Slaget om Vukovar
Innan vi lämnar Ungern är det en massa passformaliteter, först ska tulltjänstemännen gå igenom alla pass. Vet inte om de är extremt noggrann, för god tid tar de på sig. Sedan är det ansiktsigenkänning. Passen jämförs med våra ansikten och trots att jag själv inte tycker att jag är mig speciellt lik på bilden i passet så blir jag godkänd. Alla klarar sig igenom kollen och efter sina modiga timmar vid den här kajen i Mohacs, så får vi lämna Schengen och flyta vidare in i Kroatien.
Några fåglar iakttar oss.
Vid gränsen för bilarna är det lång kö med långtradare.
Även fåglarna på stranden har bildat kö.
Deras kö löses upp i ett nafs.
Några roar sig i loungen med att lära sig baka apfelstrudel, jag inser att det kommer jag nog aldrig baka så jag passar på att titta på landskapet vi flyter förbi. Men när vi sedan får det till lunchen med vaniljsås till så hoppar jag inte över dem.
Vi seglar nu fram på Donau mellan Serbien och Kroatien, ser inga broar men färja kan man åka över med.
Staden Vukovar drabbades väldigt hårt under jugoslavienkriget 1991. Striderna förstörde så gott som allt i staden.
Jag minns tidningsrubrikerna om Vukovarmassakern där människor torterades och sköts till döds för att sedan dumpas i massgravar, senare dömdes tretton serbiska soldater för krigsförbrytelser.
Fortfarande ser man hus som drabbades under kriget.
Inne i själva staden ser man inte så många spår från kriget.
Som vattentornet i Vukovar, det reparerades aldrig och finns kvar som minne av belägringen. Det byggdes på 60-talet och var då ett mycket populär plats med restaurang på toppen. Under belägringen var det ett av det mest beskjutna föremålet. Det träffades över 600 gånger.
Efteråt beslöt man att inte bygga om tornet och är nu ett skyddat monument och en sorglig påminnelse om det tragiska historien.
Vi gör oss beredda för att gå iland och promenera runt i staden och även besöka fransiskanerklostret. Vi hinner iland och då börjar det regna lite smått, åskmolnen tornar upp sig.
Innan jag hinner tillbaka ombord på vår båt, vi ligger som båt nummer två vid kaj och måste över en båt för att komma till vår, då vräker regnet ner åskblixtar ljungar och hagelkorn slår som spikar i ansiktet. Pustar sedan ut genomblöt i hytten. Även svanarna som simmade så lugnt runt vår båt inser att det är dags att ge sig iväg.
Åkte bil fast åt andra hållet, från kroatiska delen av Jugoslavien till Ungern. Del av en lång tur genom östeuropa 1962. Två timmar, minst, per gränspassage,. Minst en timme på ena sidan och minst en timme på andra sidan varje gräns. Och för några år sen var jag nere i Sarajevo med omnejd, sönderskjutet och gravar i parkerna. Att vi aldrig lär oss.
62 var det säkert ännu besvärligare vid gränserna, minns en resa 68 hur krångliga de var.
Nu kunde vi sitta lungt i båten och vänta.
Eländiga krig och aldrig lär de sig.
Blev kortvarig turist där, hade ingen lust att gå ut igen efter ovädret.
Fågeln skulle jag också vilja veta vad det är för sort.
HaD/Gunte..
Flytande resa var praktiskt o h trevligt med land på båda sidor så gott som hela tiden.
Tror jag lärt mig mer historia på den här resan än hela min historiebok i skolan kunde lära ut.
MvH
Johnny
Kul att du läser ifatt, kommer mer men är igång med fotträning nu inte sitta still så mycket.
Hälsningar Lena
Det var verkligen ett rejält oväder som drog in med både hagel och ösregn, inte kunde jag springa heller. Men ingen blev skadad. 😀
Tror inte de fick baka, antar att det mest var att titta då tittade jag hellre på naturen.