Porträtt och en eller annan tanke om det
Den här exponeringen har femtio år på nacken. Ursprungligen en Kodachrome men gråskalad i dagens digitala värld. 135:an kort skärpedjup trots rätt mycket ljus. Och medljus dessutom. Jag gillar bilden på Lena. Och som kan förstås, jag trålar runt i negativpärmar, diabilder (de som finns kvar), kopior.
I porträttfotografi-genren finns en och annan maxim. Sålunda ska porträtt gärna fotograferas med så kallat Rembrandtljus. Då blir det bra. Garanterat.
Men kan man fotografera porträtt i medljus? Eller strax intill. Kan man tolerera oskärpa, om än lite och mest beroende på ett kort skärpedjup. Vad tillåter den digitala världens bildnorm?
Inlagt 2024-04-14 19:12 |
Läst 611 ggr. |
Permalink
/Gunnar S
Jag menade att det är lätt att gilla den lite underfundiga bilden, och att 135:an av någon anledning har blivit en lite underskattad brännvidd. Förr fick man normalen med kameraköpet, och det var vanligt att man köpte just en 135:a som första extraobjektiv.
Tack! Lite extraskärpning, som ofta behövs när man går från färg till gråskala. Metod lagermask-oskarp mask kan man dutta på lite exra skärpa där det behövs.
135mm blev ofta ”piratobjektivtillverkarnas trumfkort. Lite oklart varför vi ville ha just den brännvidden. Asahi Takumar 85/2.0 var betydligt bättre för porträtt, men dyrare. Och Nikkor 105/2.5 hålls nog fortfarande för ett synnerligen bra objektiv, förutsatt att man har en Nikon bakom objektivet.
/Gunnar S
/Gunnarf Ws
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/konsensus-2.htm
/Per-erik
/Gunnar S
Jämfört med vad dagens bildnorm kräver (färg, färg, välmålad modell) tycker jag att den är bra!
/Gunnar S