Yellow Mountains
Gula bergen är ett av de mest berömda och vackraste bergsområdena i Kina. Det togs upp som världsarv av UNESCO 1990.
Jag som alltid trott att Yellow Montains var gula. Om man bortser från att höstfärgerna började infinna sig med lite nyanser i gult och rött så var det inte speciellt gula dessa berg.
Fast det är förstås inte så konstigt eftersom de inte fått sitt namn av färgen på bergen utan efter den Gula kejsaren, Huang-Di (747 e.Kr). Han anses vara stamfader till Han-kineserna. Det sägs att han bodde i området och samlade och förädlade växter till värdefulla mediciner och blev där en övernaturlig varelse. Han ska ha hittat hemligheten med att bli odödlig och därefter steg upp till himmelen. Legend säger att han finns kvar uppe i dessa berg. Kan så vara för nog känns det lite som om man är nära himmlen här.
Fast nu går jag händelserna i förväg. Vi ska övernatta uppe i Gula bergen och eftersom det inte finns bilväg dit upp och ingen har vare dig lust eller ork att släpa runt på resväskor där uppe så får vi mot en liten avgift lämna vårt bagage på ett hotell nere i stan. Det vi behöver för natten packas i en liten ryggsäck. Några privatbilar får inte köra upp till linbanan eftersom där inte finns några parkeringsmöjligheter. Men kineserena är välorganiserade, det finns skyttelbussar som går med jämna mellanrum upp till berget. Vi får en vindlande och svindlande busstur upp till linbanan och en bra bit upp på bergen.
Där har vi tur för det är nästan ingen kö, kan bero på att det stora nationaldagsfirandet och folks ledighet börjar först nästa dag. Linbanan tar 10 minuter och den är 2 km lång.
Kineserna har två veckors ledighet per år, en vecka vid deras nyår och en vecka på hösten då det är nationaldag. Dessa två veckor kallas för "De gyllene veckorna". Problemet är att då är nästan alla lediga samtidig och passar på att resa.
Området här uppe är enormt stort och på de två dagarna vi har på oss så får man välja ut vilka sträckor man vill gå, för allt hinner och orkar man inte se. Det finns uppskattningsvis 60 000 trappsteg och en hel del iordninggjorda gångvägar.
Dessutom så byggs det ständigt nya gångvägar. Långt borta på bergväggen syns några gröna linjer.
När jag zoomar in så syns det att det är nya gångvägar som byggs på bergssidorna.
Att det fanns massor av trappor fick jag smärtsam uppleva. Vi var ju uppe på ett berg och det här berget är inten platt. Det var trappor uppför och trappor nedför hela tiden. Jag opererade menisken i knät i januari och trodde att jag tränat upp knät tillräckligt för trappgående. Trapporna uppför var mest jobbiga för flåset, men nedför tog rejält på knät. Fast nu efter den här intensivträningen borde jag ha fått mer muskler i det knät också. Vandringen från linbanan till hotelet var på tre timmar, så innan vi var där hade jag ganska ont.
Ibland är trappstegen nästan obefintliga och bara uthuggna som spår i berget. Säkrast då att ta till alla fyra. Strax bakom tjejens fötter ser man de uthuggna stegen. Var lite svårt att fota här, var tvungen att hålla fast mig med minst en hand.
Gångvägarna slingrar sig fram bland olika formationer.
Högt uppe på en klippa sitter en apa och spanar. "Monkey Watching the Sea" kallas den. Det finns en legend eller berättelse om de flesta formationer, den om den här lyder så här: Det var en gång en apa och en vacker flicka, flickan var mycket vacker och naturligtvis blev apan förälskad i henne. Apan hade bott uppe i bergen i tusentals år och övat upp sina övernaturliga färdigheter och kunde förvandla sig till olika skepnader. Nu förvandlade apan sig till en stilig och rik ung man och bad flickans föräldrar om att få stanna över natten i deras hem.
Flickans föräldrar tyckte att han var snäll och trevlig och sa ja. Efter middagen förklarade han sin kärlek och friade, han fick ja. Men efter bröllopet drack han sig berusad och hans verkliga jag avslöjades för flickan, hon blev rädd och lämnade honom. Det tog apan så hårt att han satte sig på en klippa i Gula bergen med blicken mot flickans hem. Där satt han tills han förstenades och där sitter han än.
