Trollhättan
I dag ska vi utforska Trollhättan. Har rest en hel del i Sverige men har helt missat Trollhättan, det tänkte vi reparera nu. Efter att ha ätit en god sparrissoppa på puben runt hörnet, tar vi en liten kvällspromenad.
Vi går ner till kanalen. Där finns ett promenadstråk.
Bron som vi ser där borta med de fyra tornen är järnvägsbron. Det är en lyftbro, den enda i sitt slag i Sverige. Synd att det inte kom någon stor båt så att vi fick se den i upplyft läge.
Kanotklubben har träning i den sena och varma junikvällen.
När vi passerat den bron syns nästa bro, den var inte öppen och invigd då vi var i Trollhättan. Invigdes den 17 juni. Den är Sveriges största dubbelklaffbro och heter Stridsbergsbron.
Vi viker av in mot stan igen, tar det lite försiktigt med att gå långt, jag har haft krångel med rygg och bäckenled en lång tid. Gått på otaliga behandlingar utan att bli bättre utan bara ont och ont. Men har nu gått hos en naprapat som efter bara två behandlingar fått mig på fötter igen. Känns lite ovant att kunna gå utan att få ont. Hittar en fint målad viadukt som går under järnvägsspåren.
På andra sidan om den ligger Folkets park.
Upptäcker också att det finns en hel del väggmålningar i stan.
Efter en god natts sömn på hotellet, tar vi en promenad utefter Göta älv mot slussen. Det finns en fin promenadväg där, med bänkar på jämna mellanrum.
Man får akta sig för att bada här, ser på skylten att man då blir en skrämmande figur. Eller så är det något havsvidunder som tar en.
Efter ett tag kommer vi fram till en gammal svängbro, den är från 1915 och byggdes för transporter mellan järnvägsstationen och NOHABs ursprungliga verkstäder. Den hade järnvägsspår men är ombyggd för att kunna ta landsvägsfordon. Används tydligen fortfarande för transporter till kraftverket.
Det är en stor nitad stålkonstruktion. På botten av kanalen finns en "kuggbana" som består av en räl samt på sidan av densamma kuggar (pinnar) som används för själva framdriften av bron. På rälen löper hjul som sitter längst ned på bropelaren och bär upp själva bron. Bredvid finns även kugghjul som griper in i kuggbanan som via en lång axel är förbunden till drivmaskineriet som sitter i en byggnad ovanför fackverket på bron. Här ser man var den ansluter på andra sidan om älven.
Olidebron är en klaffbro som används för cykel- och gångtrafikanter. Den ser gammal ut men är från 2016.
Solen skiner och det går bra att promenera, så vi fortsätter gå.
Vi kommer fram till en enormt stor kran. Den kallas för Rysskranen.
Den är verkligen stor, kan lyfta 80 ton. Byggdes på 1920-talet för att lyfta stora godslokomotiv ombord på fartyg för vidare transport till Sovjetunionen.
Företaget NOHAB fick en stor ordet på 1000 godslokomotiv från det då nybildade Sovjetunionen. Eftersom Sovjet har en annan spårbredd så passade inte loken att köras på svensk järnväg, enda lösningen var fartyg som transporterade dem. Som förskottsbetalning skickades, i största hemlighet, tio ton guld, motsvarande 26 miljoner kronor. Det finns en film från 1972 som handlar om det, "Mannen från andra sidan". Kranen är också känd från filmen "Göta kanal".
Det är en rejäl krok där uppe.
Vi kommer fram till slussarna. I lite mer än 100 år har den här slussen varit i bruk. Nu planeras det för en ny sluss som ska ta större fartyg än vad den här kan.
Vi tittar även på den gamla slussen som är från 1844 och ersatte en sluss från 1800.
På vägen tillbaka upptäcker jag att Oscar och Carl var här 1844. Det är så när på två dagar 179 år före oss.
Dags att återvända till stan, ser att sädesärlan har fullt upp nu. Den bryr sig inte om förbudsskyltar.
Vi kommer tillbaka till stan och upptäcker att vår promenad var 7,5 km, jag är helt förundrad över vad två naprapatbehandlingar har kunnat göra med min kropp. Äntligen kan jag ta promenader igen. Förmodar att det här märket som jag såg på promenaden var en hyllning till mig. :)
/N
Många broar har de där och nu en till sedan vi var där.
Kändes fantastiskt att kunna gå, fortsätter gå hos den naprapaten för att få bort all värk också.
Är mycket att ta igen efter att ha ätit kortison i mång år.
Imponerande reportage från kanalen och spåren.
Farfar var Banmästare för detta SJ distriktet med pension 1954. Så jag har firat julafton bakom stationen.
Ha en fin weekend
Bob
Trollhättan var en fin stad, vi har så mycket att upptäcka i Sverige.
Ha en trevlig helg även du och frun.
Hälsningar Lena
Trollhättan var ny för oss också, kul att upptäcka nya platser och hotellet där var en liten fin pärla.
Promenader har varit viktigt för oss, och har varit så trist att få ont så fort jag försökt. Hoppas nu att hon får bukt med resten av värken också.
Fenomenalt reportage från Trollhättan! Jag känner stan väl. Den ingick i mitt distrikt då jag jobbade på länsstyrelsen, jag har tillsammans med stadens folk jobbat intensivt men utan framgång för att få sluss- och kanalområdet utnämnt till nationalstadspark, och så kommer du på besök och visar sånt som jag aldrig sett eller i alla fall inte observerat! Jag är så imponerad. Och gillar bilderna!
(Det finns väl en lyftbro även i Södertälje?)
Kollade in bron i Södertälje och nog ser den ut att vara av samma slag som den i Trollhättan, vet inte vad som gör den unik som de beskriver den i skrifter om staden. Kan vara något som skiljer dem åt som man inte märker som amatör.
Fans mycket i den staden som vi ramlade på under vår promenad, man lär sig nya saker hela tiden.
Tack än en gång för din fina kommentar.
Vi bodde verkligen centralt där restauranger runt hörnet och promenadstråk så nära, Man kunde även gå över på en ö vid kanalen och slippa gå samma väg tillbaka men vågade inte på att gå så mycket längre.
Har en fantastisk naprapat nu, efter att ha levt med en reumatisk sjukdom och ätit kortison i många år så känns det helt underbart att kanske se slutet på det snart. Värk går väl an men om man inte kan ta promenader som man brukar är det lite trist.
Sparrissoppan var riktigt god.
/N
HaD/Gunte..
Hade nog behövt många dagar där för att se allt som Trollhättan hade att bjuda på.