om tankar runt en oskarp bild

Låt mig börja med att ovanstående bild är ett fullständigt oredigerat negativ inskannat (läs avfotograferat) med samtliga brister som går att åstadkomma. Tveksamt om en AI skulle kunna få fram något vettigt ur den här bilden och vilken prompt, instruktion skulle i så fall behövas. Oklart på den punkten.
  Men, i rotandet i negativpärmarna fastnade jag för just den här. Av flera skäl. Jag kollade på Wenches, hon till vänster, Eldkvarnsbilder för några veckor sedan och erfor den där känslan av att historien är närvarande i nuet. Sjuttiotalets värld, år av musik, fotografi, konst, möjligheter men också ett otvetydigt stråk av vemod. Historiens närvaro i nuet. Han till höger, Rune Jonsson,  fotograf, fotolärare, redaktör och fotoskribent i en lite annan tid.(Jag träffade Rune då och då långt senare, ibland på tåget, en gata eller en utställning och minns korta intressanta samtal om bild och fotografi.) Platsen,  gamla Konstfack på Valhallavägen. Restaurangen, kaféet där många timmar fördrevs utan att något särskilt vettigt sas eller tänktes. Men kanske lades grunder för något. Det obestämbara, det då än så länge oförutsägbara, något en AI nog knappast skulle kunna räkna ut.
   I taket en bumling, sjuttiotalets takarmatur par preference, och under den en skylt som annonserar att här serveras gröt och mjölk förmodligen till ett hovsamt pris. Om inte annat så är det kanske i den bilddetaljen tidens gång syns så tydligt. Fast gröt och mjölk är väl på tallriken igen, eller hur?
   Att ta bort repan i negativet är ingen svår konst, inte damm och andra fläckar heller. Att skärpa upp bilden går till en viss gräns men det finns en gräns för det också. Finns det en AI som kan räkna ut hur det skulle gå till och finns det i så fall en AI som skulle kunna göra det utan att behöva mutas. Vilka pengar ligger i att göra en sådan operation? Är den här bilden ett lönsamt projekt i en fotografisk bildvärld som numera lever högönskligt i knasterskarp digital välmåga?

För övrigt, som jag läser i senaste numret av Tecknaren, Svenska Tecknares medlemstidning, citat Joanna Rubin Dranger apropos stereotyper: "Men som bildskapare kan man ju också prata om detta ur en kreativ aspekt, varför skulle man vilja repetera gamla bilder när man kan skapa helt nya?"
  Vilket får mig att tänka på,  Svan på lugnt vatten, ett motiv (målning av herr konstmålaren Eugen A-son Renard som figurerar i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes) har vi sett ett antal gånger, ett tacksamt motiv för AI. Populärt, ganska lätt att åstadkomma. Finns säkert en viss marknad. 
Något att återkomma till.

Prompt:
/imagine  The art and design world´s view on AI, Protest poster style --hd
kan nog gälla fotografer också.

2023-06-06 08:56   aasaboe

Din bild gör sig nog bäst som den är, även om det finns program som kan "förbättra" den. Men de programmen gör väl bäst nytta i rena amatörsammanhang, tänk på alla instamaticfilmer som fick sitta i kameran i evigheter, ofta i stekheta bilar medan ägarna badade. Det blev svårt gulfiltrerade bilder, om man säger. I de fallen kan AI göra underverk, jag har provat och är imponerad.

I ditt fall med den här bilden vore det att förstöra en utmärkt, dokumentär bild. Som jag ser det.

Svar från mombasa 2023-06-06 17:17

Hej och tack. (Jag kommenterar lite mer i ett meddelande.)
Det vi nog missar lite grann i uppståndelsen om AI-genererade bilder och AI-förbättrade är att det helst ska finnas en ekonomi i det hela. Naturbilder, allmängiltiga snyggbilder, förbättrade porträtt med mera lär vi nog få se en del av. Och det är nog som du skriver att mycket av charmen med bilder av typ den här är just det ofullkomliga, att man kan se fotografiets brister i flera plan. För mig är den här bilden viktig och kanske några till.
Allt gott
Gunnar S

2023-06-08 20:58   Lars-Gunnar Nyqvist

Du lyfter bl a fram det som senare i livet blev så uppenbart. Prioriteringen av fotomotiv eller vad man skulle kunna kalla det.

Det dåliga fotot som inte ens hade skärpa blev efter några årtionden en foto pärla. Enda bilden jag själv tog av farmor, farfar etc.

Struntbilden i övrigt men som visade hur vägen gick innan man ledde om den. Där jag cyklade som barn.

Lampan i taket... Som du nämnde. Har faktiskt egna bilder från pojkrummet. Har minnen från varenda sak. Från luftgeväret på väggen till det uppnålade mittuppslaget från MC Nytt. Då förstod jag... Eller gjorde jag det?

Men vete fasiken om jag ens idag förstår vilka bilder jag borde ta. För att se om 10 år.. typ

//LGN

Svar från mombasa 2023-06-09 12:51

Intressanta tankar och reflektioner. Hur läser vi, tolkar och förstår bilder i många plan. Struntbilder tycker jag är ett bra ord för just den här typen av bilder. Jag gillar din "definition".
/Gunnar S