Lite mer om digitalt och andra tankar.
Att det är roligare att fotografera med film än med digital sensor är väl knappast någon nyhet. Att det nog i mycket har att göra med den förväntning som uppstår i just väntandet och när man sedan ser resultatet, det analoga fotografiets inneboende essens. Digitalt foto är något mer av omedelbar behovstillfredställelse. Och att film har blivit en bristvara. Si, det är di där ungdomarna. Det är trösterikt, för med ökat bildintresse ökar nog också förståelsen och kunskapen om bild, hur bild läses av olika mottagare, ja hela det där tjatet om bildanalys och bildspråk.
Analogt fotografi är helt enkelt roligare. Men digitalt aningen snabbare. Inte jämnt. Digitala bilder kan ju som bekant ligga och mogna länge i mapparna innan det är dags att släppa ut dem.
Men är den analoga bildkvaliteten högre än den digitala? Tveksamt och är kanske en fråga som handlar om mer än skärpa, dynamiskt omfång, färgtrogenhet med flera parametrar som kan kopplas till filmen visavi sensorns förmåga. En fråga som kanske borde handla mer om den tekniska överbyggnaden som hjälpmedel i gestaltningen, där syftet med fotografi är just gestaltning och mindre av beundran inför tekniska möjligheter.
Går det för övrigt att åstadkomma samma intryck som ett analogt fotografi med den digitala tekniken. Jag tror det men det är inte alldeles enkelt, det vet var och en som provat. (Bland det knepigaste är att skruva till en rimlig och trovärdig oskärpa. Eller hur?)
En annan grej med dagens vurm för det analoga är att efter filmframkallningen, som helst bör ske hemma på diskbänken, men inte sällan ombesörjs av närmaste fotolabb, scannas bilden in i den digitala världen och en del av det analoga fotavtrycket försvinner.
De händer då och då att jag tar en sväng förbi orangeriet i Botaniska trädgården. Det är inte öppet jämnt men kommer jag in blir det ofta några bilder, inte sällan med Gunnar Smolianskys Waldemarsudde-bilder strax bakom bakhuvudets inspirationshorisont.
Det finns flera dimensioner av fotografi. Både det som skapas och det som upplevs.
Mest saknar jag nog det organiska slutarljudet av 1/15- dels sekunden från min gamla Nikon F.
I övrigt menar jag att den digitala tekniken är svårslagen. Och någon återvändo till Tri-X, D-76 och Agfa Brovira skönjes därför inte på min horisont….
Allt gott/per-erik
Ha det gott
Gunnar S
/B
Ps. Fin bild förresten!
/gunnar S
Det är väl därför som kidsen köper upp all film... :-)
Varför kidsen tycker film är roligare, om de nu gör det, vore intressant att ta reda på. Är inte i den yrkesrollen längre att jag kan direktintervjua några ungdomar.
/Gunnar S
Visst finns det de som tycker att filmfotografering är roligare än digitalt men att påstå att det är allmänt så är helt uppåt väggarna.
Du tycker att den senaste Volvon transporterar dig så mycket bättre, att du alls inte förstår att det kan vara någon charm med en veteranbil.
Förvisso är det så att vi alla är lite olika, men här en länk till lite fotografisk charm i sammanhanget:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/fotografisk-gladje.htm
När jag hade skaffat mig min första digitala kamera år 2000, en Fujifilm med 800K pixlar, så minns jag hur otroligt roligt jag tyckte att det var att kunna se bilden på en gång. Och kunna skicka den elektroniskt till andra. Fantastiskt kul. Och på den vägen är det. Nu är jag passionerad vad gäller fotografi och älskar det faktum att jag kan ta tekniskt högkvalitativa bilder och dessutom fixa till dem i mörkrum på ett sätt som endast erfarna och kunniga personer kunde gör på filmtiden. Om det är bilden som räknas är det digitala svårslaget tycker jag. Bilder är det roligaste!
PS. Fint fotat av exet – man ser hennes fotografiska glädje i dina bilder!
Det finns områden där filmbaserad fotografi har ett starkare och bättre fotografiskt uttryck, men det tar vi någon annan gång.... :-)
Jag älskar ju mycket fotografi som är just skapad på film och dessutom tycker jag om det estetiska uttrycket som film har. Det digitala är oftast för rent och kliniskt för min smak så jag kör mina filer genom nån filmpreset nästan jämt. Tycker att jag erhåller det bästa från bägge världarna på det sättet.
Och ja, jag kan tänka mig att du har rätt om att film ibland kan ha starkare och bättre uttryck. En annan gång då…
/Gunnar S
Jag ser inga motsättningar i detta, har jag missat något?
....
Glömde nästan bort att mobiltelefonen är bra den också.
I vilket fall som helst, kul läsning Gunnar!
MVH J O
Kul att du gillade inlägget.
/Gunnar S
Hade aldrig möjlighet att prova det analoga fullt ut... ja jag knäppte några bilder och något labb gjorde resten. Allt var fel... men jag kommer ihåg att det var någonstans då jag fastnade för fotografi och drömde att få möjlighet att ta del av den magin...
Du har rätt i att det digitala ger annorlunda känslor, men fortfarande en slags magi kan man hitta ;-)
Hälsningar Halina
Kul att du gillade inlägget. Det finns så mycket åsikter om analogt och digitalt. man önskar ibland att någon kunde bringa lite reda i diskussionen.
Men jag saknar inte den analoga tiden. Magin i mörkrummet försvann snabbt när arbetet i dunkelkammaren blev repetition där de ofta kom att handla om att inte slarva, mindre om att vara kreativ.
/hälsn Gunnar S