Sjuttiotalserfarenheter

Det var det där med kollektiv och kollektivt boende. Vi brukar träffas några stycken som under några år delade på ett dragigt hus med kakelugnar, kaminer, innanfönster och fönstervadd. Torrmugg under trappan. Rinnande vatten som frös. Vedhuggning. Potatisland.

(Soppåsen står ordentligt utställd på trappen. Hoppas nån bär bort den till tunnan innan räv och kråka tar hand om den .)

Kollektiv? Tja, ett sätt att lösa bostadsfrågan. Var det inte ett hus så var det någon som hyrde en stor lägenhet som snabbt fylldes med vänner som flyttade in. Ibland något påminnande om en studentkorridor, ibland något som i vissa stunder nog kunde påminna om tidens vulgärbild av något som inte följde normen.
   Vad gjorde vi? Mycket kretsade runt musik. Musikställen och organiserandet. Startade skivbolag. Spelade i olika grupper. Det var grupp 8 i den kvinnliga delen av kollektivet. Det var manifestationer, men förvånansvärt lite pamflettvänster. Det var det alternativa som gällde. Att det gick att göra saker på ett annorlunda sätt och att det gick att göra själv. Det giftigaste som förekom var nog rödvin och nikotin.
   Och mycket färgdia, Kodachrome mestadels noterade jag i ögonvrån när vi sågs i lördags för årets träff och, inte helt otippat, en laddad projektor dök upp.