Skola i Nepal
Skolväsendet i Nepal är eftersatt och nästan vart tredje barn slutför aldrig det första femåriga stadiet. Fram till 1960-talet fanns det nästan ingen skolutbildning alls. Analfabetismen är fortfarande utbredd; var tredje vuxen kan inte läsa och skriva.
Ungefär 70% av barnen i Nepal går i skola och på många håll är skollokalerna inte särskilt lockande att vistas i. Dessutom är det bara 52 procent av barnen som hinner avsluta sitt femte skolår innan de börjar arbeta. Det är ovanligare att flickor går i skolan än att pojkar gör det. Det håller på att byggas en ny skola här i Kohkana men den är för högstadiet. De som går i de lägre årskurserna 1-5 går i den lilla tegelbyggnaden som syns till höger om lekpaviljongen på den övre bilden. Det var ganska trångt i klassrummen så det var lite svårt att fota där inne men så här såg ett klassrum ut.
När vi var där var det vinterlov så skolan stod tom och vi kunde gå runt och titta.
Vi träffade på en lärare, han slog följe med oss och berättade att han var 30 år och hade en liten skola. Kändes som han gärna hade velat ta över hela vår guidning, fast vår guide som vi hade uppskattade inte det.
Vi träffade även på några skolbarn, det är lätt att få kontakt med nepaleserna och de berättar gärna om både sig själva och landet. Känns som om de, är stolta över sitt land. Killen i grön tröja är 13 år och hans lillebror ett år yngre.
Den nya skolan som håller på att byggas har lite tid kvar innan de kan börja ha lektioner där, men den ser ut att bli riktigt fin. Skolgången i Nepal är gratis och även skolböckerna men vissa prov kostar det att delta i och skoluniformerna kostar också pengar.
Vi gick förbi en annan skola också, en privatskola. Där var det också vinterlov men de hade lektioner för de elever som hade halkat efter i undervisningen. De hade rast då vi passerade och ett filmteam var där för att filma så vi kunde inte gå in och störa.
Tak for det og mange venlige hilsener fra Erik.
PS: Jeg fik vist ikke kommenteret dine Peru reportager, men jeg har fulgt og læst dem alle sammen.
Så en BBC udsendelse derfra her i formmiddags. Mest om Alpacaen og dens fine fibre (man måtte ikke kalde det for uld).
Tycker om att lära mig något på mina resor och extra kul när man kommer i kontakt ned lokalbefolkningen.
Nepaleserna är så trevliga och kontaktsökande.
Visste inte att alpackans fiber inte får kallas för ull, fast jag har för mig att de sa det där. Köpte garn med mig hem ich dör står det inget om ull, bara alpacka. Så du har nog rätt.
Kul att du skriver en kommentar. Saknar din blogg.
Hälsningar Lena
Den här utflykten som vi gjorde i de två byarna var verkligen givande. Guiden vi hyrt kände nästa alla och vi kom folk riktigt in på livet. Dessutom vågade de som bodde där ta kontakt med oss då vi inte kom i en stor grupp. Pojkarna var kul också för de hade en bra engelska. De som går i skolan läser även det.
Det är genom UNICEF som jag skickar mitt bidrag och jag får varje år en redogörelse om hur det går för "mina flickor", och de är mycket tacksamma för mid bidrag. Trevligt reportage som vanligt med fina bilder och bra text där till.
Ha det gott/Stig
Jag värnar också om flickors skolgång i Nepal. Har haft fadderbarn där i många år. Tyvärr förstörde maoisterna mycket då de härjade i byarna. Hjälparbetarna skrämdes iväg och barnen blev lidande.
Hälsn!
Svårt också för ett land där så många bor i väglösa områden.
Så mycket som behövs struktueras upp. Sophämtning, avloppsrening, vägbyggen som aldrig blir klara förutom fattigdomen då.
något ...i en framtid kommer klart alla
kunna läsa där..mysiga killar som stolta
ställde upp. Jag har kanske fel men nog
blir livet rikare om man kan läsa.
Har många radio eller kan på annat sätt
följa med vad som händer. Intressant blogg
som alltid. Du såg kanske han som vandrar...var i Nepal.
Ha det bra
Gun-Inger
Såg ett tv-program om Nepal, men missat mycket på tv nu.
Gia