Det växer många vackra tallar uppe i bergen, många av dem har fått namn också. Den här tallen som är ungefär 700 år gammal kallas för Black Tiger Pine. Någon lär ha sett en svart tiger i tallens topp och därför fick den det namnet.
En det tallar klamrar sig fast i berget och ser ut att ha rötterna inkilade i en spricka i berget.
Nyfiken som jag är så tar jag mig till högsta utkiksplatsen för att få se hur utsikten är därifrån.
Och nog var det mödan värd, svindlande utsikt.
Vi hade strålande solsken och vackert väder, lite synd egentligen för lite dimma och moln som omslutit och svävat omkring bergstopparna hade varit fint att få.
Som jag redan sagt så är det nationaldagsfirande på gång och i år är det extra speciellt med 70 års firande av maoismen.
Det övas för fullt inför firandet, tror att vissa är statister för de verkliga artisterna eftersom de låtsas hålla en mikrofon i handen. Men det spelas en hel del musik.
Magic Brush with a flower on the tip så kallas den här klippan som syns i framkanten, den med en liten tall på toppen.
Hittade även en gubbe med keps.
Unity pine som är 15,5 meter hög.
Vi traskar vidare och beundrar landskapet och alla dessa stenfornationer.
Så är vi äntligen vid hotellet.
Här skriver vi våra namn i "gästboken".
Problemet med att bygga här uppe är att allt måste bäras hit upp, och då menar jag ALLT. Små saker går att få upp till linbanestationern, men även det måste bäras därifrån. Såg hur dörrar och liknande kom med bärare. All mat som äts här uppe bärs, all tvätt bärs ner igen och allt bärs av små seniga och starka äldre män.
En del har valt ett lågprisalternativ och tältar, hoppas de har varna sovsäckar för det blir ganska kallt på natten här uppe.
Vill man lyxa till tältandet lite kan man hyra ett familjetält och ligga och titta på stjärnorna.
Efter lite vila drog vi iväg för att se solnedgången, mer trappor för atg komma till bästa utsiktspunkten.
Dags att krypa till kojs för väckarklockan ringer före fem, det är en bra bit att gå till platsen där man ser solen gå upp. Ska försöka gå dit även om det är en massa trappor.
Ser inte ut att vara så mycket att växa i men gör det ändå.
Mvh/Gunte..
På det här stället fick jag ta till lite extra krafter för att orka hänga med, men det var det värt.
Kändes ibland som om jag var på träningsläger. ;)
Otroliga berg.
/MA
Djurlivet är ganska klent, det finns djur speciellt apor men de håller till i skogarna där det inte kommer några turister.
Men de är otroliga på att bygga gångvägar i dessa, annars så otillgängliga berg.
Hade hoppats på dimma över bergen, men vädret var för vackert för det.
Varmt var det också.
Var inte sådan terräng att det gick att bygga linbana ända fram till hotellet. Finns tre olika varianter på linbanor i området men ingen går ända fram till något av hotellen. Man måste vandra.
Hälsningar Lena
Får nog göra dig besviken med soluppgångsbilder, förklaringen kommer i nästa inlägg.
Har lärt mig så mycket om Kina på dessa resor, så mycket jag inte visste.
Har länge önskat att få komma till Gula bergen och äntligen var jag där.
Trapporna var jobbiga, men som tur var så förstörde jag inget utan fick nog bra en rejäl träningsgenomgång. lite väl smärtsam kanske.
Toppen läsning om apan och annat om berget. Man förstår verkligen varför det blev världsarv.
MvH
Johnny
En helt fantastisk resa som jag är så tacksam för att ha fått göra.
Hoppas verkligen att den yngre generationen får möjlighet att resa och upptäcka världen.
Man lär sig så mycket i mötet med människor i andra länder, vänskapsband knyts och det tror jag är bra för världsfreden också. Dessutom är det fint att kunna byta kunskaper i diverse ämnen.
Hälsningar, Bjarne
Gillar du sten så är det en plats för dig. Det fanns det gott om.
Solnedgången med sitt speciella ljus var lite extra, men hela berget var en upplevelse.
Så stort och mäktigt.