Hej
Originalet är papperskopian, eller diabilden. Den kopian som är skapad utifrån ett negativ. Sen kan naturligtvis kopior se olika ut beroende på fotografen och kopistens intentioner och skicklighet. Fotografi är en reproducerande teknik i sig. Den digitala tekniken är just en digital översättning av den gamla analoga tekniken, det finns inga negativ, förstoringsapparater och kemi, allt sådant är översatt till ettor och nollor. Frågan är så klart, var finns det digitala originalet och det närmaste man kan komma är nog en utskrift från en bläckstråleskrivare. En rastrerad bild tryckt i offset i Fotosidan är en reproduktion och ska betraktas utifrån de kvaliteterna. När man söker förebilder och inställningar.
/Gunnar S

Hej
Min fundering handlar om detta att ett fotografi, så som ett resultat av ett negativ och därefter en procedur med en förstoringsapparat och en del kemi resulterar i ett fotografi. Processen kan också åstadkommas digitalt, ett ganska väl känt faktum. Skämt åsido, mitt inlägg handlar om hur vi söker förebilder och inspiration och då, i vissa avseenden när det gäller det tekniska ibland tittar på rastrerade fotografier i offsettryck och då hamnar man en bit ifrån det som är det fysiska fotografiet.
Här kan man jämföra med traditionell grafik, etsningar till exempel där kopparplåten kan liknas vid negativet och avdraget, trycket, vid papperskopian. Det finns mycket kemi och knowhow inblandat i den processen.
Softproof, eller tryckbarhetsvarning bör generellt användas mer. Men det tar vi en annan gång.

Gunnar S:

Citat:
"Originalet är papperskopian, eller diabilden. Den kopian som är skapad utifrån ett negativ. Sen kan naturligtvis kopior se olika ut beroende på fotografen och kopistens intentioner och skicklighet. Fotografi är en reproducerande teknik i sig. "

Svar: Om originalet är papperskopian är vi illa ute för då "stormar hela havet och det saknas överhuvudtaget någon "enslinje" eller fast punkt och även med dian så har vi problem med ett media som är så dokumenterat instabilt och uselt att det kan se fullständigt annorlunda ut efter att ha leget magasinerat 30, 40 eller 50 år.

".... Frågan är så klart, var finns det digitala originalet och det närmaste man kan komma är nog en utskrift från en bläckstråleskrivare. En rastrerad bild tryckt i offset i Fotosidan är en reproduktion och ska betraktas utifrån de kvaliteterna. När man söker förebilder och inställningar."

Svar: Även här har jag svårt att hålla med. Om jag bildbehandlar i exv. Photolab, så skulle jag säga att originalet består av råbilden + de justeringar jag gjort i Photolab och de lagras i en sidecar-file per bild som har suffixet .DOP.

Om jag istället skulle gjort jobbet i en CO-session så skulle originalet bestå av råbild plus de justeringar som lagrats i sessionens sessionsdatabas.

Det är ju denna info som kan användas om och om igen för att exportera ut exv. JPEG-bilder i de storlekar och med de ICC-profiler man tycker de ska ha beroende på användning.

Jag tycker visst man kan diskutera dessa frågor mer filosofiskt men den bild du skickat med tror jag få skulle bry sig om att fundera över status på då den förmodligen skulle vara förvillande förvillande lik en utskriven bild.

Man kan ju enkelt digitalisera både negativet och en svartvit kopia och förvandla denna till en råfil genom reprofoto. I mitt fall skulle då det digitaliserade råmaterialet vara en ARW-råfil. Likaså om jag digitaliserar ett av mina dian. Gissa sedan vad jag gör med originaldiafilmen? Jo jag kastar skräpet för det har inte längre något som helst värde innan den får sig en ordentlig resa genom min råkonverterare Photolab.

När jag är färdig, så ser jag det digitaliserade originalet av ett dia där all färg är borta och där bilden fått en viss bruntoning. Enligt FS definition så är då bilden en helt annan bild, eftersom den faktiskt är manipulerad. Bild-originalet består då av den reprofotade RAW-filen plus de justeringar jag gjort som Photolab lagrat i en sidecar-fil med samma namn som originalfilen och med ett .DOP-suffix. Det är det som är mitt original när jag sedan skapar JPEG-kopior av detta original.

