Promenad i Uleåborg.
Efter att ha vilat benen en stund fortsätter vi vår promenad i Uleåborg. Vi går genom stadsparken och där kan man ana att det är stadsfest på gång, jag tror att alla stadens förskolebarn har samlats vid Hupisaarets sommarteater. Det vimlar av barn i rosa, gula och gröna små västar som sjunger för full hals på finska barnvisor. Vi fortsätter vandringen genom en lummig park med växthus, små vattendrag och söta broar och kommer till Merikoski kraftverk.
Lite ovanligt med ett kraftverk nästan mitt inne i staden. Där finns också en laxtrappa.
På bild ser den inte så imponerande ut, men om man kikar på folket som är högst upp som ser så små ut, så ser man att den här delen av trappan är hög.
Många fåglar har samlats här, gissar på att det finns gott om fisk.
Solen skiner och många Uleåborgsbor har tagit sig ut i parken för att njuta av idyllen.
Men det är inte bara idyll, i andra änden av stan bolmar det ur fabrikerna.
Verkar som om det är ett konstnärligt folk som bor här, vi går förbi ett plank och det som målats på det kan jag inte kalla för klotter.
Den här gubben som är målad på väggen är lite finurlig, där ventilen fått bli en ballong.
Vi har fått ett tips att om man vill ha en vidsträckt utsikt över staden så ska vi ta oss till vetenskapcentret Tietomaas utsiktstorn och åka upp med glashissen i det 45 meter höga tornet.
Vi går dit och upptäcker att för att komma upp i tornet ska man betala ett inträde till vetenskapscentret på 15 euro per person. Låter lite mycket, eftersom vi är två så blir det 30 EUR. Vetenskapscentret är ungefär som Tom Titts, kul om man har barn med sig så vi överväger att gå därifrån men frågar först lite försiktigt om det inte går att få komma upp i tornet för att ta några bilder. Den vänliga personalen ställer upp och vi får en följeslagare med oss som visar vägen och följer med oss upp. Hissen var lite kul men det var inte så lätt att få några bra bilder genom de smutsiga fönstren där uppe.
Ner från tornet tar vi trapporna där de har en hologramutställning. Tackar sedan den vänliga personalen som lät oss komma upp i tornet utan att betala inträde och traskar tillbaka till vårt hotell. Ser några hus med spännande färgsättning och slinker också in på Stockmans på vägen tillbaka.
Hälsningar Lena
Finland var en possitiv upplevelse och jag tror nog att det blir fler resor där.
Staden är nästan som min hemstad, har pluggat där, mina föräldrar och syskon bor där numera = jag åker dit några gånger varje år. Har inte visat så mycket bilder därifrån trots de relativt täta besöken, men ett par inlägg med bilder hittar jag.Verkar som jag fotar där bara på vintrarna, och då får det gärna vara lite exotik, ibland i alla fall...
http://www.fotosidan.se/blogs/rhelena/vintriga-bilder-ska-det-vara-fran.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/rhelena/lattklatt-och-trendigt-pa-en-exotisk.htm
Inget dåligt att vara känd för.
God mat fanns det i den stan också, vi åt en kväll på Sokeri-Jussin Kievari. Finns det på matsedelns så brukar jag ofta testa ren och här fick jag den godaste jag någinson ätit. Trodde först att stället var en sk. turistfälla med sitt charmiga utseende men vi var nog de enda turisterna, annars mest lokalbefolkning.
Kollat dina inlägg och på stadsbildern känner jag igen mig. Tuffa människor i det andra.