Valross
Vår färd går vidare, nu söderut för resan går mot sitt slut men än har vi lite tid kvar. Vi möter en segelbåt med Amerikansk flagg.
Kommer så till Poolepynten på Prins Karls Forland, där ser vi att det finns lite valross. Gör oss i ordning för en landstigning. Valrosshanarna ligger i en skön gungig hög.
Sysslemannens hydda ser inbjudande ut.
Valrossarna är lika charmiga som de brukar vara. Stora kollosser som även är lite nyfikna på besökarna.
Lite smågruff i valrosshögen. Önskar att jag kunde få med lite ljud även här, de frustar och låter på en massa speciella sätt och doften från dem ska vi inte tala om.
Fler som tycker att doften blir lite för mycket.
Modiga tjejer
...och alla fotograferde
Utom en som var linslus...:)
och Oscar siktade uppåt.
Hoppas det här inte var rester efter tillagningen den förträffliga BBQ som vi fick när vi återvände till båten.
Alla var så hungringa så ingen hade tid att le mot kameran. Gott var det.
Mätt och belåten så kom leendet. Mr. Card från Nya Zeeland hade nog inte ätit färdigt ännu, sedan log även han.
Å så kartan
Upp till Longuerbyen kan du åka på egen hand och ta dig runt på de få vägar som de har, men ska du ut till havs så är det krångligt med tillstånd och liknande och då är nog det enda alternativet att åka med ett resebolag. Dessutom så vet de var de bästa ställena finns.
Vänligen
Maria
Svalbard och områdena runt Arktis har bara ett enda problem, man vill hela tiden tillbaka dit.