Om två experiment varje fotograf någon gång bör göra

Att 50 mm full frame skulle motsvara ögats ”brännvidd” är en odlad myt. Lite oklart varför. Det är nu ganska enkelt att undersöka varför det inte är så. Enklast görs laborationen med ett zoomobjektiv, men har man bara fasta så går det bra det också. Eftersom vi får anta att du har två ögon så går det enkelt. Har du av en eller annan anledning bara ett tar det lite längre tid och kräver lite mer minneskapacitet. Men det går det också.¹ 
   Sikta mot ett motiv och titta växelvis med det ena ögat i sökaren och det andra utanför kameran. Zooma långsamt in och när du uppfattar att utsnittet i det kameralösa ögat motsvarar det ögat som är i kamerans sökare har du hittat ögats brännvidd. Kontrollera på objektivets brännviddsskala. Förvånad? 

   Nu finns det en invändning mot detta. Eftersom ögat inte är en kamera i vanlig bemärkelse, ögat ser och tolkar verkligheten på ett helt annat och mer sofistikerat sätt, både i skärpa, färgseende och ögats förmåga att scanna av verkligheten, de så kallade saccadiska ögonrörelserna.  Ögat har två sätt att se. Med hjälp av tappar eller stavar, ögats och näthinnans ljuskänsliga receptorer (citat: Stavar och tappar är sinnesceller som fungerar som receptorer för ljus och färg. Stavarna är mest ljuskänsliga och används i mörker, men kan inte skilja på olika färger. Tapparna är mest färgkänsliga och används när ljuset är bra. Stavarna ligger i näthinnans yttre kanter, medan tapparna finns i gula fläcken). Det här innebär också att den information som ögat levererar till hjärnan värderas olika. Stavarnas information kommer att ge dig information om var i rummet du befinner dig medans tapparnas information ger information om vad du för just detta tillfälle ser. Hur evolutionen ”tänkte” här är en intressant fråga. För vi tittar naturligtvis inte på en punkt bara. Ögat söker av verkligheten, scannar av den, de saccadiska ögonrörelserna. Något man studerat inom så vitt skilda områden som trafikforskning såväl  som reklamforskning. Hur ögat läser av verkligheten, och hur ögat läser av komplexa bilder. Och av den informationen, skapar hjärnan en bild som skulle kunna motsvara ett utsnitt på 50mm FF? Det ser ofta ut så, men ett utsnitt motsvarande 35 mm eller ändå mindre kan, beroende på motiv och bildens komplexitet också uppfattas som ett ögats brännvidd.  Det varierar förmodligen dessutom mellan olika personer.  

Ett annat experiment som är lätt att göra är att undersöka var gränsen mellan tapparnas och stavarna går. Det är naturligtvis en glidande övergång men experimentet visar på att det hjärnan och korttidsminnet spelar en viss roll i vårt seende. Du kan göra den här övningen sittande. Titta på ett föremål med tydlig färg och kontrast. Vrid huvudet långsamt åt ett annat håll och försök att hålla blicken riktad rakt fram, lås ögonen så att säga. (Ja, de saccadiska rörelserna jobbar hårt.) Det märkliga är att fast du vridit huvudet såpass långt att du lämnat tapparnas informationsfokus så ser du och upplever fortfarande färgen. Fast stavarna som nu arbetar inte kan uppfatta färg. Vad är det som händer? 1. Det kan vara så att ögats saccadiska microrörelser tjuvtittar lite då och då eller 2. Att hjärnans kortttidsminne kommer ihåg färgen även fast tapparna inte ”ser” längre. Ja, perceptionspsykologi är i sanning fascinerande.
Och slutligen: Ett fotografi är en bild. Och en bild är en bild. En bild är inte en sanning. En bild är en tolkning. En avbild.

^1. (Om du har APS-C eller ett annat sensorformat får du såklart räkna om  din brännvidd till FF.)

2021-06-19 20:16   Håkan Eklund

Intressant!
- hawk

2021-06-19 20:53   Wolfgang

Du har säkert rätt!
Dock rent matematiskt så bestämdes normalbrännvidden av negativets diagonal, dvs omkring 43 mm. Dock på den gamla tiden kunde man få bäst skärpa i ett objektiv närmare 50 mm. Och eftersom 50 är ett jämt tal, så blev alla normalobjektiv 50 mm, vilket dock inte stämmer helt med det vad ögat ser.
Nu har jag precis gjort en optisk test med min Nikon Z6 och Z-zoomen 24-70 mm, och det märkliga är att jag får en överensstämmelse med ögat på omkring 60 mm, vilket förvånar mig. Mvh Wolfgang

Svar från mombasa 2021-06-19 23:47

Hej. Ja det är ju det som är det lite roliga, att man bestämmer normalens efter negativets diagonal. För det ät ju ingen gudomlig regel som säger 43 mm. Det är väl som väldigt ofta. Det blev som det blev…
När jag gör försöket med brännvidd hamnar jag på 70-75 mm. Vilket antagligen visar det vi redan vet, att det individuella ögat uppfattar verklighet på sitt eget sätt.
Ha det gott
Gunnar S

2021-08-19 23:12   Måns H

Intressant detta! Tar lite tid att smälta. Och jag vill göra om experimenten i dagsljus.

2021-08-20 23:26   Måns H

Gjorde test 1. Det utföll olika beroende på kamerahus. Med gamla Pentax S1 (sökarprestanda okända) stämde 55mm objektivet. Bilden i sökaren blev ett utsnitt av vad jag såg med vänstra ögat. Med K3 II som har sökarförstoring 0,92 stämde 50mm (motsvarande 75 mm på FF) på liknande sätt. Med FF-kamerna K-1, 0,70 sökarförstoring, stämde 77 mm objektivet.

Test 2 utföll precis som du skriver.