinner hjulet en gång till men ett sätt att presentera bilder som är lätt att åstadkomma:

Material: 5mm foamboard (kapaskiva)
En linjal, en brytbladskniv och en smältlimspistol. Samt en burk spray-monteringslim.
Bilden monteras på foamborden. Man skär en remsa foamboard med 45 graders kanter 10-11 mm bred. Limma fast den som skissen visar samt två distansklossar i underkant. Haka upp bilden på ett par 25 mm dyckert, eller kartnålar och som alla förstår gör gravitationen själva jobbet. Man kan sätta en liten klutt häftmassa på distanserna så fladdrar inte bilden iväg.
   Vill man nu sätta upp en rad bilder kan man fästa upp ett snöre i våg och sätta spikarna med uträknat avstånd och tänkt mellanrum mellan bilderna. 
Det här är alltså inte tänkt som ett permanent montage med glas, ram och passepartout utan mer av tillfällig utställning eller presentation. Lätt och fort med andra ord.

"Tout est Pardonné"

Charlie Hebdo en vecka efter det fruktansvärda dådet mot redaktionen. Tout est Pardonne/All is forgiven. Ironi när den är som bäst. (Men hur orkade de överhuvudtaget på redaktionen?)