Tsaatan - de som har ren.

Vi ska nu på besök hos renhållarna, fast de är förstås inte några renhållningsarbetare vi ska till utan renägare.

Renägarna i Mongoliet kallas för Tsaatan som betyder "de som har ren" på det mongoliska språket. De var ursprungligen tuvinska renskötare, Tuva är en delrepublik i Ryssland.

När vi kom till renskötarlägret blev jag ganska besviken, det kändes som om vi hade hamnat i något slags nöjesfält eller ett Skansen med souvenirförsäljning. Inte försäljning av hantverk utan bara en massa tingeltangel.

Turister som klädde ut sig i kläder som liknade indianernas klädstil och poserade med renar.

Det här var  inte vad jag hade tänkt mig med ett besök hos renskötarna. Var nog enda gången jag blev lite besviken under resan.

Tsatanska folket tror att deras förfäders andar lever i skogen som djur; som ger vägledning åt de levande, så de utövar shamanism. En religion som grundar sig på naturdyrkan. När han som höll i lägret berättade att deras shaman fanns i en av kåtorna och att vi kunde besöka henne gick jag dit. En fransk kvinna satt där också. Hon var där för att lära sig att bli shaman. När jag såg att shamanen var mest upptagen med att räkna pengar, gick jag ut igen. Visserligen ville de bjuda på soppa och bröd men det där kändes inte genuint.

Visst, jag kan förstå att det här stället där turister kan komma på besök och få träffa och klappa renar är en viktig inkomstkälla för dem. Men jag hade läst och hört om shamanism och var nyfiken på deras religion, som lär vara den äldsta varianten av shamanism. Fast det här kändes inte genuint.

Fast samtalet med den här mannen, som var  som någon slags boss över lägret, var mer givande. Vi pratade om skillnader och likheterna mellan tsaatanerna och våra samer. När jag berättade att min morfar hade varit lappskomakare blev han väldigt intresserad och sa att han sett på TV att man kunde sy skor av renskinn. Jag hade lite bilder i min mobiltelefon och de ville han väldigt gärna se. Han berättade också att de fått fem renar från Sverige men att bara en hade överlevt. Antalet renägande familjer hade minskat i Mongoliet och nu finns bara cirka 40 stycken kvar. Även om lägret kändes som en liten besvikelse så var mötet med människor desto mer givande.

Renarna här var väldigt klappvänliga.

                                                               föregående  ---   nästa

2018-08-24 10:10   Måns H

Bra rapport.

Hur få turisternas korta besök att bli bra både för den som besöker och för värdbefolkningen?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-08-25 14:01

Tack Måns!
Jag tror att jag mest blev besviken på det besöket eftersom de besök vi gjorde hos nomaderna med kameler och de med jakar var så genuina och hemtrevliga, här blev det så opersonligt ända tills jag kom i samspråk med mannen där. Tur vi hade egen tolk med oss.

Svara

2018-08-24 11:11   Vibybo

Intressant i dag också. Själv har jag alltid upplevt vardagen på orten som mest intressant under resor, vardagslivet och möten med vardagsmänniskor. Kul att se skogen.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-08-25 14:02

Tack Stefan!
Håller med, det vardagliga är intressantas, det som är uppbyggd bara för turister känns mer ointressant.

Svara

2018-08-24 12:26   Mats Axelsson

Raden med marknadsstånd är trots allt en bild från en handelsplats även om det som säljs inte är dagliga nödvändigheter. Kanske genuint ändå. Intressant!
/MA

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-08-25 14:04

Tack Mats!
Jo, så kan man se det också. Fast det mesta som såldes där var Ryska prylar.
Hantverk hade varit trevligt.

Svara

2018-08-24 17:11   Lena Holm

Intressant att få ta del av och även att det inte riktigt var vad du förväntade dej. Vi är ju kanske mer vana att se renar är majoriteten av turister som kommer hit och har kanske också mer frågor och kunskap om man bara är lite allmänbildad om vår rennäring.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-08-25 14:05

Tack Lena!
Allt kan inte vara till det bästa och jag fick en trevlig pratstund i alla fall.
Har ju tillbringat stor del av mitt liv uppe i norr så då blev det här mer cirkusbetonat.

Svara