Ut i stora vida världen bär det av.
Blev lite fel i planeringen då den här resan bokades. Eftersom jag har gjort en liknande operation, som den som gjordes i februari, tyckte jag att det var lätt att räkna ut när allt skulle vara över och att jag var så att säga " fit for fight" igen. Räknade på fingrarna och insåg att i september så hade jag även tagit till lite marginal för extra träning.
Men jag hade inte räknat med att det var helt annorlunda nu. September kom och visserligen fick jag veta att allt nu var färdigläkt och att belastning var inga problem....om det nu inte var så att det i den här foten sitter en liten metallplatta fastskruvad med fyra skruv och som sitter där och skaver och stör. Det känns ungefär som om jag hade en tandläkarborr som försöker jobba sig ner i fotbladet. Kan inte påstå att det är behagligt och plattan ska opereras bort.
När??? Frågade jag min läkare och han förklarade att operationskön är lång...om tre månader ungefär.
Jaha, resan var bokad och vad gör man då. Åker ändå och gör det bästa av det. Fast för att komplicera tillvaron lite extra, så bara fyra dagar före avresa så lyckades jag att bryta en tå på den friska foten. Blev lite jämnvikt då, fick liksom halta på båda fötterna.
Själva flygresan var inget större problem och hjälpsamheten på flygplatserna går inte att klaga på.
Första stoppet på vår resa blev London City Airport. Inte för att det var mest praktiskt utan för att det inte klaffade med att få ett flyg direkt till Heathrow. Ska inte trötta er med en massa detaljer men bilresan på en och en halv timme genom morgonrusiga London kändes som en liten minisightseeing. Såg en massa välbekanta platser och byggnader och även nyheter sedan jag varit där i stan tidigare. Som den här linbanan som härstammar från OS Och kallas för Emirates Air Line den går över Themsen mellan stationerna Royal Docks och Greenwich Peninsula. Linbanan är 1,1 km lång och färden tar fem minuter i högtrafik men om man vill passa på att njuta lite av färden och se lite samtidigt är det lämpligt att välja att åka då det är lågtrafik för då tar turen 10 minuter.Blev en hel del rörelseoskärpa för även om det var köer i londontrafiken så rörde vi på oss.
Vi kom i alla fall fram till London Heathrow och kunde checka in till vårt flyg som nu skulle gå till Seoul i Sydkorea.Där borta ska vi få cheka in i dag.
Efter säkerhetskontroll och passkontroll så hinner vi koppla av i loungen. Där genom den här dörren, som ibland kallas för "Hemliga dörren", får vi gå in i dag. Känns lyxig att koppla av där inne och skålar för resans början med lite god champagne. Det sägs att den bästa är torr, kall och gratis. Kan bara instämma i det. Passar på att ta lite lunch här också för deras hamburgare är så goda.
På tal om service och hjälpsamhet så när de ser att jag har lite jobbigt att gå så blir jag erbjuden transport med rullstol till gaten. Känns skönt att få vila både ben och armar för det är långa sträckor att gå på Heathrow. Full rulle genom terminalbyggnaderna och snart är vi instalerade på våra platser och kan pusta ut ordentligt.
Efter 10 och en halv timme från London är det dags att börja kika ut och se hur det ser ut där vi ska landa. Där nere kan vi se den första anblicken av Sydkorea.
Vi ska strax landa på Incheon Airport i Sydkorea. Det är morgon här och dimmorna har inte lättat ännu.
Även här står det en rullstol och väntar på mig och jag slipper gå den långa vägen genom ankomsthallen och alla kontroller. Jag har min lilla kompaktkamera i knät och passar på att ta några bilder på vägen genom terminalbyggnaden. De blir inte så skarpa eftersom det går undan i svängarna och jag vet inte riktigt var det var tillåtet att fotografera men så här såg det ut.
Foten eländet får jag tydligen dras med tills i november och även kryckorna då.
Ringde nyss operationsplaneringen och det tar så lång tid. Att man har ont spelar ingen roll.
Röda kryckor piggar upp lite men nu har jag ledsnat på dem.
Ett halvår är lite för mycket och dessutom tre månader till.
Blev inte en resa som jag tänkt mig nen man får göra det bästa av situationen.
Mycket modernt och västerländskt i sin framtoning om man jämför med Kina t.ex.
Synd med foten men du verkar i alla fall ha humöret i topp
Marianne
Mycket bra skrivet och mycket härliga bilder. Får mersmak!!
Vill se mer. =)
//JO
Du är en modig resenär, men du kom ju till ett modernt land. Skal bli kul att se mer bilder från resan.
Ha god tillfriskning
Bob
Modig eller ej så är jag glad att jag kom iväg. Sydkorea överraskade även om jag inte kunde komma runt så mycket som jag önskade. Tror att sydkoreanerna är det artigaste och vänligaste folk som jag träffat på.
Ska bli spännande att se fortsättningen!
Inte så lätt att fotografera heller med händerna upptagna så min lilla kompakt fick jobba ovanligt mycket.
Sydkorea, ja det var ju lite ovanligt men sambon har varit där i tjänsten för några år sedan. Håller med beträffande champagnen, men jag har aldrig blivit erbjuden någon på en flygplats eller i någon flygstol. Fina vyer från planet, förvånansvärt att det kan bli så bra genom ett litet fönster.
Hälsningar Lena
Ps. Varför skulle du bryta en tå, det verkar ju lite onödigt!
Skönt också att få lite lyx ibland. Det var extra besvärligt att fota från de fönster som var i det planet eftersom man inte kom nära det glaset p.g.a det extra glas som fanns för gardinen skull. Men några bilder lyckades jag få tack vare den lilla kompaktkameran.
Håller verkligen med dig om den brutna tån, men jag snavade på mina egna kryckor på sjukgymnastiken och oturen var framme.
Vila upp fötterna får jag göra hemma sedan, har ju lång väntan innan operationskön betats av och jag får min slutliga operation.
Tur att du verkar kunna bita ihop !
Spännande dokumetation från din resa i alla fall !
ing-marie
Fast vill man riktigt mycket så brukar det gå ändå.
Tack Ing-Marie!