Om svartvitt och det digitala och lite annat också.

 ”När det kommer till mig själv försöker jag ofta får till det svartvita ungefär som det såg ut när jag plåtade med film. Detta har inte så mycket med nostalgi att göra utan snarare att det är så jag lärt mig att tycka om det svartvita.”  citat ur Alf Johanssons blogg härförleden. Det ligger mycket i det. En digital svartvithet är inte alla gånger samma som det gamla rävar menar med svartvitt. Men det går ju att åstadkomma en ”snygg” svarvithet i den digitala världen. Det finns många recept men det som verkar förena dem är att skärpan inte nödvändigtvis behöver vara på topp. Och att det dynamiska omfånget inte ska vara för stort. Att åstadkomma det är inte rocket science.
   Om det här skulle det egentligen handla, men så dyker det upp tankar om vad en fotoblogg på FS ska handla om. Den ska handla om fotografi. Fotografi är en form av bildspråk och förlänger vi resonemanget ska bloggar på FS i så fall handla om bildens semantik, bildgrammatik, begrepp som denotation, konnotationer, privata tolkninger och liknande. Men det gör det sällan. Det är rätt sällan FS bloggar handlar om fotografi, däremot presenteras väldigt många bilder och merparten av dessa bilder kan tolkas, vilket också görs. Dock mer sällan på detta forum. Visa mig den naturbild eller gatufoto som inte kan tolkas i någon politisk form. Bilder där läsaren-mottagaren avgör tolkningen, eller inläsningen av sina egna tankar.
   Inlägg ska nog inte vara explicit partipolitiska men vissa frågor är svåra att runda utan att snudda vid partipolitik. Jag skulle gärna skriva ett par rader om inpass från en yngre politiker från regeringens stödparti, om offentlig konst, särskilt stockholmsk. Foto ligger ofta nära konst. Bildspråk, bildkonst. Och foto kan uppröra. Oftare än man tror. Jag har alltid haft svårt med de som nära nog koketterar med sin brist på bildning. Men i det här fallet finns det nog andra uppsåt.  Men jag ligger lågt. Den här gången.

Bild för syns skull. Kameran i fickan. Noir-filter i paddan. Enkelt. Betydligt enklare än de andra bilderna med med manuellt 12mm   aps-c och rawformat. Men kanske inte den allra snyggaste svartvitheten. Dagen skulle blivit en tur långt ut till ytterskärgårdarna men ett urladdat startbatteri ställde till det. Det blev en tur med lillbåten till närmaste skäret. Bad och sol. Pensionärsliv.

Mer och fler tankar om bilder.

Det behövs fler parametrar för att förstå den fotografiska bilden idag. Inte sällan markerar vi skillnaden mellan bilders syfte och uttryck genom att peka på verktyget. Den "riktiga" kameran versus mobiltelefonkameran där den riktiga kameran får stå för "riktiga" bilder och mobiltelefonkameran för nåt slags resten, allt det andra. Vilket naturligtvis är ett väldigt felaktigt resonemang.
   Den första frågan borde nog vara; Är bilden tänkt att hålla över tid? Redan här kan man sålla bort ett antal milliarder fotografier som har passerat bäst-före-datum sen länge. Vad åt jag till middag, min femtusendesjätte selfie och alla andra bilder som i princip endast publiceras en gång. Där mottagaren sannolikt är definierad av sändaren. Ett slutet växelspel. 

(Mary Ellen Marks på Kulturhuset. Utställningen avslutad. Törs man säga bra? Hellre bilder med stringens, form och tydligt berättande som också förväntar sig ett engagemang från läsaren. Utställningen avslutad mem jag hann se den. Inte uppmärksammad här på FS och ganska sparsmakat i övrig press.)

Men den "riktiga" fotografen då? Den entusiastiske fritidsfotografen. Nu ska man ju veta att från massbilden till de bilder som försöker kommunicera något mer än ögonblickets tillfredställelse råder en glidande skala. Om det tidigare exemplet är massbilden, bildens devalvering är kanske hobbyfotografens det uppriktiga försöket att skapa ett bildens mervärde.
   I fritidsfotografens värld finns mer sällan en bildredaktör, sällan en beställare, sällan en beställning. Sällan ett annat syfte än att tillfredställa fotografen själv, sändaren. Och då gärna med ett önskat gillande när publiceringen är skedd. Eller hur?

Bilder ska nog hanteras som språkliga uttryck. Med grammatik, med behov av stringens och form.