För mig är det digitala originalet RAW-filen plus de redigeringar som gjorts i konverteraren oavsett om dessa hamnar i en sidecar-fil eller i en databas. Vill man göra det mer sammanhållet kan man alltid spara ut detta RW-data i en DNG-fil istället som många exv. museer runt om i världen gör. Det är basen för kopiorna man skapar vare sig de printas eller visas på skärm.

Visas mina Display P3-filer på Fotosidan, så kommer dessa förmodligen visas i sRGB-istället, vilket gör att det är omöjligt att jämföra bilder skapade med olika profiler på FS. Allt blir sRGB ändå. Det är ingen naturlag att det är så för det finns andra program som istället läser den ICC-profil som är inbakad i bilderna. Så det finns många fallgropar att ramla ner i på vägen om man inte ser upp.

Så den färgrymd som använts när en färgbild skapats i exv. Photolab är även den en del av originalet trots att en RAW i sig normalt inte har någon inbakad ICC-profil. Den kommer dock i bästa fall att bakas in i den JPEG som exporteras med hjälp av använd RAW-fil och de justeringar man sparat i databas eller sidecarfil. Om man verkligen vill ha kvar den inskannade råfilen "as is" så kan man ju alltid istället göra en virtuell kopia och exportera från den istället.

" Om originalet är papperskopian är vi illa ute för då "stormar hela havet och det saknas överhuvudtaget någon "enslinje" eller fast punkt och även med dian så har vi problem med ett media som är så dokumenterat instabilt och uselt att det kan se fullständigt annorlunda ut efter att ha leget magasinerat 30, 40 eller 50 år." Välkommen till det inexaktas förlovade värld.
Alla original påverkas ofrånkomligt av tidens tand. Eftersom fotografi är en reproducerande teknik kan slutresultatet se olika ut beroende vilka parametrar som ingår så att säga.
Sen är det nog min bestämda uppfatning att de procedurer som du räknar upp är delar av processen, inte det slutgitiga resultatet som du publicerar. För det är ju just det som är poängen med fotografi. Nån ska se bilden. Och du väljer ut den version som du tycker ska gälla vilket då kan ses som originalet.
/Gunnar S

Digitala original förstörs inte av tiden och det är en stor del av poängen med att digitalisera. De är binära och de finns eller inte.

Om vi ska använda kopior som original så är vi som sagt illa ute eftersom det bara kan finnas ett original - annars är den en kopia.

Om en kopia ska lyftas som original krävs väl i princip att man förstör originalet. Det är fullt möjligt att skapa en JPEG-kopia från en RAW och sedan radera RAW-filen och utnämna JPEG-filen till original.

En ren RAW-fil i sig kan inte vara ett original egentligen för av den gör man inga kopior utan att redigera den. Däremot kan man sedan verkligen skapa detta original genom att exportera RAW-datat plus redigringarna som gjort i en konverterare i en monolitisk DNG och det är det verkliga skälet till att många museer och andra minnesinstitutioner lagrar i just DNG. En DNG har ju även den egenskapen att man kan både baka in RAW-filen och en JPEG av valfri kvalitet som ser ut som fotografen vill att den ska se ut efter slutbehandling.

Ett digitalt original förstörs inte över tid, inget som långsamt vittrar sönder, men den digitala filen måste skötas om när lagringsmedier byts eller blir föråldrade. Eller att filen helt plötsligt upphör att fungera.
Eftersom fotografi är en reproducerande teknik, det går att göra många exemplar trogna originalet, det som fotografen bestämt sig för ska vara den slutgiltiga. Men att göra nya upplagr eller versioner utifrån negativet låter sig så klart göras. Inom grafiken kallas det ètat. Man byter papperskvalitet, nyans i tryckfärg eller andra ändringar.
Negativet, analog eller på något annat sätt är tryckformen, etsplåten eller vad man nu vill likna den med. Det är inte den etsade kopparplåten man visar upp, lika lite som man visar upp ett negativ för publiken. Jag använder liknelsen med grafik eftersom det som sagt också är en reproducerande teknik, en poäng som den delar med fotografiet. Och det var för övrigt en stor grej när man uppfann tekniken att direkt reproducera fotografi i tryck och sa farväl till en hel yrkeskår av xylografer.
/Gunnar S