Om du drar ett kort ur kortlek, noterar vad du fick, stoppar tillbaka kortet i leken, blandar leken ordentligt igen och så gör om det, sammanlagt fem gånger så kan du konstatera att du dragit en högst osannolik kombination, det är mindre än en chans på 380 miljoner att du skulle dra just den kombinationen. Du kan göra om det flera gånger, och oavsett vilken kombination du drar är den extremt osannolik, mindre än en chans på 380 miljoner att du skulle dra just den kombinationen. Man kan spekulera ett helt liv på funderingar av vad som styrt till just den osannolika kombinationen. Men inte efteråt.
För mig är det ungefär samma sak att 50 år efter att en fotograf blivit världskändis och figurerat med bilder i ungefär vartenda internationellt magasin som finns dra en av hans bilder och djupanalysera orsakerna till varför detta är en så fantastisk bild - den ÄR ju redan känd och berömd. Jag är inte alls säker på att exakt den här bilden fått varken uppmärksamhet eller din analys om den tagits av en okänd amatörfotograf.
Med det menar jag INTE att Kary Lasch´s bilder inte är värda hans berömmelse, berömmelsen tror jag är resultatet av flera decenniers arbete med fotografi av hög klass och med många olika genomarbetade teman. Jag tror mig förstå Gun-Ingers kommentar och tycker som hon - är det något så speciellt med just denna bild som liksom innehåller den generella förklaringen till varför Kary Lasch blev så berömd? Det tycker inte jag, och det tror inte jag Gun-Inger tycker heller. Att plocka fram gamla bilder av tidigare internationellt kända fotografer, oavsett dom heter Kary H Lasch, HCB eller något annat och tänka att så ska fotografi göras tror inte jag leder till nya bra bilder, det leder till kopior av gamla bilder eller gamla bildstilar. En annan sak är att man (jag, du, alla) kan lära sig massor av att faktiskt studera gamla bilder och gamla fotografer. Men det tror jag handlar om att försöka förstå varför de valt den teknik de gjort, vad de ville berätta och vilket arbetssätt dom haft och hur publiken, betraktarna och kunderna fungerade då - inte för att lära sig hur bilder SKA eller BORDE se ut nu och i morgon.
Många vänliga hälsningar/ Björn T

Jag är inte säker på att jag riktigt förstår vad du menar med pluspoäng. Men om man skulle koka ner idén om gatufoto till dess kärna så är det ett förhållningssätt som handlar om att vara öppen för att bilder kan uppstå närsomhelst och i oändliga kombinationer. Du vet heller aldrig i förväg hur nästa bild kommer att se ut.

Utifrån det perspektivet så uppfyller Kary Lashs bild kriteriet för att vara ett gatufoto, som du säger.