Opponent
Jag brukar då och då ta en sväng upp till universitetshuset för att testa objektiv, inställningar i kameran och material för kommande efterbearbetningar. Där finns en del gipser som är fina, och lättillgängliga, ljuset är vackert men lite knepigt och det är dessutom en väldigt högtidlig miljö. Inte bara Torilds ”Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större” över ingången till aulan utan hela miljön fylld av historiens vingslag. O, gamla klang och jubeltid...och sånt där. Det är där nånstans som den där tanken dyker upp, inte så konstigt en gråfuktig dag sent i november, vid den här tiden åkte vi tefat i backen nedanför efter skolan, det där med klimat och väder och att det finns en hel del forskare som tycker annorlunda än rådande konsensus. Hur många forskare i klimat, väder och närliggande ämnen finns det i en befolkning som nyss passerade åtta miljarder? Hur många av dessa uttryckt i procent tycker annorlunda? Femtio, tio, en procent? Siffror på det. Det andra är, all vetenskap bygger på oppositionen som prövning av utsagor, teorier, hypoteser. Minsta doktorsavhandling utsätts för en opponent. Det finns och ska finnas en opposition och ett ifrågasättande. Det är en inte oviktig del av empirisk forsknings natur. Hela universitetsbyggnaden är som impregnerad med detta. Alla köper inte det...
Det om detta. Objektivtestningen går så där. Resultatet blir under förväntan framförallt med 12/2.0 men även testet av det betydligt vassare 23/1.4 visar inte superresultat. Jag och den imaginära opponenten i bakhuvudet ser samma resultat. Opponenten ger med tvekan godkänt. Jag vet att 23:an är superbra, här gäller konsensus som opponenten vägrar ta till sig. Därför måste jag undersöka resultatet en gång till och i den undersökningen kommer nya fakta fram. Det som hänger på min näsa. Jag skaffade nya glasögon förra veckan. Där fanns orsaken. Höger öga i sökaren, EVF och "microprismor" i kombination med en felaktigt inställd dioptriväljare. Då blir det som det blir. Opponenten hade inte undersökt saken riktigt och det tog en stund innan jag kunde övertyga denne. Och ett nytt test nästa vecka.
Ja, så där kan man få dagarna att gå.
Problemet består i att forskning aldrig - aldrig någonsin, är en majoritetsomröstning.
Bara några få forskare mot tusen andra gör att de tusens påstående befinner sig på hypotesstadiet. Minsta titt i ämnen som vetenskapsteori och vetenskapshistoria, ger vid handen att det många gånger har varit de få mot de många - och de få har i slutändan visat sig ha rätt.
Att många forskare är för en teori, medan ett mindre antal är emot, kan därför aldrig vara ett argument i en debatt. Ändå är det just det vi ser i dagens klimatdebatt - och det så massivt att det leder till tvärsäkra men ur luften gripna påståenden om en vetenskaplig konsensus i frågan.
Opponenter är bra - det skall vi ha!
Det har för övrigt inte hållits någon omröstning vare sig en heliocentrisk världsbild (lite oklart om just den frågan), kontinentaldriften, gravitationen, termodynamikens andra sats eller huruvida svarthättans vingprofil har ändrats under de senaste trettio åren eller vad det nu vara månde. Forskningsresultaten i kombination med teorierna har övertygat.
Så vem ska man tro på? Klimatforskare eller en kulturgeograf? ( Kul att du högg en halvtimme efter publiceringen. Apropos det där med att sitta på baken framför datorn :-)
Det var en utvikning. Men det finns kanske fler som läser det här svaret.
Det är den utspridda uppfattningen om att flest antal forskare vinner, och det falska påståendet om konsensus i forskarvärlden (som inte ens går ihop inbördes) som jag har uttalat mig om ovan, plus en del okontroversiella vetenskapsteoretiska fakta - vilket var och en kan försäkra sig om i klartext här ovan.
Du för in en sådan massa andra saker, att jag undrar om du inte rent av vill flytta fokus?
Det hela var bara en reflexion - men jag var nog dum som gjorde den. Jag blev väl inspirerad av det du skrev om opponenten.
Och visst har du rätt i att det många gånger har varit de få mot de många. För femtio-sextio år sedan var det få forskare som beskrev konsekvenserna med fossila bränslen och höjd koldioxidhalt i atmosfären, men de övertygade och nu råder konsensus i den frågan.
I ett hörn av huset börjar ju doktoranden sin vandring mot opponentens insats vid disputationen genom att fysiskt spika sin avhandling till allas granskning. I varje fall gjorde jag det för många herrans år sedan nu.
Vet inte om denna ritual är kvar (kanske decentraliserad eller digitaliserad?)
Härliga tider och ritualer.
/Gunnar S
Vid närmare eftertanke fanns det eller finns det ytterligare en faktor som spökade i skärpeproblemet. Återkommer om det.
Bloggens huvudtema, en kameras tillkortakommande vad gäller skärpeinställning ska jag återkomma till.