Stora antika grejer
650Mb är rätt mycket kan man tycka. Eller man tyckte så en gång i tiden.
Så mycket att liknelsen av bokhyllor och hyllmetrar var passande. På den tiden alltså. Innan antal fotbollsplaner blev ett vanligt sätt att ange storlek. Fast hyllmetrar var nog bättre i det här fallet.
Det hände att jag plåtade såna här grejer, och ibland fick man rita lite också. På åttiotalet jobbade jag en del med produktfoto, en ganska lukrativ bransch på den tiden och med en liten trygg kundkrets blev det om inte snurr på verksamheten så åtminstone ett inte oävet tillskott till hushållskassan. Just den här grejen var rejält stor och i företagets ögon dessutom synnerligen märkvärdig. Robust till sin utformning är en underdrift. Och dyr. Nu har jag som de flesta en liten ask på bordet med ett tiotal usb-minnen på allt mellan 8 och 32 Gb. Lite oklart hur många. Och ett par tre fyra externa diskar på ett antal Tb Har utvecklingen rört på sig eller?
Det var mycket hyssch och pyssch inför fotograferingen. Jag tog bilderna med en Nikon F ett enkelt stativ och Ektachrome, med mer eller mindre befintligt ljus i företagets fikarum. Det var bråttom, hemligt och ett hemlån till ateljén var fullkomligt uteslutet. Det var dessutom svårt att hitta en hand som föll företaget i smak. Det skulle helst vara en erfaren hand, alltså som utstrålade erfarenhet tyckte de. Och där hade kulören på nagellacket en stor betydelse. Nu råkade det passligt nog finnas en sån hand i företagets grannskap som blixtinkallades och omålades omedelbart i rätt kulör.
Som sagt, det har runnit en del under broarna sen dess.
(En viss moiré i bilderna beror på scanner vs bildraster men jag är lat och låter det passera.)
1988 hade vi sån lagring på mitt jobb, stadsarkitektkontoret i Norrköping. Men det var nog på band, inte skiva. Varje dag innan stängningsdags togs en ny backup och förflyttades till brandklassat kassaskåp i annan byggnad.
Så pajade systemet. Allt som byggts upp under ett par tre år försvann. Men vi hade ju backupen! Trodde jag. Det visade sig att backupen startat som den skulle, men stängt av då programmet underkände nån fil. Det lilla som fanns på bandet räckte inte alls.
På stadsingenjörskontoret tittade dom undrande på oss. Självklart måste man ha stoppur och mäta upp att backupen tagit rätt tid! Sa dom. Jag kollade på dataräddning, men det skulle vara svindyrt och osäkert. Vi startade om på ny kula.
AI underkände alltså! :)
/B
När man regelbundet tar backup vid dagens slut, så skall man ju inte behöva sitta och vänta långa tider. Då måste det finnas en funktion enligt; "slutför överföringen what so ever", allt annat är programfel.
/Gunnar S
/Gunnar S
/Gunnar S
Jag undrar hur man ler om oss om några år! :)
/B
/Gunnar S