Den banala ondskan
Om man uttrycker tanken att vi inte får glömma nazismens illdåd, någonsin, så kan man veta att lika säkert som amen i kyrkan kommer en replik som att "man får inte glömma allt som Lenin och Stalin stod för också". Och det är väl knappast nån som heller gör det. Glömmer alltså. Det finns något pubertalt över såna repliker, "Asså de va ju inte ba vi". Men låt oss tala om förintelsen i nu.
Och jag visar en bild från Therezienstadt, kommendantens kontor. Och tänker på den banala ondskan. (Läs gärna Hanna Arendts reportage från Eichmann-rättegången.) Therezienstadt var inte ett förintelseläger. Det var ett koncentrationsläger och fängelse inrättat som en uppsamlingsstation och genomgångsläger för vidare deportation till förintelselägren i öst, Auschwitz, Treblinka, Maly Trostenets och många andra. Ett sällsynt obehagligt faktum är att nazisterna utnyttjade Therezienstadt som ett föredöme i propagandasyfte. Och att de som såg propagandan inte tänkte tanken, varför ska dessa judar bo här i ett ghetto, för dagen uppsnyggat och blomsterprytt. Och inte i sina egna hem?
Läs mer om Therezienstadt här.
Sedan slutet av 1960-talet bildar vänsterfolk bestående av massmediala personer, politiker och kulturfolk, en slags nomenklatura som sätter agendan för hur debatt skall föras i Sverige, för vad som får sägas och inte sägas - och så vidare... Den börjar förlora greppet nu, och det är därför som sådant folk i dag är så aktiva och upprörda.
Eftersom det finns klara ideologiska kopplingar mellan denna nomenklatura i Sverige och mördarregimen i dåvarande Sovjetunionen, vill man tona ner förbrytelserna på det hållet, och tona upp Nazisternas (fastän det är svårt att tona upp den absoluta ondskan). När nuvarande partiledaren för Vänsterpartiet gick med i sitt parti, hette det ännu Vänsterpartiet Kommunisterna.
På grund av dessa förhållanden finns det ett ständigt behov av att påpeka att Kommunisternas brottsregister är av samma dignitet som nazisternas.
Det där med "pubertalt" verkar vara en favoritklassning i dina texter. Jag tycker att det inte är det minsta pubertalt att påtala något som närmast liknar intellektuell svindel.
Annars håller jag tillfullo med det du säger.
Sen tycker jag att ordet pubertal ligger rätt skönt på tungan. Det är lättare att säga än tonårig skylla ifrån sig-strategi. Skämt åsido. Men man måste inte nämna två olyckor samtidigt för att det ska vara rätt. Man måste inte prata om skallskador bara för att det är benet som är brutet. Om du förstår den något långsökta liknelsen.
Folk i gemen tycker att kommunister och nazister är lika goda kålsupare - ondska som ondska. Som jag nämnde så hette Vänsterpartiet ganska nyligen Vänsterpartiet kommunisterna. Förställ dig att det vid samma tid hade funnits ett parti som hette Högerpartiet nazisterna. Det låter helt absurt - men det är nog inte det. Det är samma extremism i var sin ände av skalan. Tror du att ett parti som nyligen hade gått under namnet Högerpartiet nazisterna skulle kunna vara verksamt inom svensk politik - oavsett hur mycket man tog avstånd? Knappast - men Vänsterpartiet kan (eftersom man tillhör nomenklaturan).
Det är nu heller inte omöjligt att partier på högerkanten i en framtid kommer att orientera sig mer mot mitten. med lite avbön över alltför intima kontakter med nynazistiska och olika fascistiska rörelser både historiskt och i nutid. Man kan ju alltid hoppas, eller hur?
Vad det gäller begreppet "nomenklatura" så avses en gruppering i ett samhälle som håller det skrivna, talade, och överhuvudtaget förmedlade ordet (uttrycket) i sin hand. I en västerländsk rättsstat använder man en sådan position till att sätta sig på demokratin. Redan Wilhelm Moberg konstaterade på 1950-talet att det råder demokratur i Sverige - alla demokratins formalia på plats, men en annan bild om man skrapar lite.
Och just därför är det så oerhört viktigt att komma ihåg vad som hänt, vad som kan hända igen och att vi slutligen aldrig någonsin kommer ifrån vårt personliga ansvar för vad vi gör. Eller inte gör. / Björn T
Ha det gott!
Gunnar S