Krax, krax, Gunnar!

Jag undrar om dom som bor i Uppsala håller med om den saken? Dom kanske rent av tycker att dom flesta av de gånga åren har varit kalla? Det underliga med klimatalarmismen och deras förespråkare, är att när man går ut i den faktiska verkligheten och kollar – ja då stämmer inte påståendena. Två enkla exempel ur egen fatabur:

Vid min sommarvilla på Åland har jag märken i fasta berget rörande medelvattenståndet under mitten av 1950-talet. När jag i dag gör en mätserie finner jag att den relativa vattenytan (den gentemot det fasta berget alltså) har sjunkit 23-24 centimeter. Detta motsvaras tämligen precis av den genomsnittlig landhöjningen. Den faktiska havsytan ligger alltså still de senaste 65 åren. Vart tog dom metervis höjningarna vägen - dom som alltså orsakades av den ständigt ökande temperaturen? Dom kanske finns någon annanstans, i framtiden – i spågubbarnas och spågummornas fantasi.

I Drottningholms slottspark här i Stockholm finns ett nyligen gjort snitt av en ca 300 år gammal ek. Här visas tydligt årsringar. Enligt gängse träd-dendrologi är det ju så att varma näringsrika år ger en bred årsring, medan kalla och magra år ger en smal.
Då finner vi här att 1700-talet var mycket varmt, breda årsringar - speciellt slutet. Vid mitten av 1800-talet, när det enligt Svante Arrhenius växthusteori borde börja bli ännu varmare till följd av den begynnande industrialismens utsläpp av växthusgaser, då börjar det istället bli kallare och magrare – smala årsringar. Sedan under 1900-talet är det smala årsringar nästan hela vägen. Svala år alltså – tvärs emot växthusteorin.
Ja, jag vet – jag år en obehaglig typ som inte nöjer mig med andra, tredje och fjärdehandsuppgifter. Jag går ut och kollar med egna ögon i den fysiska verkligheten. Redan som ung doktorand i geografi sade vi till varandra: ”Om inte verkligheten och kartan överensstämmer, då gäller verkligheten”.

Välkomna till Drottningholm för att titta på eken! Den ligger utomhus i början av parken under en skyddande skiva plexiglas.

Hej - Uppsala "urban heat island effect"? Hälsar NL

Eftersom Uppsala Nya Tidningssida är låst och jag tror inte att ni är prenumeranter på den så skickade jag alltså underlaget, till tidningsartikeln.
https://www.geo.uu.se/nyheter/?tarContentId=976284
Peter H. På båda sidor om Ålands hav kan vi notera att landhöjningen och havsvattenhöjningen går i par. Detta kan vi kanske tacka vår lyckliga stjärna för. Så gör det däremot inte i Nordingrå. I Nordingrå tycks havsvattennivån sjunka efter som landhöjningen är större. I Smugehuk är landhöjningen så liten, 0,8mm/år att havsvattennivåhöjningen blir synlig.
Din observation är så lokal att den saknar relevans, förutsatt att du inte sätter in den i hela Östersjöns havsnivåförhållande. Dessutom är den faktiska havsytan något som inte ligger still eftersom vi hela tiden har att ta hänsyn till både hög och lågvattenstånde som beror på allt från ebb och flod, till olika väderhändelser. Det är inte alltid det räcker med att gå ut och se med egna ögon så att säga.

Björn. Vi får väl anta att det fins något slags samband mellan att det är ett köldrekord på Antarktis samtidigt som det är varmare i Mellansverige. Det är väl egentligen rätt bra att det är kallt på Antarktis. Och vi Uppsalabor kommer nog inte drabbas så mycket av att vi nu är ett varmtempererat klimat. Nu kommer ju temperaturhöjningen i Skandinavien och Arktis vara högre än söderut om jag förstått IPCCs rapporter. Och att man bygger det på prognosmodeller. Man tar alltså inte enbart hänsyn till tidigare observationer som inte är så bra verktyg för att tala om hur det ska bli i framtiden, vilket låter rätt rimligt i mina öron.
Klimatforskningen har kommit så långt att klimatförändringen är odiskutabel(IPPC m.fl.) Det har vi att förhålla oss till i smått som stort. Allt från samhällsplanering till insikten att den egna täppan får bli lite blygsammare. De senaste somrarnas juli-regn har inte räckt till.